man kan inte alltid vara supermotiverad

Under de senaste veckorna har jag inte känt så mycket motivation till hästarna. Mycket som hänt både med hästarna och utanför. Aquas försäljning är en stor del till att jag inte känt så mycket motivation. Under en av provridningarna bröt jag ihop och det var väldigt jobbigt. Jag vet att en försäljning är rätt men det är fortfarande jobbigt. När hon väl var såld och skulle åka var det en liten grej på besiktningen som gjorde att hon inte åkte. Allt blev ännu jobbigare, när man var inställd på att hon skulle åka så blev det inte så.
Dino kastrerades för ett par veckor sen men det blev endel komplikationer vilket också var jobbigt. Sen gick allt jättedåligt på tävlingen i Halmstad, jag kände ganska mycket press inför den internationella tävlingen och därför kändes det väldigt tungt efter Halmstad. Jag brukar inte ha så stora motivationsdippar med hästarna, finner alltid ny motivation i något men inte denna gång. Däremot efter Odense så kom motivationen tillbaka till en viss del då jag kände att jag äntligen börjar ta mig ur denna svacka jag är i tävlingsmässigt. Men det är motigt nu så här års plus att vi inte har allting klart på gården med hästarna. Jag hatar verkligen mörkret, blir så omotiverad så det finns inte. Tacka jobbet att jag jobbar endel kvällar så jag kan rida på förmiddagarna. Men jag måste kämpa på nu de sista veckorna innan det är dags för ett tävlingsbreak. Jag är iallafall taggad för tävling i helgen!! :)
 

lite tankar

Dålig uppdatering från min sida den senaste veckan. Men efter Halmstad så kändes allt bara skit. Det har gått så bra med Chelsea enda sen vi köpte henne. Aldrig åkt ifrån utan en nollrunda. Men under Halmstad gick det inte alls som jag tänkt mig. Ibland lägger jag för mycket press på mig själv, nu när jag äntligen skulle debutera henne i 1,30 så fick jag sån prestationsångest vilket gjorde att det gick allt annat än bra. När jag väl kom ut där ifrån så kände jag mig så dålig och som jag misslyckats. För det hade jag ju. Men samtidigt så har jag matchat henne bra fram tills denna debut och det var inte hästen som inte var redo utan det var jag som la för mycket press på mig själv. Detta har hänt några gånger tidigare, att jag fått sån prestationsångest och allt gått skit. Jag försöker tänka bort den där pressen men det går inte i sådana lägen. Jag hoppas att när jag nästa gång får denna prestationsångest kan känna igen det så att jag kan gå ut från banan, inte fortsätta hoppa. För jag vet att det inte blir bra då, speciellt inte på Chelsea som är känsligare än mina andra. 
 
Det har känts väldigt jobbigt att det inte alls gick så bra, då vi ska till Danmark nästa vecka. Vill ju att hon ska vara på topp då. Men igår när det gick så bra på träningen släppte allt. Jag bara red i den där galoppen och rytmen, allt satt. Hon hoppade fantastiskt väl och jag red bra till hindren. Fanns inte mycket att klaga på. Så nu hoppas jag att det ska gå bra i Lidköping så jag får en bra känsla inför Danmark. Känns så skönt att åka dit med min tränare, så det kommer nog gå bra då hon är en jättebra hjälp. Och om det går dåligt, så är jag iallafall en erfarenhet rikare. 
Min fina stjärna <3

detta markarbetet

Den senaste veckan har jag haft en jättebra känsla i markarbetet. Hästarna har verkligen kommit ihop, kommit upp med ryggen och arbetat med bakbenen. Det blir en helt annan känsla på ryggen och de känns när det blir rätt. Har kommit till denna ridning ett par gånger förr men har aldrig riktigt vetat hur jag ska ta mig dit igen. Men nu har jag hittat denna känslan under varenda pass den senaste veckan. Chelsea var riktigt fin idag när jag red henne på förmiddagen, så nu ska jag bara fortsätta stärka hästarna i denna form och ridning. Det är så svårt men när man väl hittar rätt, ja då känns allt så lätt. 
 
