Isabella Fransson

Idag har jag haft appis i 4 hela år. Helt sjukt länge, jag vill verkligen aldrig sälja henne för hon är en sån underbar häst med ett stort hjärta. Hon har inte samma kapacitet som tess men hon har en sån underbar och härlig personlighet som man bara inte kan älska. Efter varje ridpass blir man påmind om hur härlig hon är, pigg som bara älskar att få galoppera och hoppa. Vi har gjort så mycket tillsammans och det är med henne som jag gjort de galnaste sakerna med. Jag hoppas att hon alltid kommer att stanna hos mig för hon är världens finaste häst.

Appis kommer alltid vara den hästen som ligger mig varmast om hjärtat. Det är en häst med en sån fin personlighet och jag är så glad att jag köpte just henne.



































En film jag klippte ihop förra året när jag hade haft henne i 3år.

Under dom här 3 veckorna har jag lärt mig så himla mycket, jag visste att jag skulle lära mig massor men aldrig så här mycket på så kort tid. Jag är jätte glad att jag kunde ha min praktik där då Eamon är så engagerad och verkligen vill lära ut.

Jag har lärt mig ganska många små saker som är väldigt viktiga för att allt ska gå ännu bättre. Som att vara effektiv och ta vara på tiden. Att istället för att skritta ut i 30 minuter på långa tyglar rida på korta tyglar och jobba hästen hela tiden. Hur man hoppar upp på hästen, hur viktigt det är att andas och ta djupa andetag, positionen vid löshoppning, hur viktigt det är att upprepa saker varje dag, om hästen vänder rumpa till i boxen, hur viktigt det är att hästen har fokus på dig, hur viktigt det är att berömma, hur viktigt det är att skriva ner allt du lärt dig för annars glömmer du bort allt nästa dag... osv... Många små saker, men som är så viktiga.

Sen har jag lärt mig hur hans system ser ut för att rida in unghästar. Jag har alltid varit för att man kan göra så mycket från marken, men har aldrig tänkt att man kan göra såhääär mycket från marken som man sen har användning för från ryggen. Du kan lära hästen att följa tygeltaget från marken, du behöver inte sitta på ryggen. Dessutom minska olycksrisken så mycket om du jobbar hästen från marken först.

Har också fått med mig många ridövningar och övningar från marken som jag kan göra på mina hästar. Jag håller mig så här kort då eamon inte ville att jag skulle skriva ut nåt på internet hur han jobbar sina hästar eftersom det skapas så mycket diskussioner i ridsporten. Men eamon är verkligen en förebild för mig både som person och för vilka kunskaper han besitter :) Är jätte nöjd med mina 3 veckor där :)

Just nu känner jag att fyfan vad jag är glad att jag fortfarande går i skolan! Har lite mer än ett år kvar, lite mer än ett år att tänka på vad jag vill göra efteråt. Innan, under högstadiet och första året på gymnasiet var det självklart för mig att jag skulle åka och jobba med hästar någonstans efter jag gått ut gymnasiet. Nu finns inte den självklarheten kvar. Jag vill nog inte jobba med hästar i framtiden, ska jag göra det kommer det endast vara för att utvecklas, men jag vill inte ha någon egen verksamhet på heltid. Det handlar inte om att det är mycket jobb för lite pengar utan att mitt intresse inte är lika stort längre. Samtidigt så har jag inte tappat intresset. Men att gå hästhållning på gymnasiet, med ridning en gång i veckan och praktik en gång i veckan har nog gjort att det blivit för mycket. Mitt i allt har jag också haft så mycket otur under dessa två år med hästarna, jag har inte samma driv längre som jag hade för 3 år sen. Det räcker med att gå tillbaka i bloggen och läsa vad som står under de första månaderna jag skrev här, då hade jag en helt annat upplägg med veckoplaneringar jämt. Nu tar jag dagen som den kommer, planerar oftast inte så mycket utan rider vart jag känner för att rida just då.

Även fast jag känner så, så vill jag ändå hela tiden bli bättre på det jag gör, jag vill utvecklas. Därför vill jag ändå något år efter gymnasiet jobba med hästar, just för att utvecklas. Men efter det vill jag inte jobba med de på heltid, jag vill jobba med något annat som inte har med hästar att göra. För att sen efter jobbet åka till mina hästar och rida dom. Det blir inte samma glädje att rida sina hästar efter man har en hel dag jobbat i ett stall. Då är det inte lika kul att åka till sina egna och rida, för orken, tålamodet och drivet finns inte där. Inte för mig, det känner jag nu efter snart 3 veckor. Jag orkar knappt rida mina egna, det är inte ens kul när man är dötrött i kroppen och tålamodet har tagit slut. Det är så jag känner nu, det kanske blir annorlunda om man jobbar med detta under en längre tid och man helt enkelt måste rida sina egna efteråt. Men nu känner jag att orken finns inte där för att rida mina egna, det är inte kul att behöva tvinga sig till att rida sina egna hästar som man i vanliga fall tycker är riktigt kul. Hästar är ett slitjobb men även fast det är det tycker jag det är viktigt att det fortfarande är kul mitt i allt. Annars blir det för mycket och då tröttnar man.

Behövde bara skriva av mig lite, har ju fått känna på nu hur det verkligen är att jobba med hästar. Visst det är ett slitjobb men det är inte för jobbigt. Det jobbiga är att efter jobbet åka och rida sina egna, då det knappt är kul. Så vill inte jag känna, för jag vill hellre lägga tid på mina egna hästar än på någon annans. Eftersom jag just nu känner att jag i framtiden inte vill ha någon egen hästverksamhet på heltid.

..är att leva i nuet och uppskatta det man har just då.

Appis och tess (hästar överhuvudtaget) är verkligen en stor trygghet i mitt liv. Jag vet att de alltid står där i samma hage varje dag jag kommer till stallet, jag vet att de aldrig skulle svika mig. Därför känner jag mig alltid så trygg och lycklig varje dag jag är i stallet. När allt annat är skit, när folk sviker eller något annat så vet jag att mina hästar aldrig skulle svika. Det är det som gör hästarna till en så trygg och säker del av mitt liv. Kan inte föreställa mig ett liv utan hästar, då hade jag aldrig mått så bra som jag gör.

Det är jätte svårt att förklara, men känner ni likadant?

(del 1 hittar ni här!!)

