att jobba med svagheterna

Har läst klart Pether Marknes bok nu. Det stod mycket bra i den och kommer säkert behöva läsa den snart igen för att få en påminnelse om allt. Han går igenom grundridningen, mycket från utbildningsskalan. Man gör ibland lite för svåra grejer istället för att bara fokusera på grunderna. Man måste försöka bli bäst på grunderna.
En annan sak han tog upp i boken var att man skulle se över sin häst och se hästens starka och svaga sidor. Vissa svagheter går inte att ändra på och då måste man istället hitta lösningar.
 
Nigini tex, tar bara upp lite nu.
 
Starka sidor:
Hoppar allt man styr på, ganska otittig men ändå uppmärksam. Noggran med benen.
Har en bra bjudning, tycker om att arbeta.
 
Svagheter:
Har svårt i sin galopp.
Väldigt mjuk i nacken.
 
Då måste jag fokusera på hans svagheter för att stärka upp dom. Han har verkligen förbättrat både nacken och galoppen vilket gör att resten blir mycket lättare.
 
Chelsea:
 
Starka sidor:
Viljan att hoppa felfritt, modig på hinder men ändå rädd om sig.
Har bra bjudning, fin teknik.
 
Svaga sidor:
Lite svår mun.
Oliksidig.
Svår trav att växla tempo på och sätta under sig.
 
Har jobbat mycket med oliksidigheten det senaste, även tempoväxlingar i traven där hon verkligen måste sätta sig på bakbenen och inte älga iväg. Då ger det även resultat i galoppen. Munnen har blivit mycket bättre sen hon kom i ett bättre grundarbete. Vissa saker kan man inte ändra på som en svår mun, då måste man hitta lösningar istället vilket är ett bättre grundarbete.
 
Ibland har man lätt att säga att hästen är si och så, men kolla över vad svagheterna finns och jobba med dom. Mycket av svagheterna går att förbättra genom en bättre grundridning.
 
 
Detta går ju även att göra med dig själv som ryttare. Ryttarens svagheter blir ju lätt hästens, eller?

slow is fast

Idag när jag kom hem från jobbet var jag trött och omotiverad att gå ut och rida. Det blåste/regnade även, yeeey not. Men sen fick jag lite motivation och gav mig ut direkt. TB fick gå på banan och avsluta en runda i skogen, hon var duktig och kändes fin!! Chelsea fick gå en runda i skogen, red barbacka och tränade min sits. Pigg men ändå lydig. Sen red jag även Dino ett kort pass i skogen (ca15min) och han var såå duktig. Känns som han börja fatta nu att han ska gå framåt, innan har han inte riktigt tagit skänkeln och bjudit framåt men idag var han jätteduktig. Vilken balans han har i sina gångarter, med lite mer bjudning och styrka känns det som jag skulle kunna hoppa runt 1 meter med han redan nu (dock hoppar jag inget nu, väntar tills hösten). Det är både kul och lite farligt med en talangfull häst, man får inte glömma - slow is fast.
 
Det slog mig faktiskt häromdagen, Nigini är anmäld till 80cm och om det känns bra hoppar jag även 90cm. Men 90cm kan kännas väldigt högt på en vinglig 4åring som inte har styrkan att reglera galoppen än. Vad finns det då för anledning att hoppa 90cm? Vi har hela året på oss att hoppa 90cm och senare 1meter, inget att stressa för, det är det dummaste man kan göra.... Man kan också tänka på att det tar ca 10år att bygga upp en häst, vad finns det då för anledning att stressa redan när hästen är 4år - ingen!
Extra viktigt för mig också som inte har utbildat så många hästar än, därför kanske man ska ta det säkra före det osäkra en extra gång.
 
Dino och Nigini. :)
 
 

chelseas tolvfels-runda

Jag skriver alltid hur det går på tävlingar här, vare sig det gått bra eller dåligt. Däremot brukar jag bara lägga ut felfria rundor. Jag tänkte ändå lägga ut Chelseas runda från i fredags där vi fick 4+8 fel i 120 totalfel. Jag vill visa på min blogg att allt inte bara är bra hela tiden, utan det går både upp och ner hela tiden. Jag har hittills haft väldigt jämna resultat, mestaldels legat på 0 eller 4 fel. Det känns bra!
 
Iallafall, i fredags red vi en nationell 120. Den var ganska svår, lite för svår enligt mig för att vara första klassen på helgen, tidigt på säsongen och även en Lätt klass. Till avd. B tog de bort ett hinder (6an) och på lördagen var klassen mycket lättare. Så banbyggaren fick nog ändra sin plan lite. Jag tycker alltid det är svårt att gå banan själv när den är lite klurig, det är i sådana tillfällen jag hade behövt hjälp av min tränare med bangång. Jag fick istället lägga väldigt mycket fokus på att kolla på andra hur dom red för att bestämma mig för hur jag skulle göra. 
 
1an rev vi och jag skulle nog haft henne lite mer vaken bara. 2 till 3 var en svag båge på 26 meter, alltså lite framåt på 6 språng vilket Chelsea gjorde bra med sin lite kortare galopp. Kombinationen inget svårt. Sen kom två distanser efter varandra. 5 till 6 mätte jag nog till 23 meter och även 23 meter till 7an. Vissa red 5 språng, 5 språng, vissa 6 språng 5 språng och även 6 språng 6 språng. Jag bestämde mig för att rida 6 språng, 5 språng vilket stämde väldigt bra på båda och jag höll den planen.
 
Sen började omhoppningen, där gjorde jag första misstaget. Jag tänkte vända innanför 1an, så istället för att hoppa och vända vände jag innan jag hoppat och då blev det ett (extremt) dåligt språng och ett ner. 9an inget speciellt, 10a-b inget speciellt mer att den står längst sargen vilket vissa hästar kan bli lite påverkade av. Sen var det 23 meter ner till 11an där jag bestämde mig på 5 språng men var alldeles för långsam på att rida framåt där. Så istället för att rida fram och räta upp mig sista språnget blev det tvärtom och hon blev väldigt flack. De flesta red på 5 språng där som jag såg, men i efterhand hade jag nog tagit ut bågen och satt tillbaka på ett mer. Sista hindret inget speciellt, jag satte bara tillbaka henne ordentligt för att få ett bra sista språng.
 
