att vara en bra ryttare handlar inte bara om att rida bra

Kom över en gammal video från slutet av 2009, en hoppträning på min gamla häst appis. Tänker tillbaka till hur allt började, hur jag en dag äntligen fick köpa mig en häst. Jag visste att jag ville tävla redan då men inte hur mycket eller hur högt då jag inte kunde något om ridsporten. Jag kommer inte från en hästfamilj, utan har verkligen fått börja från noll. Det är så mycket man ska lära sig, inte bara att rida.... man ska välja sadel, veterinär, hovslagare, tränare, stall, foder och så vidare..
 
När jag äntligen köpte min första häst började jag träna lite smått för en hopptränare och senare för en dressyrtränare. Jag hade ingen kunnig att vända mig till som kunde hjälpa mig med allt runt omkring, utan det blev att man tränade och då tränade man på sin ridning. Men nu när jag ser tillbaka så önskar jag att jag hade haft en tränare (eller bara någon kunnig att rådfråga) som såg helheten, inte bara ridningen. Vi borde ha mer kunniga hästmänniskor/tränare som engagerar sig i allt. Många åker till en träning för att de har högre mål, men det är inte alltid ridningen som stoppar för att det inte kommer längre. Hur mycket de en tränar så står man fortfarande still. Kanske är det fel val av veterinär? Hovslagare? Fel val av tävlingar, klasser? Hästen är begränsad eller så kan man inte utvecklas mer på den hästen?
 
Har man tur kommer man till en väldigt engagerad och kunnig tränare som ser helheten och ärligt kan säga vad som behöver förändras. Eller så kommer man till en som bara fokuserar på ridningen. Jag tror det är därför det (i vissa fall) är svårt att utvecklas inom sporten genom att bara träna då det ligger så mycket fokus på enbart ridningen, och på en hoppträning ibland bara att hoppa. Medan om man väljer vägen att jobba i stall så får man hela den biten och ser allt runtomkring som är oerhört viktig. Som de sa på clinicen på Elmia, att vara en bra ryttare handlar inte bara om att rida bra.... 
 
Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan. Det är verkligen sant! Här är filmen förresten!
 

ny inspiration och tankar efter clinicen

Rolig eftermiddag/kväll på Elmia igår! Clinicen väckte lite tankar hos mig. De hade ganska kort om tid och ville prata om väldigt mycket vilket gjorde att det inte fördjupade sig i så mycket. Men ämnet var hur man tog sig upp till att bli bland dom bästa i världen.
 
Mycket handlar om vilken vilja man har, att man måste ha en vinnarskalle på rätt sätt och förstå att det går mycket upp och ner. Hur hanterar man när det går dåligt?.... Man måste vara nyfiken och öppen för ny kunskap, det är vårt egna ansvar att lära oss något. Kämpa hårt och göra rätt val på vägens gång.
Teamet kring sig själv och sin häst, superviktigt! Att allt inte handlar om att rida bra utan det är mycket på vägen man ska lära sig kring hästen. Att vara en bra ryttare handlar också om att hitta bra hästar!!
 
Det som jag tog med mig mest från clinicen var när det pratade om att rida hästen för skänkeln. Vi använder för mycket hand, när vi ska ta tillbaka hästen, många gånger direkt efter hindret börjar vi dra. Istället galoppera på mer och samtidigt när vi samlar hästen så måste det göras för skänkeln. Det såg så lätt ut när Henrik red runt och visade men det är inte lätt någonstans. Som Peder sa, hade det varit lätt hade alla gjort det!
Detta är något jag önskar att de hade pratat mer om men samtidigt är det svårt på bara en clinic för oss som tittar att lära sig hur man gör. Jag kollade faktiskt om clinicen på equisport för att fårstå mer och även få in de i bakhuvudet på hur Henrik red så har jag med mig det när jag ska ut och rida idag! Detta hänger oxå ihop med när man rider på ett hinder. Att man ska galoppera genom svängen med en bra galopp och sen bara räta upp sig innan hindret så hästen kommer på sina bakben. På så sätt får hästen bästa möjlighet att klara hindret. 
 
Något mer jag tog med mig var när Henrik berättade att vi oftast vill krångla till det, vi måste jobba mer på det som vi stöter på inne på banan. Han red mellan tre bommar där det var ca 13,5 meter. Han växlade språng, la in ett extra och tog bort ett. Men inte mer! För vad har vi för nytta inne på banan att vi kan lägga in extremt många språng mellan två bommar? Ingen!
 
Jag kan skriva massa mer om clinicen men det får räcka så. Jag går själv tillbaka i min blogg och läser mina egna tankar efter sådana här tillfällen och blir påmind om vissa saker jag kanske glömt bort. För när man får höra något på nytt då jobbar man oftast lite mer på det och sen glömmer man bort något annat. Iallafall.... Sen såg vi kvalet till söndagens GP vilket blev en väldigt rolig klass!! Tyvärr hinner vi nog inte se finalen imorgon då vi är iväg och tävlar som sagt. Men finns ju att se på datorn iallafall. :)
 
Riktigt roligt att vara på Elmia och se att det växt sen förra året. Nästa år hoppas jag att kvala in med en häst iallafall. :)

målen jag hade iår

I början av året satte jag upp mål för varje häst och för mig själv. Tog fram dom igår och gick igenom vilka jag lyckats att uppnå och vilka jag inte har uppnåt. Kom fram till att jag uppnåt dom flesta och det är lite kvar av året så möjligheten att nå dom sista finns. 
Det är aldrig en stadig kurva uppåt utan det går upp och ner, vissa rundor är bra sen tar man ett steg tillbaka. 
 