Här kommer alltså andra delen av min utveckling genom bloggen, står inte så mycket om hästarna som sagt utan mer hur jag utvecklats som ryttare och mitt tänk. Blev ganska mycket text denna gången men hoppas ni orkar att läsa :)

2010:

I början av detta året fick appis en låsning i bäckenet vilket gjorde att hon till och med var oren, vi visste inte att det bara var en låsning då så hon fick vila helt under 2 veckor tills kiropraktorn kom. Det var då jag började mer med markträning, satte igång med ''de sju lekarna''. Började då förstå mig på hästens språk lite.

Hittade en väldigt intressant sak :p En this or that lista som jag svarat på.

Jag, inte lösdrift? :p

I slutet av januari flyttade jag äntligen appis till toveryd. Jag valde en stor hage (och lyssna nu) utan hagkompisar?? Kommer ihåg att appis bara stod och hängde vid grinden så nära de andra hästarna hon kunde komma. På jfk hade hon faktiskt hagkompisar. Kort därefter flyttade jag iaf in henne till en annan hage med 2 hagkompiar, där hade hon även nästan fri tillgång. Så det säger ju sig självt att hon nu blivit mycket lugnare i ridningen när hon hade både hagkompisar, ganska stor yta att röra sig på många timmar om dygnet + fri tillgång till tugg, hon stod dock fortfarande i box. Lösdrift var inte ens något att tänka på då, kopplade bara de med skogsmullar då ;)


Appis står och hänger själv i nya hagen, ledsen häst utan kompisar

Fortsatte mycket med träningen från marken och lärde appis sitt första trick, skrapa med hoven.



Eftersom det inte fanns något ridhus där jag står nu så hade jag ett helvete varje gång vi skulle in till ridhuset då appis inte gick att lasta. Slutade med att jag red in till ridhuset varje gång då det tog dubbelt så lång tid att hålla på o försöka lasta henne... Om hon ens gick på över huvudtaget. Försökte mig på flera gånger själv att försöka lastträna henne men inte fasen gick de :p


De flesta gångerna tog hon inte ens ett steg upp på rampen...

Jag tog tag i mitt problem med handställningen och jag fick appis att ta ett mycket bättre stöd på båda tyglarna.



Jag hade väldigt höga mål och förväntningar inför 2010 eftersom appis gått super under hela hösten och vi debuterade 1,10. Men fidde flyttade till tyskland och då blev det ingen regelbunden träning. Vi hade inte alls samma rutin i hoppningen som innan och jag trodde att vi kunde mer än vi var redo för. Därför tappade jag självförtroendet i hoppningen för att jag inte längre tränade regelbundet i hoppningen.

Jag tränade för en annan tränare ungefär en gång i månaden som jag tidigare gjort oxå men det funkade inte alls. Tyvärr insåg jag det alldeles för sent och sen gick vi omkull. Efter den händelsen har jag funderat så mycket över allting, varför det gick som det gick. Jag har lärt mig väldigt mycket av det. Att aldrig stressa och inte göra sånt jag själv inte är redo för, att aldrig stressa upp appis så och inte träna för en tränare jag själv blir stressad av.


Var väldigt höjdrädd under den tiden och tyckte 1m var jätte högt.

I maj läste jag boken ''dansa med hästar'', jag tror faktiskt det är en stor grund till min ridning idag. Precis när jag läst den så började jag rida på längre tyglar med mindre stöd i handen (boken handlar om att kunna rida i samlad galopp på hängande tygel). Det blev lite så igen att jag drog för snabba slutsatser utan att egentligen reflektera över vad som stod i boken. För att sen skapa mig en egen uppfattning. Men efter jag läst den boken var då jag verkligen fick igång appis bakben ordentligt. Jag lärde mig hästens anatomi och VARFÖR man ska rida hästen på bakbenen. Det har hjälpt mig så mycket i ridningen.



Under maj till ungefär november utvecklades jag inget alls ridmässigt tror jag, snarare tog steg tillbaka. Appis var ju inte fräsch så jag kunde ju inte rida seriöst. Men istället utvecklade jag mitt tänk på många plan samt lärde mig att lasta.

Fick under denna sommaren hjälp med lastningen, efter det och än idag lastar jag appis själv. Det är så svårt när man har lastproblem (eller något annat problem) och så vet man inte vem man ska vända sig till. Jag tror att med lastningen så lärde jag mig också att man alltid måste TA SIG IGENOM ett problem och inte ta sig runt det. Det finns ingen genväg. Efter det har jag alltid försökt att lösa problemen jag har med hästarna. Har man ett problem så visar det ofta sig i andra situationer också. Så löser man problemet förbättras oftast allt annat också. Tex så har jag haft problem med tess framåtbjudning och det har visat sig när jag ska ta in henne från hage, när vi ska skritta ut och lämna stallet samt när hon är tittig. Men efter att jag har lärt tess att bjuda framåt har vi inte problem med detta längre.


Så här såg det ut innan, kunde ta hur lång tid som helst att bara få upp henne på rampen.

Under denna tiden blev jag också väldig ''mild'' i hanteringen med hästar. Började se hästars ''dumheter'' på ett annat sätt och ''slutade använda våld'' när hästen gjorde ''fel''. Ja ni fattar säkert vad jag menar. Vissa kanske ser detta som jag blev blev väldigt snäll mot hästar i hanteringen medan jag ser det som jag blev mer förstående mot hästarna i haneringen. Som ett exempel på det kan vara om en häst står och skrapar med hoven i stallgången utan anledning, istället för att gå fram och slå till den och säga att det är fel på det sättet. Skulle jag nu istället backa den två steg och ta fram den två steg eftersom då skulle den till slut att LÄRA SIG att det är bekvämare att stå stilla än att skrapa med hoven. Jag tror det hänger ihop lite med ovanstånde text, att ta sig igenom ett problem istället för runt det. Jag började helt enkelt förstå hästar mer.

Under hösten var då jag bytte från box till lösdrift, utan direkt anledning till det. De var smidigt helt enkelt :) Sen började jag gymnasiet där min rektor kunde mycket om just djurens beteende. Så det var egentligen där jag började lära mig om hästens beteende och då jag insåg att det var bra med lösdrift. Dock inte VARFÖR! Så var väl lite halvt intresserad av det här med lösdrift och att hästarna ska få leva som de gör i vilt tillstånd. Förstod dock inte hur tåliga hästar faktiskt är, hade alldelse för tjocka täcken på appis :p



Ridmässigt utvecklades jag väl fortfarande inte så mycket, jag ställde av appis eftersom hon inte känts bra och så. Vi kollade ju upp henne under sommaren men hamnade på fel klinik med fel veterinär. Till slut hamnade vi iaf på hos rätt veterinär, men det var inte förrän i slutet av året. Under den tiden tränade jag ganska mycket från marken med appis som jag iofs gjort hela sommaren, mitt intresse för markträning finns alltid där men motivationen varierar väldigt mycket.

