Isabella Fransson

Vi var ju som sagt med appis igår hos veterinären. Jag har aldrig känt att hon blivit som vanligt igen sen vi gick omkull förra våren. När vi behandlade henne i vintras så blev hon ju bättre men jag kände aldrig att hon blev bra i vänster varvet. Hon var väldigt stel och kunde inte forma igenom. Vi kollade ju upp henne i april detta året eftersom hon inte riktigt var som vanligt i vänster varvet men eftersom hon inte var helt igång och stark så trodde veterinären att det var en svaghet. Så jag skulle rida på och stärka upp henne. Blev det inte bättre då skulle vi gå vidare med problemet.

Igår så gjorde vi böjprov och då visade de sig att hon hade kotledsinflammation på båda fram... Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra då... Hon har aldrig varit skadad tills vi gick omkull...

Sen röntgade vi koterna och där kunde man se att det hade blivit något i leden. Det var något som hade uppkommit för att försöka läka leden själv. Alltså blev hon aldrig riktigt frisk i vintras. Hon har haft kotledsinflammation sen dess.. Och nu när jag börjat rida hårdare och tävla mer så har det blivit värre. Och det var därför hon stannade och inte ville hoppa.

Så hon behandlades igår, vi ska tillbaka om 3 veckor igen. Då kommer vi förmodligen behandla igen tror jag, för veterinären trodde att hon egentligen behövde en behandling till i vintras, så tror hon kommer behandlas igen denna gången. Sen när hon är ren på böjprov så ska jag rida också och känna så hon är helt bra i vänster varvet. Vi skulle även bedöva leden och känna så det inte blir någon skillnad när jag rider, då är hon garanterat frisk.

Så det är så det ligger till. Hade aldrig trott att hon inte blev bra i vintras eftersom hon blev mycket piggare i ridningen. Men vänster sidan har jag alltid sen dess gått och funderat på och tanken var att vi skulle kolla upp de efter tävlingssäsongen.

Appis är väldigt bra på att dölja sin hälta, sen när det är på två ben så är det väldigt svårt att se. Dessutom som ni kanske förstår nu säger hon inte ifrån tills det verkligen inte går mer. Hon har verkligen en kämparglöd som tyvärr i dessa lägen inte är så bra..

Jag klandrar inte Jonas för att han friskförklarade henne när hon inte var det. Han är en av dom bästa veterinärena i Sverige. Men det är svårt för honom att bedömma när han inte sett appis innan hon blev skadad. Samtidigt att hon inte riktigt var stark i kroppen på återbesöket och därför bedömde han att hon var svag. Dessutom sa han i våras att jag skulle stärka upp henne och blev det inte bättre med vänstersidan skulle vi gå vidare med problemet, vilket vi nu skulle efter denna tävlingssäsongen. Men nu lyssnar han verkligen och förstår varför och att hon verkligen ''sitter fast'' i vänstersidan.

Det är verkligen svårt när hästarna inte kan tala. Tänk om några veckor så kanske jag kan rida normalt i vänster varv, ställa igenom som i höger. Jag kan inte ens föreställa mig den känslan..

Vi har gått igenom så mycket och jag har aldrig kommit igång med henne på riktigt bara för att vi 16 april 2010 gick omkull på en jäkla träning.. Men allt har varit riktigt lärorikt och nu hoppas jag verkligen att hon blir frisk. Men jag har inga förhoppningar längre...

Hej! har inte läst din blogg så länge så jag har nog missat hur appis blev skadad? kan du inte skriva ett inlägg om det! Tur iallafall att hon är frisk nu ! <3

Svar: Vi gick omkull på en träning för ett år sen. Efter det började hon kännas lite konstig och någon månad senare började hon bli stötig i traven. Så vi kollade upp henne men fick en jätte kass veterinär. Men eftersom vi aldrig haft en skadad häst innan så litade vi på han. Han hittade ingenting på appis och sa att det bara är att rida. Men jag tog det ändå väldigt lugn under sommaren, hoppade väldigt låga hinder osv... Under hösten bestämde vi oss att köpa en till häst och i samband med de ställde jag av appis då kiropraktorn kollat på henne och tyckte att hon var ovanligt spänd. Vi kollade runt väldigt mycket vilken veterinär vi skulle åka till, så vi bestämde oss för Göran rydén tror jag det var. Men det var massa strul med att han sålt sin klinik osv.. så det drog ut ganska mycket på tiden.

Så när vi köpte tess så tyckte dom att vi skulle åka till Jonas Tornell så vi ringde och bokade tid och fick vänta en månad. Men väl där nere så hittade han felet direkt, hon hade kotledsinflammation på båda fram. När vi gick omkull så fick hon en spricka i kronbenen vilket ledde till kotledsinflammation eftersom hon inte kunde belasta benen rätt iom sprickan. På återbesöket var hon frisk och började sättas igång, han sa att appis hade fina ben och eftersom kotledsinflammationen kom genom en annan skada (sprickan) så skulle de inte komma tillbaka.