Först och främst ville jag lära mig markarbeta mina hästar bättre och se en utveckling på dom. Tycker jag lyckats bra med alla, även om man aldrig är nöjd och det alltid går att lära sig mer/få dom bättre. Men det är stor skillnad sen i början av året.
 
Chelsea.
- Kvala amatören i Falsterbo, ja!
- Vinna minst en klass, ja!
- Stadiga i 1,30, ja!
- Sista målet är att debutera 1,35 och det är planerat att göra på nästnästa tävling.
 
TB.
- Debutera 1,30, ja!
- Bli stadiga 1,30, bara ridit ett par stycken och det har vi gjort bra.
- Kvar är även här att debutera 1,35 och det hoppas jag att vi kan göra snart.
- (Eventuellt) debutera 140. Eftersom hon fick vila lite så känns det lite långt borta just nu.
 
Nigini.
- Göra en bra utbildning på som 4-åring.
- Stärka upp honom. Stor skillnad sen januari.
- Hoppa felfritt 1 meter, hoppat en 1meter och där var han felfri.
- Ge bra rutin på tävling, ja han har gjort det väldigt bra.
- Kvala Elmia var ett frågetecken på. Struntade i det då kvaltävlingarna var långt borta och det kändes ganska oviktigt.
 
För mig själv var målen att få en bättre sits vilket jag känner att jag fått de senaste.
Bli snabbare i omhoppningar, ja det tycker jag verkligen. Innan ''satsade'' jag inte alls så som jag gör nu. 
Komma iväg och träna mer och under en ''längre'' tid. Jag var iväg i somras hos min tränare i 3 veckor och det var väldigt givande så är glad att jag verkligen kom iväg! 
Starta en internationell tävling, blev tyvärr aldrig att jag kom iväg på någon. Men nästa år ska jag åka!
 
Jag blev nästan lite förvånad över hur många mål jag och mina hästar uppnått iår. Efter Falsterbo var jag verkligen arg över att det kändes som jag alltid faller vid målsnöret, jag når aldrig riktigt fram. Jag fegrider. Det är något som verkligen släppt i höst, jag fegrider inte längre, jag känner mig säker. Jag är inte rädd för nerslag, det får alla, man kan inte vara 100% felfri. Istället fokuserar jag mer på ridningen och att våga chansa.
 
Hallå nu börjar detta inlägg bli väldigt låååångt... Avslutar med bilden från helgen! Dela gärna med er av era mål som ni hade iår. :)

misstag och att inte gräva ner sig

Efter att ha suttit och kollat på EM under dessa dagar har jag tänkt på hur många misstag som gjorts av de bästa ryttarna i världen. Hur jäkla svårt det är och hur allt måste stämma för att man ska kunna vinna. Henriks första runda där han kom helt ur rytmen efter ett fel till vattnet, så han sen fick lägga en volt på sista linjen. Han har haft såna framgångar under detta året men just i onsdags så stämde inte allt. Det är så lätt att det blir fel. Malins häst som blev spänd igår och hon fick utgå efter några hinder, Douglas som inte nådde fram på en linje och fick ett omtramp. Batram Allen som till och med fick stryka sig under sista hoppningen igår då hästen blev osäker dagen innan och det blev helt fel. Jag tycker det är bra att se att även de bästa gör fel, att alla har upp och nergångar och hur lätt det är att en bom faller. 
 
Jag har tittat på många intervjuer som svtplay visat i pauserna samt efter hoppningarna och något som jag tog med mig därifrån är att ingen verkar gräva ner sig för det som hänt. Det är redan historia för dom, det kommer en ny dag och det är bara att ta nya tag. Nu handlar det också om ett stort mästerskap, det är ingen vanlig tävling men ändå blickar dom framåt. Detta är något som jag måste bli bättre på och jag tror även många är som mig. Man gräver ner sig för mycket efter ett misstag men det är så onödigt. Det är bara att lära sig att man kommer förlora minst 90% av tävlingarna man ställer upp på (om inte mer) och ska man ta sig framåt gäller det att bara släppa det som hänt.
 
Jag har äntligen släppt det som hände i Falsterbo men det var tufft för mig, det var inte det jag hade väntat mig. Jag har tänkt över varför det hände och försöker istället lära mig av det. Blickar framåt och nästa år rider jag förhoppningsvis där igen. Istället för att gräva ner mig i det dåliga, så måste jag se det positiva istället. Av alla anridningar jag gjorde där nere var det en som blev fel. Första dagen var vi felfria och placerade, andra dagen var allt bra och felfritt fram till de misstaget. I ridsporten och säkert andra sporter handlar det mest om att försöka igen, igen och igen. Aldrig ge upp och bara blicka framåt. Skillnaden med ridsporten är att vi tävlar med levande djur och de är inga maskiner som alltid betér sig likadant. Det är därför allt blir så jäkla svårt. Det finns inte alltid en förklaring till att man förlorar.
 
Delar Luciana Diniz instagram-inlägg som jag tyckte var väldigt bra skrivet. Hon låg trea inför gårdagens hoppning men fick två nerslag i 3-kombinationen, den var väldigt lättriven och det handlar om små små marginaler. Turen var inte på hennes sida.
 