Andra små saker som hände:

- Jag började träna själv!
- Vi köpte tess, då jag kunde börja rida ordentligt igen men jag tror inte att jag utvecklades så mycket under den sista månaden på året, blev mest att ''komma tillbaka'' till där jag var innan allt hände i april.. Jag var fortfarande väldigt osäker i hoppningen eftersom appis stannat så mycket när jag hoppade henne då hon var skadad (inte så konstigt).


Första ridpasset på tess hemma :)

Ja, år 2010 är verkligen ett år jag vill glömma. Men det var ett år då jag började utvecklas till den ''hästmänniska'' jag är idag. Inte just som ryttare utan allt runtomkring det. Det började iaf klarna upp lite mot slutet och jag trodde det var slut på otur.

Såg ni igår när de debatterade om att Rolf-göran bengtsson vann Jerringpriset? Annars kan ni se det här: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet?title=kvallsoppet_del_1&videoid=2143688

Jag tycker Jens kommer med väldigt bra argument!! Sen att Helena tar upp att Rolf är så bra på att ta fram bra hästar tycker jag var väldigt bra sagt. Jag tror många glömmer (som inte är intresserade av hästar) att hästarna inte är så bra med vem som helst (det ser man ju när topphästar säljs till nya ryttare) och absolut inte från början. De tänker bara på resultaten men inte på allt slit som ligger bakom och all skicklighet som roffe har som har kunnat tränat, utbildat och tagit fram så bra hästar. Visst, utan Ninja hade han aldrig kunnat vinna EM. Men utan Roffe hade Ninja aldrig blivit så bra!

Så trött på att folk ska säga att ridsport inte är en sport, att ridsporten är jätte enkel och blablabla.. Det var verkligen ett stort lyft för ridsporten nu och Roffe är så jävla värd detta priset. Hoppas nu att det skrivs och hörs lite mer om ridsport i media!

Nu hinner jag inte skriva mer, ska sova nu!!

Nu tänkte jag sammanfatta hela bloggen i hur jag själv utvecklats som ryttare och i hur jag har tänkt. Kommer inte skriva så mycket om appis och tess utveckling utan mig själv helt enkelt :)

Jag startade bloggen sommaren 2009, då hade jag haft appis 1år och innan det bara ridit på ridskola i ca 7år. Sommaren 2009 var den sommaren jag började träna för Eamon och jag tror även det var en tid som jag fick mycket hjälp med appis och började förstå henne mer, samt utvecklas till den ridstilen/ridtänket jag har än idag. Tidigare hade jag bara hoppat appis någon gång i veckan men när jag började träna för Eamon, som lägger stor vikt på avslappningen och rytmen så började jag småhoppa appis ungefär 3 gånger i veckan. Har man en häst som gör en så pass stor grej av hoppningen, behöver ''hoppas'' ofta för att kunna slappna av. Samt att jag då bara hade 1 häst och behöver flera gånger i veckan träna upp min egen förmåga att hitta en bra galopp och rytm. Jag var också väldigt skeptisk till martingal här eftersom jag tyckte hon hoppade mycket bättre utan.



Det var även här jag började fokusera mer på att rida med så lite hand som möjligt och så mycket som möjligt med sitsen. Samt att börja jobba hästen mer bakifrån än att från början fokusera på huvudet. Allt tack vare Eamon.

Jag tror dock inte det var fel att lägga så stor fokus på huvudet som jag gjorde innan de eftersom appis behöver slappa av i en låg form men det hade behövts mycket mer att jag jobbade henne mer bakifrån. En av mina största svagheter som ryttare då var mina händer, eller min vänster hand. Red nästan bara med kontakt i höger tygeln, vilket gör att hon blev mer fast i höger och oliksidig - olika tränad i båda sidor. Kollade neråt på huvudet hela tiden oxå eftersom fokuset låg på huvudet. As fult! Men min blick förbättrades ganska snabbt!


Här ser man mina enormt fina händer jag hade då ;)

Jag var intresserad av markträning redan då men kunde knappt något, detta var ungefär vad jag kunde. Kopierade från ett inlägg ''Övade på att om jag stannar ska hon stanna om jag springer ska hon springa osv.. Och hon gör exakt som jag :)''. Intresset har alltid funnits där men jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska gå tillväga. Kommer ihåg att jag försöka lära henne skrapa med hoven men hon rörde inte ens på benet även fall jag petade ganska hårt med spöet :p

Till något helt annat, det var här jag förstod hur viktigt det är med en rätt liggande sadel. Vi kollade upp sadeln precis innan sommaren och hon hade gått med alldeles för bred bom vilket gjort att hon inte kunnat sätta några muskler vid manken, samt fått väldigt mycket spänningar i ryggen och inte alls kunnat använda sin teknik rätt. Så efter de har jag alltid varit nogrann med hur sadeln ligger.


Hittade två bilder som jag jämfört hennes rygg hur den ändrades beroende på vilken sadel jag hade. Syns kanske inte jätte väl men hon var enormt insjunken vid manken + att hon inte kunde sätta några ryggmuskler.

Under denna tiden var jag väldigt nogrann med veckoplaneringar, vilket jag önskar att jag var än idag. Måste verkligen bli bättre på det! Sen förstod jag också att appis inte trivdes på jfk (stod där då).. För när vi var nere i sommarstugan så var hon så lugn och fin att rida men sen när vi sen kom tillbaka till jfk var det som en helt annan häst. Jag förstod att hon inte trivdes men jag förstod inte VARFÖR, eller jag tänkte inte riktigt så långt då. Det det var här jag bestämde mig för att flytta till toveryd (där jag står nu) men det fanns ingen stallplats då så fick vänta ett tag.


Hon fick iaf flytta till en utebox under hösten på jfk, vilket såklart var bättre än att stå inne i stallet. Visste inte varför då utan hade bara hört att hästarna trivs bättre i en utebox. Jag tänkte aldrig ett steg längre som jag gör idag.