Jag tycker det är viktigt att ha en plan och rida efter den, då skapar man ett system för varje tävling som man följer vilket skapar en trygghet i det man ska göra. Även fast jag hade ett par nerslag på Chelsea och på TB tappade balansen i språnget och tappade stigbygeln vilket resulterade i massa fel, höll jag ändå planen dagen efter. Jag ändrade NOLL och red precis likadant och då satt två nollor. Ibland går det vägen, ibland inte, men ändra inget för det. 

det är vi som gör fel

Har nästan läst klart Pether Marknes bok och jag märker att det är bra att kombiniera teori med praktik. Något som jag tyckte var väldigt bra skrivet var detta nedan.
 
Att korrigera hästen när det gör ''fel''. Jag tycker aldrig en häst kan göra fel utan det är vi ryttare som lärt hästen fel eller så är det ''en oskriven bok'' - en unghäst/grön häst. Jag hatar uttrycket ''där var hästen dum'', en häst är aldrig dum enligt mig. Hästarna är vad VI gör dom till och om de inte gör som vi vill har vi missat något i deras utbildning. För att vi ska lära och utbilda hästar måste vi ta en konflikt och korrigera - men på rätt sätt. Ett gammalt uttryck jag kom att tänka på nu är ''där kunskapen tar slut tar våldet vid''. Så sant.
 
Att hålla på med hästar känns ibland som det svåraste man kan göra, ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan. Men jag tror att om man vill tillräckligt mycket så lyckas man tillslut med sina mål, på ett eller annat sätt.

varför gör man det så svårt?

Har haft en provridning nr 2 på Aqua idag och hon är nu (förhoppningsvis) såld. Allt kan hända tills hon lämnar stallet i veckan men vi har en köpare iallafall. Förra helgen var den tjejen här och provred första gången, jag kan säga att det kändes verkligen rätt! Har haft ett antal provridningar nu men denna gången var det annorlunda, både pappa och jag kände det. Tjejen tyckte om Aqua och jag tycker Aqua är helt rätt häst för henne.
Jag tror allt har sin mening, iallafall i denna gången. Hon var såld i höstas men det blev aldrig att hon åkte, de köpte sen en annan häst och jag tycker den hästen passade den tjejen bättre än Aqua. Men nu får Aqua komma till ett hem där hon får ta fram sina starka sidor hon har och det är att vara den trygga säkra Aqua jag en gång behövde. Jag är så glad att de klickade så bra och nu kan någon annan få glädje av henne som jag haft under över 4år. 
Det tog längre tid än jag räknat med men det har varit skönt för jag har kunnat smälta allt och dessutom fick jag chansen att låna TB under tiden. Den möjligheten kanske aldrig hade kommit upp om vi sålt Aqua direkt i höstas och vi köpte en annan häst direkt efter?
 
Jag har haft endel provridningar och det har inte varit kul. Allt från dressyrryttare som klankat ner på min/hoppryttares ridning till en som inte ens provred klart. Många har nog tyckt att Aqua är lite seg och ''tråkig'' men det är en sån häst många behöver. Tyvärr är det så idag att alla vill ha en ferrari, men man kan inte köra en ferrari innan man kan köra en volvo. Är man en osäker ryttare som inte kan rida an ett hinder på ett bra sätt, då ska man inte köpa en känslig unghäst eller en känslig äldre häst för den delen heller. Det blir bara fel och den enda som far illa i slutändan är hästen och ryttaren tröttnar. Varför göra det svårt för sig när man kan göra det enkelt?!?!
Jag är så glad att jag för 4,5 år sen insåg att jag behövde en läromästare eller en ''volvo''. Nu står istället 3 ferraris i stallet för att Aqua lärt mig allt hon kan, det var hon som fick mig att fortsätta och jag vet inte ens om jag tävlat idag om Aqua inte kommit in i mitt liv. Det är hon som gjort att jag nu kan utbilda lite känsligare hästar då jag själv är så pass säker i att rida an hinder och kan föra över det till hästarna.
 
Om Aqua nu åker i veckan vill jag önska nya ryttaren lycka till och det känns bra att sälja en häst där jag vet att det kommer gå bra. Det skulle inte kännas bra att sälja en häst till någon som jag vet ryttaren inte skulle klara av...
 
Vår första 130 placering ihop.
Placering i 110, samma helg debuterade vi 120 felfritt med placering och vi tog nog även en placering i 110 till.
130 debuten med 0+4 fel.
Tredjeplats i 125.
Placerad på DMet ihop :)
Felfri i 1,10 och 1,20 i helsingborg!

Provridningen på Aqua för 4,5 år sedan. Hihi!
 
 
 

släppt det, gå vidare och träna på som man brukar

Det är alltid så jobbigt när det går dåligt, då känns allt så himla svårt! När det går bra, då är allt plättlätt. Något jag har lärt mig är att när det går dåligt då släpper man det dagen efter, visst analyserar vad som går dåligt men sen släpper man det. Det kommer gå dåligt så många gånger under detta året och då får man lära sig av det och gå vidare. Det är lätt att man börjar ändra en massa bara för man får lite nerslag men man måste bara fortsätta träna så som man brukar. Finns ingen anledning till att börja testa massa nya saker för man river, nedslag kommer då och då. 
 
Jag har väldigt svårt för att rida fort, jag blir lätt väldigt passiv. Förstår inte varför. Det var det som hände på Chelsea i 120, red mot första hindret och blev bara passiv istället för att hitta rätt distans. Sen galopperar jag inte genom svängarna på henne utan jag börjar bromsa, och då kommer vi mer intill med dålig galopp och då får hon ta i så mycket. Måste verkligen hitta flytet genom svängarna och bara galoppera på och lita på att jag hittar en distans. 
 
Det enda bra när det går dåligt är att man överanalyserar, allt ser dåligt ut typ hahaha... asså min sits, TB hoppade mig verkligen ur sadeln på framhoppningen till 125, fick hålla i mig hårt i knopparna. Då ser det förjävligt ut, måste sitsträna.... Jag har dålig sits, håller lätt balansen i tyglarna och det ska man inte göra. Blir att träna på den ordentligt nu i veckan.
 