Nu då var vi nere i torsdag för att kolla så hon var frisk innan jag började hårdträna henne, vilket hon var :) Så nu känns det jätte bra!!!! :D Ni förstår nog inte hur mycket jag funderat på om appis någongång kommer att bli som vanlig igen eller om hon kanske måste avlivas. Usch va dåligt jag mått över detta men nu ska jag inte hänga upp mej på de längre utan blicka framåt och tänka vilket rolig framtid vi kommer ha ihop! :)

Filmen när vi gick omkull, detta var exakt ett år sen! Så lång tid det tagit att hitta felet bara för att vi åkte till en skit veterinär från början (skriver inte ut här vem eller vilken klinik..).


Med detta inlägget avslutar jag min kategori ''viktig info'' som jag skrev lite i då och då hur appis kändes under tiden hon kändes konstig.

Som ni kanske förstår så har vi varit nere hos Jonas Tornell med lilla appis. Efter omkull ridningen har hon inte alls känts bra! Men tror ni inte att han hittade nåt? JO!!

När vi gick omkull så fick hon en spricka i kronbenet vänster fram, men det hade läkt ihop fint nu (tur att hon inte bröt det!!). Genom det fick hon kotledsinflamation på vänster fram och då överbelastade hon höger fram=kotledinflamation där med, så nu är hon behandlad. Inte konstigt att hon varit stötig i frambenen och inte velat hoppa! Hoppas detta är en förklaring till att hon lägger sej inåt också. Vi får se på återbesöket!

Nu ska hon ha boxvila i 2 dagar, stackars appis att stå i en box 2 dagar :( Sen tyckte han att hon kunde gå ut i lösdriften direkt. Där ska hon gå 2 veckor, sen ska jag skritta henne uppsuttet 2 veckor. Efter det ska vi tillbaka på återbesök och då hoppas vi att hon är frisk :)

Det känns jätte bra att vi tagit oss en liten bit på vägen nu! Jonas tyckte appis är en liten kämpe som inte ger upp bara för det gör ont :) Inte så bra att hon gör så faktiskt, men tur att vi inte hoppade högre på träningstävlingarna i sommras och att jag inte ridit henne så hårt.

Vad har jag lärt mej av denna ''historien'':

1. Efter jag har gått omkull med en häst - hoppa inte upp igen och fortsätt rid utan åk och kolla upp den så fort som möjligt.
2. Åk alltid till Jonas Tornell (förutom typ sårskador och sånt då)
3. Att lita på mej själv, det är ändå jag som känner hästen bäst och vet att den har ont.
4. Aldrig hoppa appis om hon stressar upp sej som hon gjorde den gången (då vi gick omkull). Då är det bättre att skritta lite och avsluta med ett hopp.

Så allt ont för med sej något gott. Till en viss del gjorde detta också att vi köpte en till häst. Lilla tess :)

Glömt berätta att den 15:e december åker vi ner till Jonas Tornell med appis! Hoppas verkligen att han hittar något nu.

(Läs denna kategorien: ''viktig info'' om ni inte vet varför vi ska till veterinären med appis) Skulle bara skriva det, annars får jag massa frågor om varför vi ska åka...

Saknar verkligen att rida min finfina appis <3

En sak som kanske inte riktigt kommit ut i bloggen är att jag faktiskt ställt av appis. Efter att kiropraktorn varit här märkte han att hon inte blev bättre och att hon hade ont i halskotorna eller ryggen. Vilket känns bra att vi tagit ett steg i rätt riktning. Så för ungefär en månad sen så har hon bara gått i hagen och haft de bra. Jag skrittar ut lite då och då barbacka men det har inte blivit så jätte mycket nu då vi varit borta väldigt många helger för att provrida hästar.

Vi var ju och kollade upp henne och gjorde böjprov och så men veterinär kunde ju inte hitta något. Men som vi nu fick reda på att han var inte ens veterinär utan en tandläkare... Riktigt dåligt, men vi ska förmodligen åka ner till Jonas Tornell och röntga henne där. Får verkligen hoppas att han hittar något, för vad det än är så vill man ju veta!

Anledningen att det har tagit så lång tid är att vi egentligen skulle åka till en annan, men nu jobbade han inte kvar och massa så hoppas vi får tid så snabbt som möjligt hos Jonas!



(japp, jag stängde av så det inte går att kommentera..)

Idag var äntligen kiropraktorn här :D Eftersom vi var i stugan sist han var här så missade vi en gång.

Han kollade på henne och såg direkt att hon var spänd i hela frampartiet, stel på vänstersidan och spänd på högersidan. Så det är anledningen till att hon har känts konstig sen vi gick omkull. Det blev ju bättre ett tag men nu har det blivit jätte dåligt, så det känns jätte bra att han hittade nåt.

Men annars var hon fin i bakdelen vilket hon inte alltid vart innan, känns bra! Så nu blir det att köra vidare och göra så spänningarna släpper. Han trodde hon fick en rejäl smäll när vi gick omkull och därav spänningen i vänstersidan. Då ville hon avlasta vänstersida=hänger sej inåt. Överbelastar högersidan och blir spänd där, samtidigt som hon blir stel i vänster.