Som ni ser så hade jag också täcke på henne, iofs var hon helklippt och det hade jag ju haft idag också om hon var helklippt. Men hade mycket tjockare täcken och tänkte inte ens tanken på att ha henne utan täcke. Kommer ihåg att vintern innan det klipptes hon inte ens och då hade jag ändå täcke lite till och från..

Hösten fortsatte jag utvecklas, började träna för fidde varannan vecka vilket var väldigt nyttigt att träna så regelbundet. Fick väldigt bra självförtroende i hoppningen och appis o jag blev riktigt samspelta. När vi kom hem till jönköping så blev som sagt appis en helt annan häst, helt galen, stressad och spänd. Än då var jag väldigt skeptisk till martingal på appis och hade det enbart på träningarna för honom men tävlade alltid utan. Jag förstod nog inte riktigt hans tanke med martingal - vilket jag gör idag. Och är faktiskt glad idag att han tvingade på mig att ta på martingalet ändå! :p



Eftersom jag fortfarande inte rättat till mina händer så kunde appis aldrig riktigt komma igenom i högersidan vilket gjorde att hon fick en muskelspänning i vänster armhåla. Hon kändes väldigt seg under den tiden och började tappa bjudning. Men då var det liksom inget med det, hade det varit idag hade vi kollat upp det direkt. Efter ett tag när hon börjat hoppa riktigt snett över hindren så valde vi att först kolla med kiropraktorn och han hittade muskelspänningen direkt :)

Kiropraktor var något som pappa ville att appis skulle bli behandlad av en gång, så vi testade det innan sommaren. Efter det har jag alltid velat att kiropraktorn ska kolla appis någon gång då och då. Hur ofta har varierat lite under åren, nu tycker jag det räcker med någon/några gånger per år på appis. Tess är en annan sak med eftersom hon är så avslappnad i sig själv redan men appis som har ett helt annat psyke vill jag att man kollar någon gång då och då. Kommer inte riktigt ihåg vad jag hade för tankar om kiropraktik då men när jag märkte skillnaden på appis blev jag väldigt positiv till det och är än idag.


Kiropraktik är en stor del till att jag kommit så långt med appis idag! :)

Under hösten började jag fokusera väldigt mycket på att byta mellan olika bett, mest för att jag läst att det var bra. Inte vad som passade appis bäst. Läste att man skulle variera mellan rakt, delat och hackamore och appis blev mycket finare i munnen när hon gick bettlöst några gånger då och då. Men det raka bettet jag red på var ingen höjdare men ändå fortsatte jag bara för att. :p Det blev att jag gjorde saker bara för att istället för att läsa till mig kunskap och sen skapa en egen uppfattning av det, de kunde jag inte riktigt då.

Jag kommer ihåg att iom att appis var väldigt smal så var kraftfoder en ganska stor del som jag riktade in mig på. Väldigt mycket tillskott och annat, vilket har ändrat sig mycket under tiden tills idag.

Det var väl min utveckling ridmässigt och tankemässigt från att jag startade bloggen sommaren 2009 till året ut. Vill ni att jag ska fortsätta skriva om 2010/2011 oxå? :)

Diskuteras ju ganska mycket om man ska ha 2 eller 4 broddar nu på vintern och även om man ska ha broddar när man tävlar på gräs och då hur långa? Tänkte skriva ner vad jag tycker om detta! Hittade även en jätte bra artikel om underlag där man ser skillnaden på film när hästen sätter ner hoven med och utan broddar.

Jag är emot broddar, jag har aldrig broddar i onödan. Hoppar alltid utan broddar på gräs om det är torrt, har aldrig mer än 2 broddar i varje sko på vintern. I hagen på vintern har jag dock alltid broddar runt om eftersom de går ute dygnet runt med hagkompisar. När de springer och busar tror jag skaderisken är ganska stor att de halkar till och skadar sig.

Anledningen till varför jag är emot broddar är för att varje gång hästen sätter ner sin hov i marken glider den lite. Det funkar som en inbromsning precis innan hästen sätter ner hoven - då minskas vikten som sen benen kommer ta. Men, sätter man i broddar finns det inget glidmoment. Farten bromsas inte upp och vikten blir mycket större som benen måste ta. Framförallt kotleden är det som får ta styrk. Och det är ju redan hästens svagaste punkt.

Hittade som sagt 2 filmer i en artikel på när hästen sätter ner hoven med och utan broddar!

Utan broddar Med broddar

Man ser ju tydligt på filmerna hur mycket broddar påverkar hästen när den sätter ner hoven. Glidmomentet tas bort och vikten som benen måste ta ökas.

Så hur gör man nu när man helt enkelt måste ha broddar på vintern?

Frågan är ju först om man ska ha 2 eller 4 broddar i varje sko. Benställningen bli ju fel vid 2 broddar men glidmomentet minskas ännu mer vid dubbelt så många broddar. Jag tror det är bäst att ha 2 broddar. Benställningen blir fel när hästen går på hårda, torra underlag - men det rider vi ju aldrig ett hårt pass på, endast skrittar. När hästen går i snö eller står i boxen med strö så sjunker ju ändå broddarna ner i underlaget vilket gör att hover rätas ut igen. Sen vid fel benställning så antar jag att det inte är kotleden som tar styrk? (Någon som vet vilka leder som påverkas när hästen endast har 2 broddar?) Men när hoven inte kan glida är det kotleden som får ta styrk. Och eftersom det är den svagaste punkten på hästen så tycker jag man ska först och främst tänka på den. Jag googlade runt på detta med 2 och 4 broddar och jag hittade ingen som fått en skadad häst pga att bara ha 2 broddar. Men en häst som inte kunde ha mer än 2 broddar annars fick den kotledsinflammation, pga svaga kotleder. Det finns ju inget rätt och fel svar på denna fråga, det är bara vad man helst vill skydda.

Underlaget är jätte viktigt att man tänker på när man rider med broddar. Det är minst lika viktigt eftersom olika underlag ger olika mycket glid, även när man har broddar. Sen såklart, undvik broddar så mycket som möjligt och använd så korta som möjligt! Man kanske ska ta de där få minutrarna till att brodda av och sen på när man rider i ridhuset eftersom de egentligen inte behövs. Eller i hagen kanske hästen inte behöver broddar om det inte är halt.