Hästarna hoppade iallafall så fint och kämpade för att vara felfria!

fina hästar ♥

Gud vad fina hästar jag sitter på i år. Det är så mycket roligare att tävla när jag känner att jag kan göra bra resultat också!! Jag har verkligen analyserat och ändrat lite på chelsea från förra säsongen. Först gett henne en rejäl vila där hon fått äta upp sig och stressa ner, sen lagt mycket arbete på markarbetet. Det är verkligen skillnad redan och så mycket lättare att rida på hinder nu. Hon har gått som en klocka på de tre första tävlingarna och det är så kul! Aldrig att vi varit felfria och placerade i alla tre klasser under en helg.
 
Jag har utvecklats väldigt mycket över hur jag tänker nu. Jag har en klar bild och en klar plan. Förra året var allt väldigt blurrigt och det var väldigt mycket nytt att ta in. Nu vet jag mycket mer hur och vad jag ska fokusera på. Vilka tävlingar jag ska välja, vad jag ska jobba på hemma, markarbetet som var en stor svaghet hos mig innan (och fortfarande är men jag jobbar på), hur jag gör på tävling.. Men såklart har jag mycket att lära. Har gjort småmissar i helgen som hade kunnat undvikas om jag fått hjälp av min tränare. Så man måste hela tiden vilja lära sig mer och mer för att undvika sånt!!! Aldrig bli nöjd.
 
Jag tror att det är bättre att ha två bra hästar än tre lite ''sämre'' (eller inte ämnade för mina mål) och lägga tiden och pengarna på dom. Det handlar inte alltid om språng i kroppen eller ridtimmar, utan det är så mycket mer. Sen har jag Nigini att utbilda och nästa år blir Dino 4år och då ska även han utbildas. Så jag har hästar och får jag någon till möjlighet eller att något intressant dyker upp till hösten/nästa år så hade det inte varit fel att ha en till bra eller ännu bättre häst i högre klasser. Men sen finns det vissa begränsningar i denna sporten och mycket handlar om pengar, så man får helt enkelt göra det bästa av situationen, fokusera på det man kan och ta alla möjligheter till utveckling. Men för att komma högre upp i klasserna så måste man hela tiden ha bättre hästar på gång. För man blir aldrig bättre än sin bästa häst!

jag blir aldrig nöjd

Mitt mål med min ridning är att hela tiden utvecklas och lära mig nya saker. Jag vill se resultat och ta mig framåt, då måste man hela tiden göra små små förändringar i det man gör. Jag har som långsiktigt mål att någon gång rida 150, jag vet att den dagen jag debuterar 140 och senare svår hoppning 145 kommer jag inte vara nöjd med det. Jag har viljan att ta mig dit och även hjälp till att ta mig dit så det är möjligt. Att jag aldrig blir nöjd ser jag både som något positivt och negativt. Positivt att jag hela tiden är hungrig för mer utveckling men negativt för att jag har svårt att känna mig nöjd med en prestation. Som i helgen när jag gjorde bra resultat så tänkte jag ''fast det var ju bara en liten regional tävling''.......
Jag vill lära mig utbilda hästar och ta de upp i klasserna, något jag redan gjort med både Cazzilla och Chelsea men för varje gång blir det en bättre utbildning. Nu har jag Dino och Nigini att utbilda och ta upp i klasserna i framtiden. 
Den här lilla räven ska snart igång för att börja träna inför tävlingsdebut! Roligt!!
 
För att se så jag hela tiden utvecklas brukar jag tänka tillbaka på vart jag var för ett år sen. För ett år sen hade jag Aqua som var min första häst, Cazzilla som var på väg att gå lite större och Tess som jag efter en lång rehabilitering startat igen. Idag satsar jag inte på någon av dom tre utan har tre nya som jag lägger min tid på. Ett bra men jobbigt beslut jag tog förra året var att sluta med både Aqua och Cazzilla (Tess slutade jag med långt innan då hon inte höll för hoppningen). Jag hade utvecklats så mycket att hästarna inte räcker till för mina ambitioner. Har alltid trott att jag inte kunnat göra mig av med en häst och därför kommer det sätta stopp för min utveckling. Men det är bättre att hästen får komma till någon som har lite mer passande mål än vad jag har. Och jag vet att de kan få de lika bra hos någon annan som hos mig.
 
För att se så jag inte står och stampar på samma ställe förlänge så kollar jag tillbaka ett halvår. Chelsea har gjort en stor utveckling sen dess. Dels att jag fått henne att äta upp sig under vintern och bli rund över rumpan. Jag har fått en stadigare mun på henne och vi har blivit snabbare i omhoppningen. Nu vill jag utveckla henne så att hon kommer mer på bakbenen, bli stadigare i 130 klasser och ännu snabbare i omhoppningen. Får se vart vi är i augusti månad iår och om vi utvecklats något. Men det tvivlar jag inte på! 
 
 
Vilka är ni som läser? Tävlar ni? Tränar? Bara rider i skogen? Hade varit kul att veta. :)

chelsea mål 2017

Ser fram emot en rolig tävlingssäsong med Chelsea. Förra året handlade det mycket om att bygga upp henne, ge henne rutin och att lära känna varandra. Allt gick över förväntan. Jag tog det lugnt med klasserna och startade bara några 1,30 klasser i slutet av året, vilket hon gjorde bra. Har satt upp några mål för nästa år och så här ser det ut:
 
- Kvala till Falsterbo Amatören. Man kvalar i 1,20, 1,25 klasser. 
 
Falsterbo är i början på juli så kommer att lägga våren på att rida många 1,20-1,25 klasser för att försöka kvala dit. Sen såklart starta några 1,30 när det passar, men mest fokus på att kvala.
 
 
- Bli stadiga i 1,30, kvala 1,35/140 och debutera 1,35.
 
Beroende på hur det går under året i 1,30 klasserna så kanske vi kan under hösten debutera 1,35. Skynda långsamt är det viktigaste. Men det är ett mål iallafall.
 
 
- Starta en internationell tävling.
 