 

Sometimes you win, sometimes you also win. Just see the positive side in every experience. That's the way I see these European championships. We started with great results in the first two days. Last night after an unexpected 8p round with two very light faults, we dropped from the 3rd position to the 15th, getting far away from the goal to be in the podium on Sunday. So we decided to not continue our journey and save Fit for Fun, this amazing mare, for the future goals. Thank you for my whole team that makes part of this journey! #fitforfun #fitty #euro2017 #showjumping #equestrian #horse #wellbeing #goals #future #saturday

Ett inlägg delat av Luciana Diniz (@luciana_diniz11) Aug 26, 2017 kl. 11:15 PDT


full av inspiration

Nu är jag hemma efter tre veckor hos min tränare och jag är så glad att jag kom iväg dit och spenderade min semester där. Börjar jobba på tisdag så blir inte mycket ledigt i sommar men det roligaste jag vet är att rida, träna och utvecklas så de är det värt. Jag är full med inspiration, motivation och massa nya idéer. Samtidigt som jag känner mig lite förvirrad av allt nytt. Måste få smälta allt, rida hemma och försöka själv, sen får jag åka ner och träna igen ett par dagar för att lära mig mer. Jag har ridit mina egna men även lite andra hästar, har ridit tillsammans med min tränare nästan varje dag vilket har varit så givande. Jag rider ju tyvärr ensam nästan varje dag och då drar man lätt på sig ovanor, inte alltid allt som visar sig under en träning ex. Men att bara rida med andra, va i ett tävlingsstall och i en sån miljö gör att man lär sig väldigt mycket. Man tänker inte ens på allt man lär sig utan det blir att man gör vissa saker automatiskt.
 
Nigini har utvecklas en hel del under dessa tre veckor. Denna veckan gjorde han som sagt ett jättebra hopp-pass där han visade många fina språng. Jag har dock inte fått en så bra känsla när jag ridit honom då det har känts väldigt svårt att rida ihop honom som jag måste, det har nästan känts omöjligt. Men igår när jag red honom innan jag åkte hem så fick jag faktiskt en väldigt bra känsla och det känns som vi tog oss ett steg framåt. Han var ihop i kroppen, eftergiven i handen och snabb i sina bakben. Så efter de passet känns inte allt helt omöjligt längre!! 
 
Chelsea har jag också fått massa nytt att jobba på, hon kan bli lite hängig i handen och inte riktigt bära sig själv och det är något jag måste jobba på. På tävlingen var hon väldigt stark efter hindren och sprang iväg, inget jag riktigt reflekterat över tidigare. Men nu ville jag ha lite mer kontroll på henne, började nog bråka med henne lite väl mycket och då blev hon nästan ännu starkare. Jag tror inte jag kan ändra helt på henne utan hon är en sån häst som måste få vara lite stark och jag får kämpa med henne, inte emot! Inte ta bort allt utan kanske hälften. För tidigare har jag bara kört på och hängt med, tagit tillbaka henne lagom och det har funkat. Men såklart måste hon bära sig och jobba rätt i markarbetet men jag får nog leva med att hon är lite stark och framme i hoppningen. Hon behöver det för hon har inte den största galoppen och hoppet!
 
Min sits har också förbättrats väldigt mycket, har hittat balansen/vikten i stigbyglarna mycket mer även om det är en lång bit kvar. Detta måste jag fortsätta jobba med nu även när jag rider själv och ingen tjatar på mig. En ny sadel fick jag också köpt under tiden och det var välbehövligt. Hade en gammal CWD som jag inte alls satt bra i, men nu fick jag en utprovad efter mina långa ben och efter vad jag har för hästar. Hade även chansen att rida i den ett tag innan jag bestämde mig och kände att jag verkligen ville ha den. Det blev en Equipe och kan visa den i ett inlägg.
 
Som ni kanske märker är jag full med ny inspiration och idéer. Allt jag lär mig måste jag samla ihop och skapa mitt eget tänk, man kan inte göra exakt som någon annan utan man plockar av allt och skapar sitt eget. För alla är olika och tänker olika. Därför är det viktigt att man tror på sig själv och det man gör. Man kommer ta sig framåt både på att göra rätt och fel. Under våren har allt gått väldigt bra mestadels men nu är jag i en svacka, lite tunt med hästar och inga toppenresultat. Men jag kommer ta mig upp igen och vara tillbaka där jag var och förhoppningsvis ännu bättre. Bara för man inte är på topp prestationsmässigt betyder inte det att man slutar lära sig, snarare tvärtom. Nej nu ska jag ut och rida!! :)

måndag

Ny dag nya tag, eller? Njaaa, så snabbt släpper jag inte gårdagens misstag. Det känns bara så surt, vi tog oss till Falsterbo, Chelsea var i toppform... Det var inte bara en vanlig tävling.... Men det kommer nya tävlingar, Falsterbo nästa år igen, Elmia i höst. Man får lära sig och gå vidare. Bara kämpa på och aldrig ge upp. Jag hade roligt där nere, båda mina kusiner kvalade också dit, min tränare var där och hjälpte mig med allt, det var lärorikt, inspirerande, även om jag bara ville åka hem efter gårdagens start. Jag får kolla framåt, vad jag har härnäst. Ska hämta hem Nigini nu i dagarna, sätta igång honom så han kan följa med ner när jag är hos min tränare. Behöver hjälp med markarbetet så det kan befästas bättre. Jag kan äntligen gå upp till 130 och försöka bli stadig där. Jag letar efter ännu en lovande häst. Det kommer bli en spännande höst och jag får ta mig med allt jag lärt mig iår fram tills idag. 
Men jag känner att jag saknar något, det är något jag missar i min utveckling. För det känns som jag alltid faller vid målsnöret, jag kommer inte enda fram.... Jag har aldrig tagit en vinst, alltid hamnat 2,3,4,5 osv... varför är jag aldrig längst upp? Kanske att jag är för feg, vågar aldrig chansa tillräckligt, rider alltid på säkerhet. Det är något jag vill släppa på, våga chansa mer, våga rida för vinst. Det är mitt mål i höst.