Efter ni läst detta så kanske ni tror att bara hästen går 2 minuter med broddar så kommer den får kotledsinflammtion, men det är inte så jag menar. Utan det är små saker som detta (som egentligen inte är så små) som håller hästen frisk. När man hört hästar som inte klarar av att gå med broddar för mycket pga känsliga kotleder så förstår man ganska väl att broddar inte är bra.

Vad tycker ni om broddar? Har ni 2 eller 4 broddar på vintern/hoppar ni alltid med broddar på gräs? :)

Jätte kul att så många kommenterade täckesinlägget! :)

Tycker denna kommentaren var väldigt bra av Lisa:

''Haha detta är ju nästan pinsamt ... vad då "min häst/ponny skulle aldrig kunna klara av att gå utan täcke" vad gör vildhästarna då? Syr dom egna eller? Täcken är extremt överskattade och vilken häst som helst kan gå ute en hel vinter utan täcke, dom dör inte precis, är dom klippta fryser dom förmodligen om det är kallt. Tex. min islänning har aldrig täcke, inte ens förra vintern då det var -37 här uppe i norrlandsskogarna. Det stör mig också att folk tror att araber är så sårbara eller vad man ska kalla det för, araberna är ju en av de raser som tår kyla absolut bäst, i klass med en islänning! Om ni inte har tänkt på det så blir det extreeemt kallt i öknen på natten. Täcken är något som vi människor har hittat på och är allt annat än naturligt för hästen!''

Jag tycker det är konstigt att vissa hästar kan gå utan täcken och vissa inte. Oftast är de dom som vill ha sina hästar naturligt som har hästar som klarar sig utan täcken? Eller? Och dom som har hästar med täcken på, de hästarna fryser alltid 100 gånger mer. Det känns så iallafall. Mina hästar har aldrig frusit utan täcken när de gått på lösdrift. Vilket jag tror hänger på maten, om hästar har tillgång till mat ofta/hela tiden så klarar de att hålla värmen bättre eftersom de har något att skapa energi av.

Kommer ihåg när jag köpte appis och hon stod på jfk, då hade hon absolut inte tillgång till mat hela tiden max 3 gånger om dagen. Sen var hon väldigt smal också. Så direkt när det började regna så började hon skaka och frysa, även på sommaren. Nu går hon täckesklippt och har inte frusit någon gång, även fall de har öst ner regn och blåsit så har hon stått ute i regnet och ätit.

Så som sagt så tror inte jag det hänger så mycket på just pälsen (som någon kommenterat) utan mer på om hästen har tillgång till mat som den sen kan skapa värme av! Egentligen är det ganska självklart eftersom av naturen så är hästen skapt till att äta minst ca 16 timmar per dygn.

Jag har alltid tyckt att hästen ska få gå utan täcken så mycket som möjligt, men har inte riktigt själv förstått varför eller hur mycket hästen faktiskt klarar sig utan täcke.

Denna vintern kommer jag låta båda gå utan täcken, tess är inte klippt än och appis är som ni säkert vet täckesklippt. Men kommer klippa tess sen när hon sätt igång ordentligt. Eftersom appis är täckesklippt så skyddar pälsen lika mycket som ett täcke gör. Så varför skulle hon inte klara sig utan täcke då? Det är bättre att låta hästen få använda sin päls till att skydda sig mot olika väder än om ett täcke skulle göra det.

Anledningen till det är att pälsen är så bra på att anpassa sig till olika väder, ni kanske har sett att pälsen ställer sig upp när det är kallt och lägger sig ner när det är varmt? Så kan aldrig ett täcke anpassa sig vilket gör att hästen antingen blir för varm eller för kall när temetraturen ändrar sig. Man förstör hästens egna anpassning till vädret.


Täckesklippningen eller filtklippning som det heter :p

En annan anledning till varför jag tycker man ska låta hästarna gå utan täcke är för att hästarna har ett puts beteende. De står och kliar på varandra och så rullar de sig, det är ett sätt för hästen att rena sig samt att putsa eller klia varandra är ett socialt beteende. Men om täcket ligger över så kommer hästen inte åt pälsen.



Vid helklippning tycker jag såklart att hästen ska ha täcke för då har den ingen päls kvar som kan anpassa sig till vädret. Jag har själv helklippt appis förrförra vintern och tess förra vintern och då hade jag såklart täcken. Men denna hösten slog det mig att varför inte täckesklippa så de kan gå utan täcken?

Snacka om att vi har blivit rejält lurade av de som säljer täcken idag. Vi lägger hur mycket pengar som helst på täcken när hästarna egentligen inte behöver det och verkligen inte så tjocka. Så de har verkligen lyckats. Tess var helklippt förra året och gick med ett 200g hela vintern. Hon gick ute dygnet runt även när det var som kallast. De täcket klassas som ett hösttäcke av försäljarna? När hon i själva verket kunde gå med det hela vintern utan problem.

Jätte många av er kommer säkert tycka att detta är extremt att inte låta hästen ha täcke på sig. De fryser ihjäl och kommer dö av köld typ.. Men det är vi i vårt samhället som byggt upp allt detta, pga allt som påverkat oss hela tiden. Vi tror att det är våra små bebisar som behöver täckas bara för det ska gå ut eller att de tycker det är mysigt att stå i en box med massa halm. Känner ni igen er?

VI måste börja tänka om, tänka på att det är stora djur, hästar som har andra beteende, som av naturen är skapt av att leva själva!!! Utan oss, de klarar sig fint själva, därför behöver de inga täcken. Jag har nästan själv svårt numera att sätta mig in i hur andra tänker kring detta. För mig är det en självklarhet att hästar är hästar och klarar sig så bra utan en massa daltande.

Det enda jag är osäker på är att om hästen inte har tillgång till mat hela tiden (eller ofta) så har den ingen energi att skapa värme ifrån och på så sätt kan de få hästen att börja frysa. Eftersom av naturen är hästen skapt till att äta hela tiden och om hästen inte får äta mellan långa mellanrum så får den ingen energi. Men förhoppningsvis får många hästar mat med jämna mellanrum, så jag utgår ifrån de i detta inlägget!

Som vanligt är det kul om ni kommer med åsikter, även fall ni håller med eller inte. Men jag står fast vid min, det är hästar och inga små bebisar vi håller på med ;)

Vilka bett rider du dina hästar på och vad anser du om skarpa bett?