Vill starta iallafall en tävling utomlands under året när det passar. Det är utvecklande, kul och ger en massor av inspiration. Bra att komma iväg och se hur andra duktiga ryttare gör. Som när jag var i Odense, tävlade mot Roffe som är en av dom bästa i världen. Man måste ut och se för att utvecklas, det är lätt att hamna i sin egna bubbla.
 
 
- Bättre markarbete.
 
Ja det viktigaste. Jag har ridit henne väldigt öppen i formen jämfört när hon var hos Spetz, så vill kunna ha lite mer kontroll samt mer ihop.... Vill ha henne mer lydig, hon springer gärna iväg lite väl mycket nu, lägger sig i handen och krullar ihop sig. Så vill ha henne mer på bakbenen, mer ihop, lugnare i handen, lydig och liksidig. Lägger väldigt mycket jobb på detta nu. Har inte ''fått loss henne'' i vänstersidan än men tror det mer handlar om en oliksidighet.
 
- Mer muskler.
 
Tycker inte riktigt att hon musklade på sig under året så som jag förväntade mig. Hon hade svårt att lägga på sig hull oxå. Därför gav jag henne en riktig paus nu med att bara gå i hagen och äta. Stressa av... Hon är en ganska stressad häst och de blir lätt att de inte kan lägga på sig. Men nu har hon verkligen lagt på sig hull och jag tror hon kommer ha lättare att runda till sig i kroppen nu med mer muskler.
 
För att nå målen så måste man vara ''hungrig'' på att lära sig, våga fråga och kolla på dom som kan. Ska ta mycket hjälp av min tränare och träna mycket under året!! :) Ser fram emot detta!

att lägga tiden på rätt hästar

Under året har jag utvecklats väldigt mycket, har lärt mig vad som är viktigt att fokusera på! Jag började året med Aqua, Cazzilla och Tess. Senare insåg jag att Tess inte kommer hålla och valde då att ta föl istället. Av en slump kom jag över Chelseas annons och det kändes väldigt bra från första provridningen. Dock trodde jag inte att det skulle gå så bra som det gjort. Efter sommaren insåg jag själv att jag känner mig klar med Aqua och en försäljning kommer innebära att jag kan köpa en ny häst med mer kvalitéer för mina ambitioner.
 
Jag fortsatte med Chelsea och Cazzilla under hösten, kände ändå att det fanns mer potential i Cazzilla. Jag tänkte att jag ger henne året ut och får vi se om hon utvecklats. Efter Grevagården ville jag bara ge henne en paus och sen starta några tävlingar nästa år för att en paus kanske hade gjort att hon ''blommat ut''. Jag ville hela tiden ge henne mer tid och jobb, men valde ändå att sluta nu. Eller hade inte andra pushat på mig i de beslutet så hade jag fortsatt i år och dar. För jag har alltid trott på henne, aldrig känns något högt eller stort på hennes rygg. Under ett 1 år har jag fått jättebra hjälp och hon har utvecklats så mycket. Kommer ihåg första gången jag tränade med henne för min tränare, det var katastrof. På sista träningen hoppade hon fint, landade i balans, gjorde byten rent osv... För 1 år sen kunde hon inte byta galopp, hon landade inte i balans. Men nu måste jag inse att det räcker inte....
 
Istället har jag fått hem hennes avkomma e. Nintender. Han blir 4 år nästa år och det känns kul att få börja med något nytt. En nästan orörd unghäst där jag med min kunskap tillsammans med min tränare kan utbilda den. När Cazzilla kom till mig hade jag inte denna kunskap, hon skulle precis fylla 7år, aldrig startad och jag hade ingen riktigt bra hjälp. Jag har lärt mig mycket och det får jag bara se som något positivt. Även om det nu känns som jag gett upp på henne så måste man ibland ta såna beslut.... Nu ska jag istället lägga den tiden på hennes son som kommer få en ärlig chans från början.
 
Supertråkigt att lämna tillbaka Cazzilla, hon är en väldigt mysig, personlig och social häst. Även om hon många gånger gått mig på nerverna. Men nu ska hon bli mamma igen. Tack till Cazzis ägare för att fått låna, utbilda och tävla henne. Och för denna chans att nu utbilda hennes son. Jag har även fått en till fantastisk möjlighet, men mer om det när allt är klart och hästen står i stallet. :)

man kan inte alltid vara supermotiverad

Under de senaste veckorna har jag inte känt så mycket motivation till hästarna. Mycket som hänt både med hästarna och utanför. Aquas försäljning är en stor del till att jag inte känt så mycket motivation. Under en av provridningarna bröt jag ihop och det var väldigt jobbigt. Jag vet att en försäljning är rätt men det är fortfarande jobbigt. När hon väl var såld och skulle åka var det en liten grej på besiktningen som gjorde att hon inte åkte. Allt blev ännu jobbigare, när man var inställd på att hon skulle åka så blev det inte så.
Dino kastrerades för ett par veckor sen men det blev endel komplikationer vilket också var jobbigt. Sen gick allt jättedåligt på tävlingen i Halmstad, jag kände ganska mycket press inför den internationella tävlingen och därför kändes det väldigt tungt efter Halmstad. Jag brukar inte ha så stora motivationsdippar med hästarna, finner alltid ny motivation i något men inte denna gång. Däremot efter Odense så kom motivationen tillbaka till en viss del då jag kände att jag äntligen börjar ta mig ur denna svacka jag är i tävlingsmässigt. Men det är motigt nu så här års plus att vi inte har allting klart på gården med hästarna. Jag hatar verkligen mörkret, blir så omotiverad så det finns inte. Tacka jobbet att jag jobbar endel kvällar så jag kan rida på förmiddagarna. Men jag måste kämpa på nu de sista veckorna innan det är dags för ett tävlingsbreak. Jag är iallafall taggad för tävling i helgen!! :)
 

lite tankar

Dålig uppdatering från min sida den senaste veckan. Men efter Halmstad så kändes allt bara skit. Det har gått så bra med Chelsea enda sen vi köpte henne. Aldrig åkt ifrån utan en nollrunda. Men under Halmstad gick det inte alls som jag tänkt mig. Ibland lägger jag för mycket press på mig själv, nu när jag äntligen skulle debutera henne i 1,30 så fick jag sån prestationsångest vilket gjorde att det gick allt annat än bra. När jag väl kom ut där ifrån så kände jag mig så dålig och som jag misslyckats. För det hade jag ju. Men samtidigt så har jag matchat henne bra fram tills denna debut och det var inte hästen som inte var redo utan det var jag som la för mycket press på mig själv. Detta har hänt några gånger tidigare, att jag fått sån prestationsångest och allt gått skit. Jag försöker tänka bort den där pressen men det går inte i sådana lägen. Jag hoppas att när jag nästa gång får denna prestationsångest kan känna igen det så att jag kan gå ut från banan, inte fortsätta hoppa. För jag vet att det inte blir bra då, speciellt inte på Chelsea som är känsligare än mina andra. 
 