en gång är ingen gång

Det går verkligen upp och ner med hästar, något som är viktigt att lära sig tidigt. Ibland trillar bommar helt utan anledning, ibland saknas den där hundradelen från vinst och en dag kanske hästen har en dålig dag. Något som jag har fått lära mig och tänkt mycket på är att många (inklusive mig förut) gärna vill ändra så fort det går dåligt en tävling. Man ska byta bett, sadel, träns, träna på ett annat sätt osv... Men man ska inte ändra något, utan träna på precis som man brukar. Efter Gislaved när jag fick 4 fel i varje klass på Chelsea skrev jag här ''vi tar snart de färgade rosetterna, vi har varit nära nu ett par gånger''. Nästa tävling kom vi 2a. På TB gick det lite sådär i Vaggeryd, hittade inte flytet men skrev även här då att det var en sån dag, nästa tävling går det bättre. Och visst gjorde det. Felfri och bra flyt i båda klasser. Det kan inte alltid gå bra, det går upp och ner och det är viktigt att lära sig det. Släpp när det går dåligt, träna på som man brukar och försök igen, och igen, och igen.
 
Sen ska man såklart testa nya grejer för det är så man utvecklas, förändring leder till utveckling. Men jag tror man ska ta hjälp av någon kunnig då för att få en annan bild av det hela. Kanske så är ett bettbyte nödvändigt. Eller så är det bara mer träning som behövs. I många fall skylls det mycket på annat (sadel, bett, dåligt underlag, dålig bana) när det i själva verket är mer träning som behövs.
 
På förra tävlingen gick det inte bra på Chelsea, jag har analyserat varför och släppt det nu. Jag tror jag fick prestationsångest återigen. Fick en block i hjärnan när jag red mot första hindret och bara attack-red. Chelsea är väldigt känslig och klarar inte sånt, hon blir springig och tjafsig då. Förra gången fick jag det i 130-debuten och vi blev ute. Det är bara jag själv som sätter stor press på mig själv, ingen annan. Därför kan bara jag själv jobba med det. Har också tänkt efter att det inte ens, i slutändan, blir kul att tävla med den stora pressen på mig själv. Vare sig vi kommer tävla i Falsterbo eller inte. Jag glömmer bort varför jag rider och tävlar då. Så nu är det bara bra tankar och bra känsla i kroppen resten av veckan inför helgens tävling. 
 
Om något oväntat händer en gång, brukar jag tänka - en gång är ingen gång. Men händer det fler gång så är det förmodligen något man måste jobba med. Att hålla på att ändra hit och dit så fort det går dåligt gör nog både hästen och en själv väldigt förrvirrad. Man får inte glömma bort sitt grundsystem man har i sin träning...
 
Nu ska jag ut och rida, precis som jag brukar! :)

hopptorsdag

Hoppat hästarna hemma idag, en kort bana. Nigini fick hoppa igenom den som vanligt och de andra två fick gå som en omhoppning oxå.
 
Nigini - Kändes helt okej, jag sätter lite för dålig galopp i honom då jag dels är lite rädd att han ska krulla ihop sig och inte ta mina halvhalter. Men han behöver komma igång mer i sin galopp och när han väl gjorde det så hoppade han superfint. Blev inte jättestark för det. Dock blir han lite obalanserad emellanåt, krävs mer markarbete. Men han är bara 4år och man kan inte lära allt nu, det tar sin tid och man får ha tålamod. Men han har verkligen tagit till sig allt arbete bra och utvecklats, för bara några månader sen hoppades han in.
 
Chelsea - Kändes bäst av alla tre. Markarbetet har blivit så mycket bättre och jag har fått en väldigt bra känsla, hon bär sig. Huvudet bara finns där och resten av kroppen är stadig. Hoppade jättefint och gick en jättebra runda med korta svängar. Hon blir dock väldigt pigg hemma, på tävling är hon lite mer fokuserad och lydig. Men tur att det inte är tvärtom och att hon alltid är så positiv. :)
 
TB - Hoppade fint men får inte riktigt till det på marken. Blir lång i kroppen och kan inte riktigt korta/länga som jag vill. Behöver som sagt komma iväg och träna markarbete, så löser det väl sig. :)
 
Överlag är allt okej, hästarna hoppar fint, bra anridningar och helt okej på marken. Men man strävar ju alltid efter bättre resultat. Jag känner verkligen hur jag lärt mig mycket hur man markarbetar. Det är så svårt att ta till sig instruktioner när man inte riktigt förstår och kan känna att det blir rätt. Men nu börjar vissa saker falla på plats och sånt som jag hört ett år tillbaka förstår jag nu. Att lära sig tar tid, hur mycket man än tränar så tar det sin tid. Man kan inte kunna allt på en gång och det handlar inte bara om att rida rida rida. Utan varje pass räknas. Något jag ändrat på är att jag hellre gör några färre pass per vecka som är riktigt bra där jag fokuserar fullt ut och är noggrann. Än att rida fler pass men halvdana. Rida kan väl alla men att faktiskt jobba på det man ska är svårare.
 
Man vill se resultat och helst gärna fort men man måste ha tålamod. Se de små framstegen som att idag gjorde ex. Chelsea väldigt fina övergångar där huvudet inte flög upp hela tiden. Hästarna behöver smälta de dom lär sig men så är det nog med oss oxå, att bara trycka in mer och mer kunskap funkar inte hur länge som helst. Man måste oxå förstå och börja göra det på känsla, automatik. Ibland känns det som jag varken vet ut eller in, vad som är rätt och fel, men idag var en bra dag. Jag vågar tro lite på att det jag gör faktiskt är på rätt väg.
 