Svar: Jag varierar bett mellan novabett, 3-delat och hackamore. Det ska ju vara bra för munnen att inte ha samma tryck hela tiden så jag tänker på att variera mycket. Mitt favoritbett är dock novabettet, milt och ligger bra i hästens mun :) Både appis och tess trivs jätte bra på de och andra hästar jag ridit på de verkar också gilla de!

Hemma och på tävling rider jag tess på novabett, brukar några gånger då och då rida på tredelat. När jag skrittar ut rider jag på hackamore. Tess blir lätt framtung och därför känns det inte som det bästa bettet att rida på är hackamore, därför skrittar jag bara ut på de :p

Appis varierar jag mest med novabettet och hackamore. Hoppar alltid på novabett hemma men på tävling så har jag tredelat för att få henne lite mer uppmärksam. När jag ska ut och skritta eller ut och tex konditionsträna där arbetet ligger i kondisen och inte styrka så rider jag på hackamore :)

Min åsikt om skarpa bett. Det finns alltid en anledning till varför hästen är stark och jag tycker inte det kan lösas med att sätta in ett skarpare bett. Tess reds på pelham i hoppningen innan jag köpte henne ngra gånger just för hon var ''stark''. Men det handlade bara om att hon var framtung och det är två helt olika saker. Så där låg jobbet i att få henne att lägga mer vikt på bakdelen. Där hjälper inte ett skarpare bett hur många bett man än testar. En period när vi börjat tävla så började hon sticka efter hindren och det var samma där, hon sprang ifrån sina bakben istället för att sätta under sig.

Appis har varit ''stark'' efter hindren, hon har velat dra iväg och sticka men där ligger ju jobbet med att få henne i balans efter hindren och få henne att sätta under sig. Samt att få henne lydig, men det kommer ju tillsammans med balansen och när hon sättr under sig. Jag har aldrig funderat på att betsla upp för de då jag tycker att det ligger i hur man jobbar hästen till vardags.

Jag står fortfarande fast vid att ''det finns inga starka hästar, bara hästar som inte jobbar med bakbenen''. Visst det finns säkert undantag men i många fall handlar det om detta.

Sen på tävling tycker jag det är okej att sätta in ett skarpare bett för att få den mer uppmärksam. Som jag skrev så hoppar jag alltid appis på novabett hemma för att sen på tävling ha tredelat få henne lite mer uppmärksam, och ändå är inte tredelat ett skarpt bett, utan bara något skarpare än novabettet.. Det är ju samma som med sporrar, hemma rider jag inte så ofta med det men på tävling har jag det för att få de lilla extra. Vad jag har förstått så rider elitryttarna också på vanliga tränsbett hemma men på tävling så betslar de upp för att få hästarna lite mer uppmärksamma.

Vad har ni för åsikter om skarpa bett? Det finns ju varken rätt eller fel!

Jag tycker faktiskt det är väldigt respektlöst att kommentera bloggar för att få besökare OM man gör det på fel sätt. Såklart man måste kommentera hos andra för att få folk hitta till sin blogg men det gör man inte genom att skriva ''fin blogg, besök gärna min'' eller ''kommentera gärna min blogg'' osv.. Såna kommentarer stör mig vääldigt mycket.

Men det värsta är när man bara väljer ett inlägg utan att läsa inlägget och kommentera något, bara sådär. Det är det som är respektlöst eftersom man inte har en aning om vad inlägget innerhåller och kommenterar bara för att få besökare.

Jag var inne på en blogg för ett tag sen. Hon hade cancer och skrev om de, hur hon mådde varje dag osv.. I ett inlägg där hon hade skrivit hur hon mådde för dagen, så ser man en kommentar som ''Hej! Fin blogg, hur mår du idag?'' Hon som kommenterade hade ju ingen aning om vad inlägget innehöll och att hon faktiskt sårade henne när hon kommenterade så.. Det hade tagit henne några få sekunder att läsa igenom de inlägget.. Så själviskt och respektlöst.

Har själv fått flera kommentarer som inte hör till inlägget, tycker inte det är något mer än att jag stör mig enormt på dom. Men när det kommer till jobbiga saker som jag delar med mig och jag får kommentarer som ''Hej, kommentera gärna min blogg'' så blir jag faktiskt ganska.. upprörd? Det blir så stor kontrast på något sett, en kommentar som inte alls hör dit och vill bara tjäna läsare. Jag tycker bara det är så själviskt. Vill man inte kommentera något som hör till inlägget ska man inte kommentera alls då det kan bli väldigt fel.

Idag när jag skrivit om Hickstead så får jag såklart en kommentar som löd ''Hejhej! Grymt fin blogg. Vi har frågestund skulle du vilja ställa en fråga eller två? :)''. Är inte det ganska tråkigt? Det har hänt en jätte tragiskt grej i ridsporten och man så får man en sån kommentar.
Jag vet att den som kommenterar detta, (säkart kopierat mening och klistrat in den i 50 bloggar) inte har en aning om att hon kommenterat detta i ett ''ledsamt'' inlägg. Men det hade tagit henne en kort stund att bara läsa igenom inlägget och faktiskt skriva något som hör till!!

Man vet inte hur mycket man egentligen kan såra en på de sättet. Bara för att man själv inte orkar ta sig tiden och läsa inlägget och kommentera en lärvärd kommentar. Det tjänar man mycket mer läsare på än att reklamera sin blogg på en annan blogg... Så snälla, tänk lite innan ni kommenterar... Jag vet att detta kanske inte är så farligt. Men rätt som det är så bli någon sårad utan att ni har en aning om de.

Några som reagerat över om att jag har mina ''tävlings''hästar på lösdrift. Så nu tänkte jag skriva ner mina åsikter här, blev ett ganska långt inlägg men hoppas ni orkar läsa! :) Detta är ett ämne som oftar skapar ganska mycket diskussion, vilket alltid är kul att höra andras åsikter. Jag vet att vissa hästar inte kan gå på lösdrift av vissa anledningar, och ibland så finns det inte ens möjlighet till att ha sin häst på lösdrift.

Först och främst...! Nåt jag inte förstår är varför man delar in hästarna i olika ''grupper'', skogsmullehäst och tävlingshäst? När räknas en häst som skogsmulle och när räknas en häst som tävlingshäst? Är det när den går på lösdrift och när den står i box? Eller är det vad man har hästen till? Jag förstår bara inte VARFÖR man delar in hästar i grupper, en häst föds med samma beteende även fast det är en GP häst eller en häst som inte ska tävlas alls. Så varför skulle inte en tävlingshäst kunna gå på lösdrift?