Det har känts väldigt jobbigt att det inte alls gick så bra, då vi ska till Danmark nästa vecka. Vill ju att hon ska vara på topp då. Men igår när det gick så bra på träningen släppte allt. Jag bara red i den där galoppen och rytmen, allt satt. Hon hoppade fantastiskt väl och jag red bra till hindren. Fanns inte mycket att klaga på. Så nu hoppas jag att det ska gå bra i Lidköping så jag får en bra känsla inför Danmark. Känns så skönt att åka dit med min tränare, så det kommer nog gå bra då hon är en jättebra hjälp. Och om det går dåligt, så är jag iallafall en erfarenhet rikare. 
Min fina stjärna <3

detta markarbetet

Den senaste veckan har jag haft en jättebra känsla i markarbetet. Hästarna har verkligen kommit ihop, kommit upp med ryggen och arbetat med bakbenen. Det blir en helt annan känsla på ryggen och de känns när det blir rätt. Har kommit till denna ridning ett par gånger förr men har aldrig riktigt vetat hur jag ska ta mig dit igen. Men nu har jag hittat denna känslan under varenda pass den senaste veckan. Chelsea var riktigt fin idag när jag red henne på förmiddagen, så nu ska jag bara fortsätta stärka hästarna i denna form och ridning. Det är så svårt men när man väl hittar rätt, ja då känns allt så lätt. 
 
Imorgon är det besiktning för Aqua och sen flyttar hon till sitt nya hem. Kommer bli jättejobbigt, inte så konstigt då hon varit med mig varenda dag under 4år. Vi har varit med om mycket tillsammans, hon har lärt mig massor och gett mig ett självförtroende på hinder som ingen annan häst gjort. Hon har varit rätt häst för mig under denna period men nu har jag kommit längre. Ska bli väldigt kul att hitta en annan yngre häst med kapacitet att arbeta med och såklart bli väldigt kul att följa Aqua och hennes nya ryttare. :)

ett bra och händelsrikt 2016

Igår kom jag och tänka på vilket händelserikt år 2016 har varit och är. Det har hänt så mycket sen januari. I början av året började det med att jag blev singel, jag fick ett annat jobb där jag trivs så bra, bara 5 minuter hemifrån och en mycket bättre lön. Sen fortsatte det med att vi flyttade från vårt hus som jag bott i hela mitt liv för att bo i en lägenhet 3 minuter från vår gård. Jag hittade Chelsea på annons och det kändes rätt med henne från första provridningen. Tess blev återigen halt efter en lång uppträning och jag bestämde mig för att låta henne bli skogsmullehäst/mamma på heltid. Senare blev hon dräkig med Heartbeat. Vi flyttade hästarna till vår egna gård och vi byggde vår första egna ridbana som jag är väldigt nöjd med. Vi har snart ett väldigt fint stall färdigt och förhoppningsvis till jul även en liten lägenhet på gården. Jag har ridit felfritt upp till 1,30 och gjort väldigt bra resultat på tävling detta året. Jag har tagit min första häst upp till msv nivå och förhoppningsvis snart en till.
 
Jag ser fram emot vad hösten har att erbjuda. Kanske att jag säljer min första häst någonsin och köper en fin unghäst istället. Rider några fler felfria rundor i 1,30 och kanske gör en internationell tävling. Rider in min första häst också. Förhoppningsvis även flyttar igen och denna gång till vår egna gård. Jag trivs så bra när jag är där och jag längtar väldigt mycket tills jag kan flytta dit. Jag måste säga att 2016 har varit ett väldigt bra år hittills och ju mer tiden går så vet jag att det är hästar jag vill hålla på med. Nu har vi bättre möjligheter till att göra det eftersom vi har vårt egna ställe. 

va skeptisk!!

I fredags så svullnade Dinos ben upp och han var väldigt halt. Han hade även ett sår som var ca en vecka gammalt. Vi tog ut en veterinär eftersom han var väldigt svullen, veterinären kollade ca 1min på honom sen konstaterade han att det var lymfangit. Så nu har han gått på pencillin och metacam i tre dagar. Ingen förbättring idag på förmiddagen och lika halt. Ringde tillbaka till veterinären och han sa att det kan ha spridit sig till kotleden då han borde blivit bättre nu. Så ordinerade att vi skulle åka till en klinik för att kolla upp det. Vi fick en akuttid hos vår veterinär, tornell och åkte hela långa vägen dit. När vi kommer ner visa det sig vara en hovböld....
Hur kan man som veterinär ställa en så fel diagnos? Han tittade 1 minut på Dino, lät han gå två steg, frågade var såret satt, kände lite och sa ''dessa fjantiga hästar, han har lymfangit''. Det skulle inte jag kalla en bra undersökning på en häst.... Nu har han alltså fått lida flera dagar extra, gått på pencillin och metacam, behövt åka en resa på ca 5 timmar, helt i onödan!!!! Vi har endast haft en hovböld innan och det hade Dino för ca 2 månader sen, men nu var han så svullen så vi tänkte inte alls på att det kunde vara det. Men vi är inga veterinären, vi ska väl ändå inte säga vad en veterinär ska kolla efter, det ska väl han/hon kunna själv?
 