Blev lång text men här är några klipp på varje häst. Så tacksam över alla tre som verkligen visar fin kapacitet och potential.

det finns ett liv efter falsterbo

Ja så måste jag faktiskt tänka. När jag bestämmer mig för något, när jag har mål, då går jag in 100%. Jag SKA ta mig till Falsterbo men ibland måste jag tänka att det faktiskt finns något därefter. Tar vi oss inte dit så har jag fått massa erfarenhet och lärdom påvägen, och Falsterbo finns ju faktiskt kvar nästa år oxå!
 
- Mycket stadigare rundor detta år då vi ridit på i ''låga'' klasser, 120-125 är lätt och lågt för oss. Detta gör att när jag går upp till 130-135 kommer allt sitta väldigt bra då jag blivit så pass stadig i mina rundor.
 
- Har börjat rida fortare och tagit mer placeringar än tidigare. Jag har aldrig varit en snabb ryttare utan ridit mer på säkerhet och bara velat göra bra rundor. Nu rider jag fort och gör bra rundor. Vill hela tiden förbättra mig och rida fortare.
 
- Har fått utmana mig själv och rida lite under press. Jag borde egentligen bara tänka bort Falsterbo men det är lättare sagt än gjort. Känner lite extra press när jag sitter på Chelsea och det kan väl vara bra att lära sig hantera det med. Inte rida annorlunda utan bara rida likadant.
 
- Det viktigaste av allt - jag utvecklas och blir bättre. Det är något jag vill hela tiden och faktiskt gör!! Har aldrig ridit så här bra rundor tävling efter tävling tidigare, allt börjar sitta väldigt bra och jag känner att jag faktiskt ''kan'' de klasser jag rider.
 
När det går bra är det extra kul men när det går dåligt och inte vill vägen, ja då tar det extra hårt. Men jag tänker på all erfarenhet och framtiden istället. Nu har vi samlat ihop 40 poäng och man behöver nog ca 60 för att vara säker, det är ju olika för varje år men brukar ligga där. Hoppas på att få en färgad rosett snart så jag kan vara lugn och släppa detta. Men jag tror vi snart tar det, för vi har varit nära ett par gånger nu.
Idag fick Chelsea hämta TB's pris, varit tvärtom hela våren. :)

att kunna rida rytmiskt och hitta bra distanser

Min bästa runda från helgen var nog TB 120 runda. Vi höll rytmen hela banan runt, inga onödiga förhållningar, hittade framåtlägen i omhoppningen och svängde lite. Jag har alltid fått höra att jag har bra känsla för hinder, har inte riktigt kunnat hålla med om det då jag inte känt mig hundra säker i anridningar. 
Men detta året har jag verkligen börjat känna mig säker, har en helt annan känsla när jag rider på hinder. Det är nog också därför jag inte haft några problem med att gå upp till 130 eftersom ridningen mellan hindren sitter så bra nu. Något jag kan känna mig irriterad över just nu när jag kvalar till Falsterbo är att någon som kommer fel på nästan varje hinder kan vinna klasser, medan jag som rider rytmiskt och gör en bra runda inte hamnar i toppen. Men sporten är sån och det är bara att lära sig! Men jag vet att jag tjänar på det längre fram. För när jag sen ska gå upp ännu ett snäpp då måste man vara säker på sin sak, man kan inte komma hur som helst när hindren ligger på 140. Mitt mål är både att rida bra och vara snabb!
 
Jag är ingen snabb ryttare än, men jag tränar på och försöker hela tiden rida bättre omhoppningar. Men det ska inte bli på bekostnad av min ridning. För mitt mål är att hela tiden utveckla min ridning och göra bra rundor. Jag vill inte rida 130 halvdant utan jag vill rida 140 och göra det bra.
Att rida bra på hinder handlar inte bara om att ha ett bra öga, man ska kunna känna att man har rätt galopp och hästen behöver vara bra arbetad på marken så den är lätt att korta och länga. Men jag har lagt många timmar på olika hästar att rida över låga hinder och bommar och det börjar jag faktiskt känna nu att det ger resultat!

Niginis utbildning

Mitt mål med Nigini är att göra en bra utbildning, att tävla är bara en avstämning för att se om vi är i fas och så tycker jag att ''problemen'' kommer fram tydligare när man är på tävling. Jag börjar känna mig lite ''klar'' med honom för våren då han har utvecklats enormt, han har blivit stark i kroppen, han har kommit mer på bakbenen/i jämnvikt, hans språng har utvecklats och han hoppar bara bättre och bättre för varje tävling som går. Jag tror inte på att köra på för mycket och lära för mycket på en gång, utan de måste få smälta allt i både huvud och kropp. Nu har jag 1-2 tävlingar kvar att starta, fortsätta jobba med markarbetet och sen ska han få en paus på bete innan vi börjar höstens träning. Under hösten blir det fortsatt arbete att stärka upp han, få han att lägga mer och mer vikt på bakbenen, kunna byta galopp och kanske kvala någon unghästtävling. 
 
När jag fick hem honom hade han ridits in på våren(?) och gått treårs-testet. Sen vilade han hela sommaren så när han kom hit fick jag sätta igång han. Ganska snart hoppade jag in honom vilket han gjorde enkelt. Jag hade skyltar och vattenmattor från dag 1 och jag tycker det är onödigt att förstora sånt. Även Dino hoppar vatten/skyltar utan att titta. Vissa intruducerar sånt lång tid efter inhoppningen och förstorar gärna det. Jag jobbade båda hästarna i longering över vattenmattor och skrittade även över dom varje ridpass innan inhoppning. Det blir en vardag och inget speciellt.
 