Det vanligaste idag att ha hästen i box och JAG tror anledningen till de är okunskap. När jag köpte appis så var det självklart att ha henne i box, jag visste knappt vad en lösdrift var. Jag gjorde som alla andra och trodde såklart att det var så det var. Det var bara så, man har hästen i box. Jag var inte den som reflekterade över sånt då, men jag visste att appis inte trivdes. Hon var väldigt mager (man såg tom ibland revbenen..), väldigt stressad och aldrig bekväm i sig själv.


Inte ofta man ser appis i en box (längre) :p

Varför jag tycker den ska få gå ute och leva som en häst ska göra är ju såklart för att hästen ska kunna utföra sina beteende. För den mår bra om den får utföra sina beteende dagligen. Men varför? Varför mår den dåligt om den inte kan utföra sitt beteende? Man reflekterar inte längre än så, utan det bara är så att den mår bra om den kan utföra sina beteende och mår dåligt om den inte kan de. Men hur dåligt? Mår alla dåligt eller är det från individ till individ?

Anledningen till att en häst mår dåligt av att inte kunna utföra sina beteende är att den blir frustrerad. Frustration leder till stress, och det är det som gör att hästen inte mår bra. Den kan inte hantera situationen helt enkelt. Ett exempel är att den inte kan röra sig fritt dygnet runt, hästen blir då frustrerad över det vilket leder till stress. Och det är alltså långvarig stress som pågår under hela hästens liv om den lever så, utan kompisar, utan tillräckligt stor yta, utan mat dygnet runt osv.. Jag vet att det låter hemskt men det är så det är, och det är vetenskapligt bevisat.

Det är därför vissa hästar får beteendestörningar, om vi tar krubbitning som exempel. Krubbitning kommer främst av att hästen inte får äta tillräckligt (blir frustrerad vilket leder till stress) och börjar då krubbita. Anledningen till att den fortsätter är att den sänder ut endorfiner i kroppen vilket gör att den mår bättre. Den liksom drogar sig själv. Och har den en gång börjat så är det svårt att sluta. Vissa hästar kan ju sluta medan andra håller på livet ut. Såna här beteendestörningar skadar ju hästen också, som att krubbitan så försämras ju tänderna eftersom dom tar stöd mot något.



Stress kan leda till att ett djur blir apatiskt (har aldrig hört att en häst blivit de), vilket betyder att dom helt gett upp till att försöka anpassa sig till situationen och är helt okontaktbara. Jag vet ingen häst som blivit de och jag vet inte hur mycket som krävs för att den ska bli de. Men om den utsätts för, för mycket stress så blir de till slut apatiskt. Hemskt. Och då kanske man får en liten bild av hur dåligt man mår av stress.

Man kommer aldrig kunna ha hästar utan stress, eftersom tex ibland så blir hästen skadad och får ont och så är det och hästen blir stressad av det. Men vi kan ju inte göra något åt det just då. Men saker som vi kan göra något åt minskar stressen. Som att ha den med hagkompisar, så mycket utevistelser som möjligt, fri tillgång till tugg osv.. Man kan faktiskt mäta stressen hos en häst nu, tex mäta hjärtrytmen eftersom den går upp när man blir stressad.

Varför jag tror hästen presterar bättre om den går på lösdrift!

Jag själv presterar bättre i allt jag gör när jag mår bra och jag tror det är samma för hästen. Hästen presterar bättre när den mår bra än om den skulle må dåligt. När en häst lever i en så stressfri miljö som möjligt så mår den bra, det säger ju sig självt. Jag förstår bara inte kommentaren jag fick om att mina hästar presterar dåligt för att dom får leva naturligt, det skulle i såna fall betyda att du menar att hästar presterar bättre om dom mår dåligt? Eller? Fick aldrig något svar...



Skaderisk?

Ja det är ju de i många fall det hänger på, man vågar inte ha hästar ihop i stora hagar för att de kan sparka varandra eller springa omkull. Men om en häst får en spark så är det en akut skada som bara varar under ett tag, hästen blir då stressad under en kort tid. Men en häst som inte kan utföra sina beteenden under hela sitt liv utsätts för långvarig stress under hela livet. Det är de som är skillnaden.. Vad är värst för hästen, jo det sist nämnda!

Sen så kan man ju diskutera över om man vågar ta risken och släppa ut en häst värd flera miljoner kronor i en hage med hagkompisar? Men vill man istället utsätta hästen för stress under en lång tid? Det är ju lätt att säga nu, att såklart jag skulle låtit min häst värd flera miljoner få gå ute med hagkompisar dygnet runt, men står man i den situationen så tänker man nog inte så. Men genom att låta hästen gå ute från till den föds med samma kompisar tills den blir gammal så tror inte jag det är lika stor risk. Då hästarna känner varandra så pass bra. Men som sagt, lätt att säga nu och det går nog inte att sätta sig in i situationen riktigt.


Totilas som blev såld för ca 100 miljoner kronor skulle man nog inte släppa ut i en stor hage med hagkompisar, eller?

Du som skrev att mina hästar är vanvårdade, har du ändrat dig nu efter detta inlägget? Egentligen är det ganska hemskt att få en sån kommentar, att jag vanvårdar mina hästar, men jag har så mycket kunskap nu att jag vet att dom mår bra. Jag tycker bara det är synd att om denna person skulle kommentera detta till någon annan som tar åt sig. För jag skulle bli riktigt ledsen om någon skrev detta och jag tog åt mig..

Hoppas ni orkade läsa allt, här har ni iaf mina åsikter om varför jag tycker att en häst ska få vara häst, även fast det är en tävlingshäst eller inte. Mycket av det jag skrev är ju ren fakta som är vetenskapligt bevisat. Men det vore kul om ni skrev era åsikter om detta också!!! :D Så kom igen nu!


Kul att ridsport tog upp detta med lösdrift en gång, visar ju att det går framåt med lösdrift :) Extra kul att appis fick vara med på framsidan :p

Tänkte börja utvärdera tävlingsplatser jag varit på då de verkar uppskattat :) Kan börja med Halmstad bara för jag tyckte det var bra att tävla där :p

Tävlingsbanan:
Stor gräsbana, underlaget var bra även fast det hade regnat. Banorna var jätte roliga och lite kluriga, banken var med vilket jag tycker är kul! Många roliga/fina hinder + dubbla nummerr skyltar vilket gjorde att dom kunde bygga upp lite av banan som var i klassen efter. Så då flöt allt på väldigt snabbt och det blev inte alls lång väntan mellan klasserna.