En annan situation som uppstod sist Dino fick en hovböld var ett ''röntgenfynd'' på frambenet då det röntgades när de inte kunde klämma fram någon hovböld. Två veterinären uttalar sig om detta ''röntgenfynd'', och säger att det inte är någon bra prognos på det. Jag blir såklart jätteledsen, vår första egna uppfödning kanske inte håller för ridning. Men jag valde att inte tro något förrän vår veterinär kollat på det då jag tidigare hört att den ena veterinären bara duger som tandläkare. Idag visade vi röntgenbilden och där fanns inget fynd. Jag har alltid varit och kommer förbli väldigt skeptisk mot veterinärer förutom vår egna. Det har man rätt att vara för det finns tyvärr inte många duktiga i vårt land. /Mvh Arg!
 
Måste bara tillägga att i vintras när Aqua fick ett sår som blev inflammerat att hon knappt ville röra sig fick vi ut en jätteduktig veterinär. Hon var ganska nyligen exeminerad men ändå så kunnig.Tyvärr går det inte välja veterinär när det blir så akut som i båda fallen.Men de måste väl ändå vara så kunniga och intresserade att de gör en ordentlig undersökning och kunna skilja på lymfangit och hovböld.
Samt inte uttala sig om saker de inte är kunniga kring (tänker på röntgenbilden).

du blir aldrig bättre än din bästa häst

Det var verkligen så himla roligt och framförallt inspirerande att tävla i Skyrup. Även fast jag inte gjort super-resultat så fick jag iallafall rutin och inspiration. Det har varit 140-150 klasser att titta på på eftermiddagarna och man har fått se bra ridning. Alexander Zetterman var där alla dagar exempelvis. Denna sporten är svår, det krävs inte bara att du kan rida bra utan du måste också ha en häst som kan hoppa. ''Du blir aldrig bättre än din bästa häst'' stämmer väldigt bra och så är det tyvärr.
 
Jag är bara i början av vart jag vill ta mig men man måste göra små förändringar hela tiden för att ta sig närmre målet. Om jag ser tillbaka till vart jag var i början av året så har jag utvecklats så mycket, hela mitt tänk och min ridning. Val av tävlingar hade jag ingen tanke bakom tidigare men nu förstår jag hur viktigt det är att komma ut på större tävlingar och se bra ridning. Bara vara i en sån miljö. Även fast man kanske kommer sist eller hoppar den lägsta klassen, det är fortfarande utvecklande. Så nu blir det träning, träning, träning fram tills nästa tävling som blir inomhus om tre veckor. Cazzilla har varit väldigt spänd under inomhustävlingarna i våras, men det känns som hon utvecklats väldigt mycket under sommaren så nu hoppas jag att det ska ha släppt lite.
 
Chelseas 120 runda där vi var felfria och placerade. Kändes jättebra rundan igenom. :)

för att utvecklas

Jag har under en längre tid funderat väldigt mycket hur jag vill göra med hästarna och hur jag ska ta mig vidare. Både jag och hästarna har utvecklats väldigt mycket under året och jag har lärt mig massor. Cazzilla har verkligen tagit sig ett snäpp framåt och jag känner att det finns så mycket mer potential i henne. Chelsea har jag inte haft så länge men hon är en fantastisk tävlingshäst och det finns potential i henne med. Aqua har jag lagt ner massor med jobb på under året, hon har utvecklats ännu mer på marken och gjort fina felfria rundor upp till 130 i år. Men...nu kommer det tråkiga, jag känner att det finns en begränsning i henne där. Eller jag vet att hon kommer kunna gå 140 också men kanske inte så bra som jag vill och har mål för. För att vi ska kunna hoppa felfritt 140 så kommer det krävas otroligt mycket, både från mig och från henne. Hon är inte speciellt kvick eller har en lika stor vilja att hoppa felfritt som ex. Chelsea har. Men hon har ett stort hjärta och det hade tagit henne igenom banan. Men mina mål är högre än vad Aqua räcker till för.
 
Jag köpte Aqua för snart 4 år sedan. Hon har tagit mig från 1 meter till 1,30 och gett mig så mycket självförtroende på hinder. Men nu känner jag mig klar på henne och jag vill vidare. Jag har inte råd att ha kvar henne för att bara tävla lite lägre klasser utan jag måste ta dom pengar till att köpa en ny häst att utvecklas med. Jag vet att Aqua kommer ha det minst lika bra hos någon annan ryttare som kommer få lika mycket glädje av henne som vi fått. Jag har aldrig sålt en häst och det kommer bli jätte jobbigt. Men tyvärr är det så i denna sporten att man måste sälja hästar ibland när man inte är gjord av pengar. Det känns ändå bra att jag känner mig så pass klar på Aqua nu, vi har hoppat felfritt 130 och nu vill jag hitta en ny häst med mer kapacitet att jobba med. 
 
Tanken har hela tiden varit att rida 140 på henne nästa år och sen sälja. Men nu vet jag inte fall jag vill det längre. Jag funderar hela tiden och antingen kommer jag försöka sälja henne redan nu eller så fortsätter vi och så säljs hon nästa år. 
Min fina stjärna ♥

att tro på sig själv

För två månader sen hade jag ett väldigt bra självförtroende och trodde verkligen på mig själv. Nu har det försvunnit helt. Några saker som gjort det senaste att jag ''tappat'' det helt. Jag tror aldrig jag har haft så här dåligt självförtroende som nu, tidigare. Jag har alltid trott på det jag gör. Det är svårt att sitta och trimma när man inte tror på det man gör, det blir inte bra då. Vad man än gör, vare sig det är rätt eller fel så måste man tro på sig själv. Det gör jag inte nu. De senaste veckorna har ridpassen hemma inte alls varit bra, jag har bara suttit och velat och funderat över om jag verkligen gör rätt nu. Jag tror jag haft två bra ridpass de senaste veckorna och det var i torsdags, hästarna var så fina. Men annars så har det inte alls gått bra. Därför känns det som jag står still, jag kommer ingen vart. 
 
