Isabella Fransson

Just nu känner jag att fyfan vad jag är glad att jag fortfarande går i skolan! Har lite mer än ett år kvar, lite mer än ett år att tänka på vad jag vill göra efteråt. Innan, under högstadiet och första året på gymnasiet var det självklart för mig att jag skulle åka och jobba med hästar någonstans efter jag gått ut gymnasiet. Nu finns inte den självklarheten kvar. Jag vill nog inte jobba med hästar i framtiden, ska jag göra det kommer det endast vara för att utvecklas, men jag vill inte ha någon egen verksamhet på heltid. Det handlar inte om att det är mycket jobb för lite pengar utan att mitt intresse inte är lika stort längre. Samtidigt så har jag inte tappat intresset. Men att gå hästhållning på gymnasiet, med ridning en gång i veckan och praktik en gång i veckan har nog gjort att det blivit för mycket. Mitt i allt har jag också haft så mycket otur under dessa två år med hästarna, jag har inte samma driv längre som jag hade för 3 år sen. Det räcker med att gå tillbaka i bloggen och läsa vad som står under de första månaderna jag skrev här, då hade jag en helt annat upplägg med veckoplaneringar jämt. Nu tar jag dagen som den kommer, planerar oftast inte så mycket utan rider vart jag känner för att rida just då.

Även fast jag känner så, så vill jag ändå hela tiden bli bättre på det jag gör, jag vill utvecklas. Därför vill jag ändå något år efter gymnasiet jobba med hästar, just för att utvecklas. Men efter det vill jag inte jobba med de på heltid, jag vill jobba med något annat som inte har med hästar att göra. För att sen efter jobbet åka till mina hästar och rida dom. Det blir inte samma glädje att rida sina hästar efter man har en hel dag jobbat i ett stall. Då är det inte lika kul att åka till sina egna och rida, för orken, tålamodet och drivet finns inte där. Inte för mig, det känner jag nu efter snart 3 veckor. Jag orkar knappt rida mina egna, det är inte ens kul när man är dötrött i kroppen och tålamodet har tagit slut. Det är så jag känner nu, det kanske blir annorlunda om man jobbar med detta under en längre tid och man helt enkelt måste rida sina egna efteråt. Men nu känner jag att orken finns inte där för att rida mina egna, det är inte kul att behöva tvinga sig till att rida sina egna hästar som man i vanliga fall tycker är riktigt kul. Hästar är ett slitjobb men även fast det är det tycker jag det är viktigt att det fortfarande är kul mitt i allt. Annars blir det för mycket och då tröttnar man.

Behövde bara skriva av mig lite, har ju fått känna på nu hur det verkligen är att jobba med hästar. Visst det är ett slitjobb men det är inte för jobbigt. Det jobbiga är att efter jobbet åka och rida sina egna, då det knappt är kul. Så vill inte jag känna, för jag vill hellre lägga tid på mina egna hästar än på någon annans. Eftersom jag just nu känner att jag i framtiden inte vill ha någon egen hästverksamhet på heltid.