Framridning:
I halva ridhuset, kändes aldrig som det var trångt eller mycket folk där inne. Underlaget i ridhuset var jätte bra och sviktande.

Framhoppning:
Dom hade 2 framhoppningar, den ''riktiga'' var på en grusbana brevid tävlingsbanan. Den andra var i ridhuset på andra halvan, men man fick hoppa fram när man ville där för det var ingen som släppte in. Jätte bra att dom hade två framhoppningar, för då kunde man hoppa fram på lilla några gånger i ridhuset och sen hade man mer tid på sig på den riktiga framhoppningen.

Funktionärer:
Bra och trevliga, allt gick som sagt snabbt och flöt på bra!

Cafeterian:
Tycker dom hade mycket att välja på, brukar inte äta så mycket på tävlingar så tänker inte så mycket på de :p

Övrigt:
Tycker halmstad var en jätte bra tävlingsplats, ett plus för deras roliga banor, hinder och att allt gick så snabbt. Nåt som var lite tråkigt var att dom hade med några d-ponnys, men spelar egentligen inte mig någon roll. Vill absolut åka dit nästa år :)



Vill ni att jag fortsätter med detta? Någon speciell tävlingsplats ni vill jag ska utvärdera?

''Det var inget illa menat, men jag tycker det ut som om du drar i munnen,och har lagt märke till det innan men har inte orkar bry mig!''

Fick en ganska klockren kommentar, ''men har inte orkat bry mig'' men då undrar jag, varför orkar man ens bry sig? Vad får man ut av det? ''Känner'' man mig genom bloggen vet man att jag aldrig skulle dra eller rycka mina hästar i munnen medvetet. Båda mina tränare tycker jag är alldelse för snäll och mjuk i handen. Dom vill såklart inte att jag ska rycka eller dra i munnen men inte låta tex tess dra ner huvudet utan då måste jag sitta upp och ha en stadig hand. Istället för att gå med och mjukna.

Men till det jag ville skriva. Har faktiskt börjat lära mig att skaka av mig dessa onödiga kommentarer. För jag bryr mig inte vad andra tycker, om hon tycker jag drar eller rycker min häst i munnen så får hon göra det. Men JAG själv vet med mig att jag aldrig skulle göra det och det är de som är det viktigaste! Har lärt mig att tänka om, skita i vad andra tycker och lita på mig själv. Egentligen är det väldigt onödigt att ta åt sig av folk som inte ens sätt mig i verkligenheten, bara sett en bild som är ett ögonblick av det som händer.. Man blir bara starkare av såna kommentarer.

Har man en blogg så får man tåla vissa kommentarer, det går inte att göra något åt dom. Så man får helt enkelt gilla läget och lära sig att ta dom på rätt sätt!

Så vill peppa er andra där ute att skita i vad andra tycker, tycker dom att ni gör si eller så - skit i det och gör eran grej istället. För ni vet att det inte är så som dom tror!

En sak jag inte förstår mej på är hur många som snöar in sig så på bett. Man testar bett hit och dit för att man tror att hästen går bättre på de. Om man tex har en framtung häst så åker man och köper ett bett som ska göra så hästen inte är framtung längre? Men det måste väl finnas en anledning till varför hästen är framtung? Det har ju inte med bettet att göra. Jag tror inte ett bett kan göra så stor skillnad som många tror, jag tror det bara är en genväg och man tror att hästen funkar bättre på det bettet bara för att. Vad hänger ett bett i munnen ihop med hästens bakben? Jobbar hästen bättre med bakbenen bara för man har ett kulbett tex? Njaa, sånt tror jag inte på.

Sen förstår jag inte varför vissa betslar upp hästarna bara sådär. För att hästen sprang ett pass, det är vad man kallar genväg. För att kunna bromsa hästen så sätter man in en skarpare bett, för att hästen är ''stark''. För att få en lydig häst ligger flera timmars träning bakom inte bara ett byte av bett. Det känns som man bara vill komma så fort som möjligt framåt och inte orkar lägga tid på att få hästen lydig. Den enda gången JAG tycker det är okej att betsla upp hästen är när det är tävling, för att få den extra uppmärksam. Samma sak som man sätter på ett par sporrar då, för att få den mer uppmärksam. Men hemma ska man fortfarande kunna rida på ett vanligt tränsbett. Många tror att alla elitryttare betslar upp sina hästar men hemma rider dom oftast också på vanliga tränsbett, det är bara på tävling dom betslar upp. Vad jag har hört iaf.

Jag rider med vanligt nova bett på mina hästar och det funkar jätte bra. Har inget problem med att rida på ett så milt bett även fast jag har två väldigt olika hästar. En som har vart väldigt framtung och en som har vart väldigt springig och ''stark''. Men jag har aldrig betslat upp eller bytt bett för att få ordning på dom. Allt handlar om bakbenen, tess har vart framtung (är fortfarande ibland) för att hon inte kommer under sig ordentlig och appis har varit stark för att hon sprungit på frambenen. Lydnaden handlar om mycket träning från både marken och hästryggen. Att kunna hitta ett språk som funkar för mig och appis, olika signaler som hon lärt sig lyssna på. Inget skarpt bett som bara hade varit obehagligt.

Allt handlar om det som sitter där bak - bakbenen. Har inte hästen vikten där funkar det inte. Och det kanske är där många tar fel och börja byta mellan bett istället, fast i själva verket hästen inte har vikten på bakdelen.

Det finns inga starka hästar, bara hästar som inte jobbar med bakbenen!

Ni får gärna skriva era åsikter om ni vill :p

Det viktigaste när man gör något är att verkligen tro på det man gör, tro på sig själv, till 100 procent. Det funkar inte annars. Vilket är väldigt viktigt att tänka på i denna sporten där alla tro sig veta bäst även fast det inte finns något rätt. Man måste bara tro på sig själv, det är då man kommer att klara de till slut, hur lång tid det än tar.
Man måste med andra ord ha ett för jävla bra självförtroende.

It doesn't matter what people say
And it doesn't matter how long it takes
Believe in yourself and you'll fly high
And it only matters how true you are
Be true to yourself and follow your heart