Jag är rädd för att inte utvecklas, det är något jag helst vill göra hela tiden. Det går såklart upp och ner hela tiden men jag vill fortfarande lära mig saker på vägen. Därför har jag börjat fundera mycket på fall jag verkligen kommer kunna bli så duktig som jag vill utan att jobba hos någon duktig ryttare. Kommer jag att utvecklas och ta mig dit jag vill genom att rida hemma och sen träna någon gång i veckan/varannan vecka? Om jag bara ägnar 6 månader av mitt liv i något professonellt stall så kommer jag att lära mig massor som jag inte kan lära mig här hemma. Jag känner att om jag ska göra det så är det nu jag ska göra det. 
Men samtidigt så fungerar det ganska så bra nu. Jag jobbar vid sidan av hästarna och tjänar bra så jag kan tävla mer. Jag har tre bra hästar som jag kan utvecklas på. Vi har vårt egna ställe som gör att jag kan träna precis när jag vill och har en fin ridbana med hinder. 
 
Jag vet att jag har utvecklats massor under året. I början av året ville jag inte ens gå in i en 1,30 med Aqua för jag var rädd för att det skulle kännas stort. Nu rider jag 1,30 på två hästar, snart tre. Jag har fått mycket mer rutin på tävling och blivit mer säker på hinder. Blivit bättre på omhoppningar och ridit endel felfria rundor. Jag tror att jag bara är inne i en svacka just nu. Det känns som stått och stampat på samma ställe i flera veckor. Anledningen till detta är att jag inte tränat så mycket, inte tävlat så mycket, Aqua har inte varit helt 100 och jag har hoppat 1,20 med Chelsea nu sen i maj. Jag vill vidare med henne nu. Det tar tid att lära sig rida och bli duktig, jag har många år kvar. Men här och nu känns det som allt jag gör bara blir fel, jag vet inte riktigt hur jag ska rida och jag tror inte på mig själv. Jag är säker på att detta kommer släppa så snart jag kommer igång och tränar lite mer samt gör bättre resultat på tävlingar. Jag har höga mål och jag blir aldrig nöjd men jag har också en vilja att ta mig dit jag vill. Så därför måste jag nog jobba med mitt självförtroende nu, tro mer på mig själv och ta mig ur denna svackan. Ladda om inför nästa tävling istället och försöka göra det bättre. Ska kolla på bra rundor från tävlingar och försöka hitta tillbaka dit. Jag vet att jag kan!

självförtroende

Efter senaste tävlingen så fick jag lite självförtroende och massa motivation. Jag är en sån som funderar och tänker väldigt mycket. Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sen om jag verkligen kan ta mig dit jag vill utan att flytta utomlands för hästjobb (här). Ibland kan jag tvivla väldigt mycket på mig själv och känner ibland att jag aldrig kommer klara av vissa saker jag gör. Men nu känner jag att jag har en sån vilja, och den viljan kan ta mig exakt dit jag vill. Jag har en vilja att utvecklas och jag har en vilja att lära mig. Jag är öppen för nya saker och små förändringar. Jag lyssnar på vad dom bästa i Sverige säger och gör. Jag sitter fortfarande två år senare och rider utan stigbyglar för att Lisen sa till mig det när jag var där och jobbade. När jag under förra tävlingen lyckades så bra resultatmässigt, felfri i en nationell 1,30, om jag kunnat ta mig dit då ska jag oxå kunna ta mig till 1,40 utan problem. Så då fick jag äntligen lite självförtroende. Jag känner att jag verkligen utvecklats mycket under detta året, jag lägger fokus på rätt saker och en häst till har gett mig ännu mer rutin. 
 
Någonting som jag är rädd för är att inte utvecklas, ser så många som gör samma fel om och om igen och ingen förändring sker. Där vill jag aldrig hamna! Om jag gör något fel, då tränar jag stenhårt och ändrar på det. Förändring=utveckling. För att utvecklas måste man testa nya saker, de kan handla om väldigt små eller lite större. Jag tror jag kan sluta vara rädd för att inte utvecklas, för jag hela tiden har den där viljan att utvecklas.
 
Jag har nu valt lite större tävlingar under resten av året för att utvecklas ännu mer. Jag har innan funderat lite över vilka tävlingar jag ska välja men har nu kommit fram till detta. Det säger ju sig självt att man lär sig mer att vara i en miljö där de duktigaste ryttarna i Sverige är än där amatörer är. I Vaggeryd så var faktiskt Douglas där och tävlade. Kollade alltid hans rundor om han hoppade samma klasser som mig för att ''se hur banan skulle ridas''. Man blir oxå väldigt inspirerad när man får se bra ridning! Iallafall jag. :D
Roligaste ärovarvet från Falbygdens i 1,30. Då kände jag att jag äntligen lyckats ta mig ett snäpp framåt!

långt inlägg om mina tankar kring hästköp och...

köpet kring Chelsea. Varför vi köpte henne och hur vi gick tillväga. Vi har ändå köpt ett par hästar genom åren nu och vi har lärt oss massor. Jag har även kollat mycket på hur andra duktiga hästhandlare gjort och gör. Lisen är ju ett exempel, hon har bra öga för bra hästar. Har läst mycket hon skrivit och även lyssnat lite poddcasts hon vart med i där hon pratat om just hästköp. 
 
Först tycker jag man ska fundera på vad för häst man letar efter. Vi hade först tankarna på en yngre häst, 5åring med bra kapacitet.Testade ett par stycken.  Men efter mycket tänkande så kände jag ändå att jag ville ha en lite äldre häst. Det krävs ändå väldigt mycket att hitta rätt unghäst som jag ska klara utbilda, förvalta och ta upp i klasserna. Det krävs mycket hjälp av tränare eftersom jag inte kan själv. Det beror ju såklart på vad det är för häst, vissa unghästar är väldigt okomplicerade medan vissa är lite svårare och med dom kan det också bli väldigt fel. En äldre häst skulle dessutom kunna följa med de andra två på tävling ganska så snart. Det skulle ge mig mer rutin på tävling, fler språng i kroppen och förhoppningsvis mer utveckling. Men ju äldre hästen blir och ju mer resultat den gör så stiger ju priset. Därför fick det bli en häst som inte hade gjort för mycket resultat men ändå hade mycket potential. 
 