Imorgon är det besiktning för Aqua och sen flyttar hon till sitt nya hem. Kommer bli jättejobbigt, inte så konstigt då hon varit med mig varenda dag under 4år. Vi har varit med om mycket tillsammans, hon har lärt mig massor och gett mig ett självförtroende på hinder som ingen annan häst gjort. Hon har varit rätt häst för mig under denna period men nu har jag kommit längre. Ska bli väldigt kul att hitta en annan yngre häst med kapacitet att arbeta med och såklart bli väldigt kul att följa Aqua och hennes nya ryttare. :)

ett bra och händelsrikt 2016

Igår kom jag och tänka på vilket händelserikt år 2016 har varit och är. Det har hänt så mycket sen januari. I början av året började det med att jag blev singel, jag fick ett annat jobb där jag trivs så bra, bara 5 minuter hemifrån och en mycket bättre lön. Sen fortsatte det med att vi flyttade från vårt hus som jag bott i hela mitt liv för att bo i en lägenhet 3 minuter från vår gård. Jag hittade Chelsea på annons och det kändes rätt med henne från första provridningen. Tess blev återigen halt efter en lång uppträning och jag bestämde mig för att låta henne bli skogsmullehäst/mamma på heltid. Senare blev hon dräkig med Heartbeat. Vi flyttade hästarna till vår egna gård och vi byggde vår första egna ridbana som jag är väldigt nöjd med. Vi har snart ett väldigt fint stall färdigt och förhoppningsvis till jul även en liten lägenhet på gården. Jag har ridit felfritt upp till 1,30 och gjort väldigt bra resultat på tävling detta året. Jag har tagit min första häst upp till msv nivå och förhoppningsvis snart en till.
 
Jag ser fram emot vad hösten har att erbjuda. Kanske att jag säljer min första häst någonsin och köper en fin unghäst istället. Rider några fler felfria rundor i 1,30 och kanske gör en internationell tävling. Rider in min första häst också. Förhoppningsvis även flyttar igen och denna gång till vår egna gård. Jag trivs så bra när jag är där och jag längtar väldigt mycket tills jag kan flytta dit. Jag måste säga att 2016 har varit ett väldigt bra år hittills och ju mer tiden går så vet jag att det är hästar jag vill hålla på med. Nu har vi bättre möjligheter till att göra det eftersom vi har vårt egna ställe. 

va skeptisk!!

I fredags så svullnade Dinos ben upp och han var väldigt halt. Han hade även ett sår som var ca en vecka gammalt. Vi tog ut en veterinär eftersom han var väldigt svullen, veterinären kollade ca 1min på honom sen konstaterade han att det var lymfangit. Så nu har han gått på pencillin och metacam i tre dagar. Ingen förbättring idag på förmiddagen och lika halt. Ringde tillbaka till veterinären och han sa att det kan ha spridit sig till kotleden då han borde blivit bättre nu. Så ordinerade att vi skulle åka till en klinik för att kolla upp det. Vi fick en akuttid hos vår veterinär, tornell och åkte hela långa vägen dit. När vi kommer ner visa det sig vara en hovböld....
Hur kan man som veterinär ställa en så fel diagnos? Han tittade 1 minut på Dino, lät han gå två steg, frågade var såret satt, kände lite och sa ''dessa fjantiga hästar, han har lymfangit''. Det skulle inte jag kalla en bra undersökning på en häst.... Nu har han alltså fått lida flera dagar extra, gått på pencillin och metacam, behövt åka en resa på ca 5 timmar, helt i onödan!!!! Vi har endast haft en hovböld innan och det hade Dino för ca 2 månader sen, men nu var han så svullen så vi tänkte inte alls på att det kunde vara det. Men vi är inga veterinären, vi ska väl ändå inte säga vad en veterinär ska kolla efter, det ska väl han/hon kunna själv?
 
En annan situation som uppstod sist Dino fick en hovböld var ett ''röntgenfynd'' på frambenet då det röntgades när de inte kunde klämma fram någon hovböld. Två veterinären uttalar sig om detta ''röntgenfynd'', och säger att det inte är någon bra prognos på det. Jag blir såklart jätteledsen, vår första egna uppfödning kanske inte håller för ridning. Men jag valde att inte tro något förrän vår veterinär kollat på det då jag tidigare hört att den ena veterinären bara duger som tandläkare. Idag visade vi röntgenbilden och där fanns inget fynd. Jag har alltid varit och kommer förbli väldigt skeptisk mot veterinärer förutom vår egna. Det har man rätt att vara för det finns tyvärr inte många duktiga i vårt land. /Mvh Arg!
 
Måste bara tillägga att i vintras när Aqua fick ett sår som blev inflammerat att hon knappt ville röra sig fick vi ut en jätteduktig veterinär. Hon var ganska nyligen exeminerad men ändå så kunnig.Tyvärr går det inte välja veterinär när det blir så akut som i båda fallen.Men de måste väl ändå vara så kunniga och intresserade att de gör en ordentlig undersökning och kunna skilja på lymfangit och hovböld.
Samt inte uttala sig om saker de inte är kunniga kring (tänker på röntgenbilden).

du blir aldrig bättre än din bästa häst

Det var verkligen så himla roligt och framförallt inspirerande att tävla i Skyrup. Även fast jag inte gjort super-resultat så fick jag iallafall rutin och inspiration. Det har varit 140-150 klasser att titta på på eftermiddagarna och man har fått se bra ridning. Alexander Zetterman var där alla dagar exempelvis. Denna sporten är svår, det krävs inte bara att du kan rida bra utan du måste också ha en häst som kan hoppa. ''Du blir aldrig bättre än din bästa häst'' stämmer väldigt bra och så är det tyvärr.
 