Nigini vill gärna krypa ihop i nacken och bli lång i kroppen. Jag är medveten om att jag inte kan utbilda en häst på egen hand på ett bra sätt därför tar jag hjälp och gärna lite extra, för jag kunde inte känna detta själv. På första träningen fick jag detta klart för mig men det var inte förrän andra gången efter han vilat som jag riktigt förstod hur jag skulle göra det ridmässigt och då blev det stor förändring (innan dess var jag ute på lite ''hal is'' haha). På bara tre ridpass var han en ny häst. Sen dess har jag fortsatt det arbetet och nu börjar han äntligen komma mer i jämvikt, ha ett stadigt stöd på bettet och framme med nosen. Nu är vi som sagt inne i en period där han gärna biter sig fast i bettet men för att utveckla en häst kommer det konflikter och när vi tagit oss ur det kommer han vara ännu starkare. Jag hoppas att kunna få igenom detta innan vilan. Man måste tänka logiskt när man utbildar hästar, han vet inte hur han ska använda sin kropp eller ha sitt huvud ännu, men han förstår mer och mer under varje ridpass.
 
Här är en film på hur han utvecklats under tiden hos mig. I början blev nästan hans problem att han vill krypa ihop i nacken värre (kunde knappt svänga) men när jag sen fick hjälp med det blev allt bättre på en gång. Mitt mål är som sagt att göra en bra utbildning och hittills tycker jag att jag lyckats väldigt bra med det. Sen är det en fantastiskt trevlig häst att hantera och rida, han tar tills sig arbetet bra, vill göra rätt och gillar att arbeta! Hans språng blir bara bättre och bättre ju starkare han blir!! :)
 
Jag tycker man ser väldigt tydligt hur han hamnat mer i jämnvikt, innan hade jag väldigt svårt att se om en häst jobbade bra eller inte. Men har tränat mitt öga för att se och förstå när hästen arbeta rätt och därför har det oxå hjälpt mig mycket att be någon filma när jag ridit, så jag själv sen kan analysera vad jag behöver träna mer på. Lite som att vara sin egna tränare. Kan skriva hur mycket som helst om honom och hans utbildning men avslutar här!! :)

att nå framgång

Detta året har börjat väldigt bra resultatmässigt för mig och det har också gjort att jag fått väldigt mycket beröm från många i min omgivning vilket är så kul. Tack, blir verkligen jätteglad för alla fina ord. När man kommer in i ett bra flow så är det inget man har lärt sig just då utan det är sånt man lärt sig under hela sin ''ridtid''. Förändringar leder till utveckling och ibland krävs det ganska små detaljer för att man ska nå framgång.
 
Förra året var ett riktigt lärorikt år för mig och det är mycket tack vare min tränare. Hon hjälpte mig inte bara med ridningen utan ex. val av tävlingar och hästar. Jag tog beslutet att sälja Aqua och lämna tillbaka Cazzilla för att de inte längre räckte för de målen jag hade. Att sluta med de två och istället börja rida TB och Nigini var en stor förändring men också något som gav resultat. Jag jobbade stenhårt förra året med min egna ridning, för att utveckla hästarna och jag lärde mig otroligt mycket, men det var inget som syntes utåtsätt. Istället är det sånt jag har nytta av här och nu. Med bättre val av hästar och andra viktiga detaljer i år syns det också på Equipe. 
 
När jag var yngre så tog jag lite för lätt på allt, jag trodde det var superenkelt att utbilda en häst eller ta sig till 130 (mycket pga okunskap från mitt håll och att jag inte var så gammal). Men det krävs så otroligt mycket mer. När man kollar på andra ser man bara det som sker på tävling eller vad resultatlistan visar, men där bakom ligger mycket mycket slit, i både med och motgångar. Jag tror att det är viktigt att vara ödmjuk inför andra och samtidigt ärlig mot sig själv för att kunna utvecklas. Se sina egna möjligheter och vad man har istället för det man inte har. Men också hela tiden suga åt sig all kunskap man kan få.
Jag tror att om man vill något tillräckligt mycket når man tillslut framgång, på ett eller annat sätt.
Min största framgång förra året var att jag gjorde bra resultat och tog placering på min internationella debut!
 
I denna sport blir du aldrig bättre än din bästa häst vilket gör att man inte hela tiden kan rida de klasser man vill. Detta är något man måste lära sig tidigt. Det går upp och ner och hästar kommer och går men man behöver inte sluta utvecklas för det - och det är något jag hela tiden vill, utvecklas och bli bättre.

nya hästen ♥

Måste bara lägga ut denna runda på TB från 120 klassen igår. Hon hoppade så fint och vi gjorde en bra runda. Jag skrev ju förra veckan att vi köpt en häst och såklart är det TB eller E. Brown Sugar som hon heter. TB är en förkortning på Tant Brun som hon kallas haha...  
 
Såklart har det varit många tankar kring köpet av denna häst, både för och nackdelar. Detta är ingen liten försiktig speedhäst som Chelsea men istället har hon en bra galopp och mycket scoop. Förhoppningarna är att vi ska kunna rida svår hoppning ihop i framtiden. Man kan inte få allt i en häst men hon har mycket positivt som passar mig och mina mål. Att ta sig från msv 130 till svår hoppning är ett stort kliv och för mig är det viktigt att sitta på en förlåtande och modig häst som kan ta att ridningen inte hela tiden är perfekt på hinder - och det kan hon. Även om hon inte gått dom klasserna än. Att fokusera på sin egna ridning samtidigt som man ska lotsa runt en känslig/försiktig häst i något man aldrig gjort tidigare kan bli väldigt svårt. Jag vill lära mig rida innan jag kan lära en häst hoppa större klasser. 
 