Jag tycker det sämsta man kan göra när man letar häst är att stressa. Vi letade i flera månader. Kollat mååååånga annonser, suttit och kollat hästar på tävling, provat några stycken osvosv... Denna gången så ville jag ha en häst som var lite piggare, kvickare och känsligare för att jag tror det passa min ridning lite bättre. Galoppen är viktig, den ska vara lättreglerad och hästen ska galoppera i en bra balans både före och efter hindren. På hästen teknik så har jag kollat mycket på frambenen, det kan se flashigt ut med en fin bakbensteknik men det är ändå frambenen som är dom viktiga. Hästen ska ha mycket vilja, den ska älska att arbeta varje dag och ha bra framåtbjudning. Sen kan man såklart önska ännu mer, som en stor kapacitet, bra scoop osvosv.. Men man kan ju inte få allt. Jag tycker ändå det är viktigt att hästen vill arbeta och har en vilja att hoppa felfritt.  Jag har även kollat mycket på vad mamman har gjort och även syskonen. Mamman är minst lika viktig som pappan. 
Chelsea har en fin frambensteknik och har verkligen visat vilken vilja hon har för att hoppa felfritt.
 
När annonsen på Chelsea dök upp så kollade jag upp vad mamman och syskonen gjort (på blup). Mamman hade inte gjort så mycket (fick sen reda på att det berodde på en skada) och inga av syskonen heller tills jag fick fram Chamie. Hon hade placering i svårhoppning som 8-åring. Så då blev ju genast Chelsea mer intressant. Chelsea stämde bra in på min ''drömhäst'' med att vara pigg, känslig och kvick. Hennes språng är inte så stort och därför tyckte jag inte det såg ut som hon hade största kapaciteten. Men hon hade en bra frambensteknik, hoppade väl och ville vara felfri samtidigt som hon var modig på hinder. Vi bestämde oss för att provrida.
 
Chelsea var inte fullt igång då. Så på första provridningen hoppade jag ett par språng bara och sen avslutade vi med att höja upp ett räcke till ca 1,30. Första gången ''stannade'' hon faktiskt men sen styrde jag på igen och då hoppade hon. Vi blev lite tveksamma över det. Men har kommit på i efterhand att hon gärna går lite i sin egna värld och speciellt när hon stått stilla. Hände samma på en framhoppningen för ett par helger sen. Hoppade oxern något språng. Sen vilade ett par minuter då vi hade god tid på oss. Sen styrde jag på igen och då gick hon där i sin egna värld och såg inte hindret förrän det var precis framför näsan på henne. Inne på banan sen är hon alltid uppmärksam dock!
 
Jag tyckte det kändes rätt så fort jag satt upp på henne. Allt stämde när vi hoppade och det kändes jätte bra. Vi bestämde oss för att provrida igen och då hoppa en lite längre bana med titthinder. Eftersom hon inte var fullt igång så blev det en låg bana (hade hon varit igång hade man velat testa en högre bana såklart!). Andra gången kändes det fortfarande lika bra. Jag skickade filmerna till min tränare för att se vad hon tyckte. Vi pratade med uppfödaren, vi pratade med Fredrik som ridit henne tills hon var fem. Frågade bla om hon var ärlig på hinder eftersom hon stannade en gång på första provridningen. Men det tyckte han verkligen hon var då hon gick så bra nere i Falsterbo utan att stå emot. Så vi bestämde oss för henne. Eftersom hon bara gjort några få starter de senaste två åren och inte var fullt igång vid försäljningen så gick ju priset ner. 
På andra provridningen.
 
Sen skulle vi besiktiga. Jag tycker köparen ska välja veterinär och man ska röntga. Jag förstår inte varför man inte röntgar sin häst vid besiktning. En exportröntgen kostar 3500kr, hur mycket lägger man på en häst per månad? Hur mycket lägger man på en häst på ett meeting? Hur mycket betalar vi per år för en häst? Varför snålar man då på en röntgen vid en besiktning? Och tänk då om man inte röntgar hästen. Vi lägger ner så mycket tid på våra hästar, kämpar, tränar, tävlar och så efter ett par månader kommer det fram något som inte visats sig pga att man inte röntgade. Så blir man bara besviken, all tid och pengar kanske man då lagt ner i onödan. Kanske även att hästen fått lida?
Ja iallafall, vi röntgar alltid!! Aqua är den enda hästen vi köpt som varit helt ren på röntgen, på alla ben och sen har vi även röntgat ryggen i efterhand där hon var helt ren också. Tess hade endel ''fel'' men som inte påverkat och Chelsea hade också en liten grej men som aldrig påverkat henne under alla hennes år. Kommer förmodligen inte påverka henne heller. Men då vet man iallafall. Kunde varit andra grejer som gjort att man inte vågat köpa.
 
Ja tillbaka till att köparen ska välja veterinär. För oss blev det alldeles för långt att ta Chelsea till våran egna veterinär så vi rådfrågade andra och till slut valde vi Åsa Frykman. Jag tycker hon gjorde en bra besiktning och vi fick säga vad vi ville kolla. Ex. så är vi noggranna med att vi vill se hästen longeras på både mjukt och hårt underlag då vi alltid gör så hos vår egna veterinär. Tänderna kollade hon också då jag ville det. Annars som vanligt med böjprov och koll av hjärta, ögon osv.. Hon gick igenom och tre månader senare är vi väldigt nöjda. Hon är en prinsessa att hantera, så himla lugn och sen när man kommer upp på ryggen blir hon som en tiger haha. Jag kan säga så som så här, vi har inte köpt oss mer problem iallafall. Snarare tvärtom. Vi vet inte hur mycket kapacitet hon har, kanske tar det stopp vid 1,30 (vilket jag inte tror dock) men då har jag ändå haft en fantastisk häst att utvecklas på.
 
Man ska inte köpa en för svår häst utan en häst som man som ryttare kan utvecklas på. Ta hjälp av kunniga människor(!!!), be någon duktig följa med på provridningen eller visa filmer senare. Det är inte kul om man köper en för svår häst då det handlar om endel pengar och man kan inte alltid bara lämna tillbaka den. Sen måste jag avsluta med att skriva att något som jag tycker man ska värdera högt är att hästen är ärlig på hinder och vill hoppa. Mina tre hästar är väldigt ärliga på hinder och då kan jag ta att en bom faller. Hellre det än att hästen stoppar. Det drar ner självförtroendet hos ryttare och det är ju nu man (iallafall jag) håller på att bygga upp det.
 
Dela gärna med er om era tankar kring hästköp! Håller ni med mig eller inte? :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0