Jag är bara i början av vart jag vill ta mig men man måste göra små förändringar hela tiden för att ta sig närmre målet. Om jag ser tillbaka till vart jag var i början av året så har jag utvecklats så mycket, hela mitt tänk och min ridning. Val av tävlingar hade jag ingen tanke bakom tidigare men nu förstår jag hur viktigt det är att komma ut på större tävlingar och se bra ridning. Bara vara i en sån miljö. Även fast man kanske kommer sist eller hoppar den lägsta klassen, det är fortfarande utvecklande. Så nu blir det träning, träning, träning fram tills nästa tävling som blir inomhus om tre veckor. Cazzilla har varit väldigt spänd under inomhustävlingarna i våras, men det känns som hon utvecklats väldigt mycket under sommaren så nu hoppas jag att det ska ha släppt lite.
 
Chelseas 120 runda där vi var felfria och placerade. Kändes jättebra rundan igenom. :)

för att utvecklas

Jag har under en längre tid funderat väldigt mycket hur jag vill göra med hästarna och hur jag ska ta mig vidare. Både jag och hästarna har utvecklats väldigt mycket under året och jag har lärt mig massor. Cazzilla har verkligen tagit sig ett snäpp framåt och jag känner att det finns så mycket mer potential i henne. Chelsea har jag inte haft så länge men hon är en fantastisk tävlingshäst och det finns potential i henne med. Aqua har jag lagt ner massor med jobb på under året, hon har utvecklats ännu mer på marken och gjort fina felfria rundor upp till 130 i år. Men...nu kommer det tråkiga, jag känner att det finns en begränsning i henne där. Eller jag vet att hon kommer kunna gå 140 också men kanske inte så bra som jag vill och har mål för. För att vi ska kunna hoppa felfritt 140 så kommer det krävas otroligt mycket, både från mig och från henne. Hon är inte speciellt kvick eller har en lika stor vilja att hoppa felfritt som ex. Chelsea har. Men hon har ett stort hjärta och det hade tagit henne igenom banan. Men mina mål är högre än vad Aqua räcker till för.
 
Jag köpte Aqua för snart 4 år sedan. Hon har tagit mig från 1 meter till 1,30 och gett mig så mycket självförtroende på hinder. Men nu känner jag mig klar på henne och jag vill vidare. Jag har inte råd att ha kvar henne för att bara tävla lite lägre klasser utan jag måste ta dom pengar till att köpa en ny häst att utvecklas med. Jag vet att Aqua kommer ha det minst lika bra hos någon annan ryttare som kommer få lika mycket glädje av henne som vi fått. Jag har aldrig sålt en häst och det kommer bli jätte jobbigt. Men tyvärr är det så i denna sporten att man måste sälja hästar ibland när man inte är gjord av pengar. Det känns ändå bra att jag känner mig så pass klar på Aqua nu, vi har hoppat felfritt 130 och nu vill jag hitta en ny häst med mer kapacitet att jobba med. 
 
Tanken har hela tiden varit att rida 140 på henne nästa år och sen sälja. Men nu vet jag inte fall jag vill det längre. Jag funderar hela tiden och antingen kommer jag försöka sälja henne redan nu eller så fortsätter vi och så säljs hon nästa år. 
Min fina stjärna ♥

att tro på sig själv

För två månader sen hade jag ett väldigt bra självförtroende och trodde verkligen på mig själv. Nu har det försvunnit helt. Några saker som gjort det senaste att jag ''tappat'' det helt. Jag tror aldrig jag har haft så här dåligt självförtroende som nu, tidigare. Jag har alltid trott på det jag gör. Det är svårt att sitta och trimma när man inte tror på det man gör, det blir inte bra då. Vad man än gör, vare sig det är rätt eller fel så måste man tro på sig själv. Det gör jag inte nu. De senaste veckorna har ridpassen hemma inte alls varit bra, jag har bara suttit och velat och funderat över om jag verkligen gör rätt nu. Jag tror jag haft två bra ridpass de senaste veckorna och det var i torsdags, hästarna var så fina. Men annars så har det inte alls gått bra. Därför känns det som jag står still, jag kommer ingen vart. 
 