För att kunna utvecklas och ta sig fram i denna sport krävs rätt häst till rätt ryttare, det är något jag har lärt mig. Nu har jag två bra hästar som kan utveckla mig och passar för mina mål. De kompletterar också varandra bra då Chelsea är en försiktig speedhäst och TB är en mer scoopig häst. Båda är bra på sina sätt.

en tankeställare

Har som sagt börjat läsa en sitsbok och har bara kommit några sidor men i början tar de upp om tyngdpunkten (äntligen har jag lite nytta av fysiken jag läste i skolan;). Tyngdpunkten är mitt i ryttaren när man sitter mitt över hästen. Men så fort man sträcker ut en arm åt ett håll förflyttas tyngdpunkten. Då försöker ryttaren jämna ut detta (sker ju automatiskt) men också även hästen.
 
Om tyngdpunkten förflyttas av att vi sträcker ut en arm tänk då hur mycket den förflyttas när det sitter en vinglig ryttare på som åker till höger och vänster, fram och bak. Man kan likna det med att man har ett litet barn på axlarna som inte hänger med i rörelserna, då förstår man hur svårt det är för hästen att vara I BALANS när vi inte är det.
 
Lägg också till att vi gärna sitter i mer obalans när vi gör lite mer avancerade övningar. Exempelvis lägger jag mig gärna lite inåt om hästen inte byter galopp. Tänk vad mycket enklare vi skulle göra det för hästarna om vi satt mitt över, i balans. Det är ju ofta när vi gör något svårare som vi tappar balansen, därför är det så viktigt med sitsträning och grunder!! Jag har faktiskt aldrig tänkt på detta sätt men nu fick jag mig en riktigt tankeställare och detta är något jag kommer jobba mycket på. Min sits, balans och följsamhet! 75% dig själv och 25% hästen.
 

Fokusera på dig själv

Läste en artikel i ridsport som Jens Fredricsson skrivit. Han skrev att man skulle fokusera 75% på sig själv och 25% på hästen under ett ridpass. Har börjat läsa en bok om sitsen och ja, kan ju bara hålla med nu. 😅 De förklarar verkligen i detalj och ingen bok man sträckläser på en kväll, utan några sidor och sen ut och testa. Kul att se om jag får någon hjälp med min sits och balans bara genom att läsa. 

För att bli bra på något måste man vara nördig, tur ingen är så nördig som jag i Jönköping för då finns alla böcker till låns.🤣


ett rullande hjul

Lite mer tjat om Pether Marknes bok, men ett uttryck som hjälpt mig mycket i ridningen nu. 
 
- Bakbenen är som ett rullande hjul.
 
Hjulet eller bakbenen får aldrig sluta rulla. Om du gör en övergång, samlar, ökar, rakriktar, de måste hela tiden vara igång. När man samlar hästen blir bakbenen långsamma, det krävs mer energi för att behålla takten eftersom hästen måste lägga mer vikt på bakbenen vilket är jobbigare. Att tänka att bakbenen hela tiden måste rulla håller man automatiskt igång bakbenen i alla övergångar/tempoväxlingar. Det har hjälpt mig när jag markarbetat mina hästar. 
 
Detta är bara en liten del av allt men ett bra uttryck som man kan ha nytta av. Jag är inne extremt mycket på markarbetet och ryttarens sits just nu, vill bara lära mig mer och mer.

att jobba med svagheterna

Har läst klart Pether Marknes bok nu. Det stod mycket bra i den och kommer säkert behöva läsa den snart igen för att få en påminnelse om allt. Han går igenom grundridningen, mycket från utbildningsskalan. Man gör ibland lite för svåra grejer istället för att bara fokusera på grunderna. Man måste försöka bli bäst på grunderna.
En annan sak han tog upp i boken var att man skulle se över sin häst och se hästens starka och svaga sidor. Vissa svagheter går inte att ändra på och då måste man istället hitta lösningar.
 
Nigini tex, tar bara upp lite nu.
 
Starka sidor:
Hoppar allt man styr på, ganska otittig men ändå uppmärksam. Noggran med benen.
Har en bra bjudning, tycker om att arbeta.
 
Svagheter:
Har svårt i sin galopp.
Väldigt mjuk i nacken.
 
Då måste jag fokusera på hans svagheter för att stärka upp dom. Han har verkligen förbättrat både nacken och galoppen vilket gör att resten blir mycket lättare.
 
Chelsea:
 
Starka sidor:
Viljan att hoppa felfritt, modig på hinder men ändå rädd om sig.
Har bra bjudning, fin teknik.
 
Svaga sidor:
Lite svår mun.
Oliksidig.
Svår trav att växla tempo på och sätta under sig.
 
Har jobbat mycket med oliksidigheten det senaste, även tempoväxlingar i traven där hon verkligen måste sätta sig på bakbenen och inte älga iväg. Då ger det även resultat i galoppen. Munnen har blivit mycket bättre sen hon kom i ett bättre grundarbete. Vissa saker kan man inte ändra på som en svår mun, då måste man hitta lösningar istället vilket är ett bättre grundarbete.
 
Ibland har man lätt att säga att hästen är si och så, men kolla över vad svagheterna finns och jobba med dom. Mycket av svagheterna går att förbättra genom en bättre grundridning.
 