Känns såå bra det här :D Dessutom var hon jätte duktig, hon brukar vara lite envis och så :) Hon är så snäll appis som har hoppat och allt fast hon har haft ont. Det är nackdelen till att ha en snäll häst, att dom inte visar det tydligare.


En väldigt nöjd appis efter behandlingen :)

Del 2 i kategorin ''viktig info''.

Jag tycker inte hon har blivit bättre eller sämre. Hon är jätte fin i markarbetet verkligen, men bara det att hon lägger sej inåt. I hoppningen hoppar hon jätte bra, och ibland stannar hon och det kan vara så att hon har blivit osäker samtidigt som jag är det, eller så har hon ont. Jag ger detta en vecka till, sen måste vi kolla upp henne på något sätt. Tänkte iaf släppa henne lös på banan och se hur hon rör sej och även löshoppa henne och se hur hon reagerar på det...

Detta behöver ni inte läsa :p Eftersom denna bloggen är min träningsdagbok vill jag också ha med allt som händer. Så jag kan kolla tillbaka sen och kolla hur hon kändes osv..

Innan valde jag att inte gå ut med så mycket hur hon kändes för jag fick kommentarer om att hon var skadad. Så jag begränsade det lite, men nu skiter jag i vad ni skriver. För nu har jag börjat tro på vad jag gör med min häst. Därför har jag gjort en kategori som heter: viktig ''info''. :) Tänkte skriva här varannan vecka och se hur hon förändras, åt det bättre hållet eller åt det sämre!

(skrev detta på bukefalos för ett tag sen, för att se om någon kunde hjälpa mej. Men det kunde ingen...)

För ca 2 månader sen gick jag omkull med min häst (landade på vänstersidan), dagen efter det var hon jätte konstig. Inte halt utan hon liksom hängde sej inåt i vänstervarvet i galoppen, ville inte ställa igenom och det kändes som hon låg ner i kurvan.

Vi valde att kolla upp med kiropraktor först, han hittade en muskelspänning vid armbågen. Efter ca 2 veckor släppte spänningen och hon blev bättre i vänstervarvet (hängde sej inte inåt mer). Sen började det faktiskt kännas som vanligt igen. Sen hopptränade jag och då hoppade hon jätte bra halva passet sen kändes det som hon gav upp lite mot slutet. Vet inte om det var jag eller om hon verkligen gav upp.

Red markarbetes lektion veckan efter det och hon var ren och superfin. Veckan efter hopptränade jag och då kändes det också som hon gav upp mot slutet. En vecka efter det red jag lektion igen och då var hon oren, i svängarna var hon oren på vänster fram. Men då hängde hon sej inte inåt i vänstervarvet.

Vi kollade upp henne en vecka efter att hon var oren (hon vilade tills dess) vilket var idag på kliniken och hon var inte halt, helt frisk. Dock när jag longerade i vänstervarv i galopp hängde hon sej inåt som hon inte gjort på ett tag. Men eftersom hon vilade 1 vecka så kanske har det nått med det att göra. Böjprovet reagerade hon ingenting på, inga tecken på att hon hade ont. Tog blodprov och kollade om hon hade en muskelskada (dock kunde man bara kolla om hon haft det dom 3 senaste veckorna så hon kan ju haft det innan) men hon var helt frisk där med.

Idag red jag igen hon hängde sej lite inåt i vänstervarvet i galopp och efter ridpasset reagerade hon vid muskeln vid armbågen, jag fick inte komma i närheten av den i början. Men hon var inte spänd. Så det borde vara något som sitter kvar i henne sen jag har tryckt loss spänningen tidigare. Då hoppade hon runt ganska mycket..

Kiropraktorn trodde det kan vara en inflammation i muskeln och sa hoppvila några veckor men annars rida som vanligt (och så skulle jag ge henne anti-inflammatoriskt) och veterinären tyckte jag skulle rida på som vanligt. Annars kan det vara så att det gjorde ont precis efter vi gått omkull och att det sitter kvar i henne, men jag har svårt att tro på det.

Skrivet 30 juni.

Nu börjar hon kännas bättre, känns som att det går över mer och mer för varje dag med att hon hänger sej inåt. Dock kan jag känna att hon slänger ut vänsterbogen i högergaloppen och slänger in rumpan lite på det raka spåret. Tappar även ut vänsterbogen lätt i vänstervarvet på böjt spår. I vänstergalopp är det som hon var innan. Slänger gärna in rumpan lite och trycker ut högerbogen. Även ett tag innan att hon helst ville landa i vänstergalopp, kanske för att avlasta sitt vänstra framben.

Muskelspänningen har släppt helt och jag har gett henne anti-inflammatioriskt i två veckor nu.

Träningstävlade idag och inga tecken på att ge upp, hoppade 60 och 70. Kändes ibland lite som jag skrev ovan. Dock landar hon i den galoppen jag vill!

Så nu börjar jag faktiskt tro på att det kan vara så att det sitter kvar i henne sen vi gick omkull. Att hon kände att det gjorde ont då och gick med det så pass länge att det började bli en vana för henne att gå så. Hon kanske tror att det kommer göra ont att räta upp sej i svängarna i v.galopp.

Skrivet idag.