 
Detta går ju även att göra med dig själv som ryttare. Ryttarens svagheter blir ju lätt hästens, eller?

slow is fast

Idag när jag kom hem från jobbet var jag trött och omotiverad att gå ut och rida. Det blåste/regnade även, yeeey not. Men sen fick jag lite motivation och gav mig ut direkt. TB fick gå på banan och avsluta en runda i skogen, hon var duktig och kändes fin!! Chelsea fick gå en runda i skogen, red barbacka och tränade min sits. Pigg men ändå lydig. Sen red jag även Dino ett kort pass i skogen (ca15min) och han var såå duktig. Känns som han börja fatta nu att han ska gå framåt, innan har han inte riktigt tagit skänkeln och bjudit framåt men idag var han jätteduktig. Vilken balans han har i sina gångarter, med lite mer bjudning och styrka känns det som jag skulle kunna hoppa runt 1 meter med han redan nu (dock hoppar jag inget nu, väntar tills hösten). Det är både kul och lite farligt med en talangfull häst, man får inte glömma - slow is fast.
 
Det slog mig faktiskt häromdagen, Nigini är anmäld till 80cm och om det känns bra hoppar jag även 90cm. Men 90cm kan kännas väldigt högt på en vinglig 4åring som inte har styrkan att reglera galoppen än. Vad finns det då för anledning att hoppa 90cm? Vi har hela året på oss att hoppa 90cm och senare 1meter, inget att stressa för, det är det dummaste man kan göra.... Man kan också tänka på att det tar ca 10år att bygga upp en häst, vad finns det då för anledning att stressa redan när hästen är 4år - ingen!
Extra viktigt för mig också som inte har utbildat så många hästar än, därför kanske man ska ta det säkra före det osäkra en extra gång.
 
Dino och Nigini. :)
 
 

chelseas tolvfels-runda

Jag skriver alltid hur det går på tävlingar här, vare sig det gått bra eller dåligt. Däremot brukar jag bara lägga ut felfria rundor. Jag tänkte ändå lägga ut Chelseas runda från i fredags där vi fick 4+8 fel i 120 totalfel. Jag vill visa på min blogg att allt inte bara är bra hela tiden, utan det går både upp och ner hela tiden. Jag har hittills haft väldigt jämna resultat, mestaldels legat på 0 eller 4 fel. Det känns bra!
 
Iallafall, i fredags red vi en nationell 120. Den var ganska svår, lite för svår enligt mig för att vara första klassen på helgen, tidigt på säsongen och även en Lätt klass. Till avd. B tog de bort ett hinder (6an) och på lördagen var klassen mycket lättare. Så banbyggaren fick nog ändra sin plan lite. Jag tycker alltid det är svårt att gå banan själv när den är lite klurig, det är i sådana tillfällen jag hade behövt hjälp av min tränare med bangång. Jag fick istället lägga väldigt mycket fokus på att kolla på andra hur dom red för att bestämma mig för hur jag skulle göra. 
 
1an rev vi och jag skulle nog haft henne lite mer vaken bara. 2 till 3 var en svag båge på 26 meter, alltså lite framåt på 6 språng vilket Chelsea gjorde bra med sin lite kortare galopp. Kombinationen inget svårt. Sen kom två distanser efter varandra. 5 till 6 mätte jag nog till 23 meter och även 23 meter till 7an. Vissa red 5 språng, 5 språng, vissa 6 språng 5 språng och även 6 språng 6 språng. Jag bestämde mig för att rida 6 språng, 5 språng vilket stämde väldigt bra på båda och jag höll den planen.
 
Sen började omhoppningen, där gjorde jag första misstaget. Jag tänkte vända innanför 1an, så istället för att hoppa och vända vände jag innan jag hoppat och då blev det ett (extremt) dåligt språng och ett ner. 9an inget speciellt, 10a-b inget speciellt mer att den står längst sargen vilket vissa hästar kan bli lite påverkade av. Sen var det 23 meter ner till 11an där jag bestämde mig på 5 språng men var alldeles för långsam på att rida framåt där. Så istället för att rida fram och räta upp mig sista språnget blev det tvärtom och hon blev väldigt flack. De flesta red på 5 språng där som jag såg, men i efterhand hade jag nog tagit ut bågen och satt tillbaka på ett mer. Sista hindret inget speciellt, jag satte bara tillbaka henne ordentligt för att få ett bra sista språng.
 
Jag tycker det är viktigt att ha en plan och rida efter den, då skapar man ett system för varje tävling som man följer vilket skapar en trygghet i det man ska göra. Även fast jag hade ett par nerslag på Chelsea och på TB tappade balansen i språnget och tappade stigbygeln vilket resulterade i massa fel, höll jag ändå planen dagen efter. Jag ändrade NOLL och red precis likadant och då satt två nollor. Ibland går det vägen, ibland inte, men ändra inget för det. 

det är vi som gör fel

Har nästan läst klart Pether Marknes bok och jag märker att det är bra att kombiniera teori med praktik. Något som jag tyckte var väldigt bra skrivet var detta nedan.
 
Att korrigera hästen när det gör ''fel''. Jag tycker aldrig en häst kan göra fel utan det är vi ryttare som lärt hästen fel eller så är det ''en oskriven bok'' - en unghäst/grön häst. Jag hatar uttrycket ''där var hästen dum'', en häst är aldrig dum enligt mig. Hästarna är vad VI gör dom till och om de inte gör som vi vill har vi missat något i deras utbildning. För att vi ska lära och utbilda hästar måste vi ta en konflikt och korrigera - men på rätt sätt. Ett gammalt uttryck jag kom att tänka på nu är ''där kunskapen tar slut tar våldet vid''. Så sant.
 
Att hålla på med hästar känns ibland som det svåraste man kan göra, ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan. Men jag tror att om man vill tillräckligt mycket så lyckas man tillslut med sina mål, på ett eller annat sätt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0