Jag är rädd för att inte utvecklas, det är något jag helst vill göra hela tiden. Det går såklart upp och ner hela tiden men jag vill fortfarande lära mig saker på vägen. Därför har jag börjat fundera mycket på fall jag verkligen kommer kunna bli så duktig som jag vill utan att jobba hos någon duktig ryttare. Kommer jag att utvecklas och ta mig dit jag vill genom att rida hemma och sen träna någon gång i veckan/varannan vecka? Om jag bara ägnar 6 månader av mitt liv i något professonellt stall så kommer jag att lära mig massor som jag inte kan lära mig här hemma. Jag känner att om jag ska göra det så är det nu jag ska göra det. 
Men samtidigt så fungerar det ganska så bra nu. Jag jobbar vid sidan av hästarna och tjänar bra så jag kan tävla mer. Jag har tre bra hästar som jag kan utvecklas på. Vi har vårt egna ställe som gör att jag kan träna precis när jag vill och har en fin ridbana med hinder. 
 
Jag vet att jag har utvecklats massor under året. I början av året ville jag inte ens gå in i en 1,30 med Aqua för jag var rädd för att det skulle kännas stort. Nu rider jag 1,30 på två hästar, snart tre. Jag har fått mycket mer rutin på tävling och blivit mer säker på hinder. Blivit bättre på omhoppningar och ridit endel felfria rundor. Jag tror att jag bara är inne i en svacka just nu. Det känns som stått och stampat på samma ställe i flera veckor. Anledningen till detta är att jag inte tränat så mycket, inte tävlat så mycket, Aqua har inte varit helt 100 och jag har hoppat 1,20 med Chelsea nu sen i maj. Jag vill vidare med henne nu. Det tar tid att lära sig rida och bli duktig, jag har många år kvar. Men här och nu känns det som allt jag gör bara blir fel, jag vet inte riktigt hur jag ska rida och jag tror inte på mig själv. Jag är säker på att detta kommer släppa så snart jag kommer igång och tränar lite mer samt gör bättre resultat på tävlingar. Jag har höga mål och jag blir aldrig nöjd men jag har också en vilja att ta mig dit jag vill. Så därför måste jag nog jobba med mitt självförtroende nu, tro mer på mig själv och ta mig ur denna svackan. Ladda om inför nästa tävling istället och försöka göra det bättre. Ska kolla på bra rundor från tävlingar och försöka hitta tillbaka dit. Jag vet att jag kan!

självförtroende

Efter senaste tävlingen så fick jag lite självförtroende och massa motivation. Jag är en sån som funderar och tänker väldigt mycket. Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sen om jag verkligen kan ta mig dit jag vill utan att flytta utomlands för hästjobb (här). Ibland kan jag tvivla väldigt mycket på mig själv och känner ibland att jag aldrig kommer klara av vissa saker jag gör. Men nu känner jag att jag har en sån vilja, och den viljan kan ta mig exakt dit jag vill. Jag har en vilja att utvecklas och jag har en vilja att lära mig. Jag är öppen för nya saker och små förändringar. Jag lyssnar på vad dom bästa i Sverige säger och gör. Jag sitter fortfarande två år senare och rider utan stigbyglar för att Lisen sa till mig det när jag var där och jobbade. När jag under förra tävlingen lyckades så bra resultatmässigt, felfri i en nationell 1,30, om jag kunnat ta mig dit då ska jag oxå kunna ta mig till 1,40 utan problem. Så då fick jag äntligen lite självförtroende. Jag känner att jag verkligen utvecklats mycket under detta året, jag lägger fokus på rätt saker och en häst till har gett mig ännu mer rutin. 
 
Någonting som jag är rädd för är att inte utvecklas, ser så många som gör samma fel om och om igen och ingen förändring sker. Där vill jag aldrig hamna! Om jag gör något fel, då tränar jag stenhårt och ändrar på det. Förändring=utveckling. För att utvecklas måste man testa nya saker, de kan handla om väldigt små eller lite större. Jag tror jag kan sluta vara rädd för att inte utvecklas, för jag hela tiden har den där viljan att utvecklas.
 
Jag har nu valt lite större tävlingar under resten av året för att utvecklas ännu mer. Jag har innan funderat lite över vilka tävlingar jag ska välja men har nu kommit fram till detta. Det säger ju sig självt att man lär sig mer att vara i en miljö där de duktigaste ryttarna i Sverige är än där amatörer är. I Vaggeryd så var faktiskt Douglas där och tävlade. Kollade alltid hans rundor om han hoppade samma klasser som mig för att ''se hur banan skulle ridas''. Man blir oxå väldigt inspirerad när man får se bra ridning! Iallafall jag. :D
Roligaste ärovarvet från Falbygdens i 1,30. Då kände jag att jag äntligen lyckats ta mig ett snäpp framåt!

långt inlägg om mina tankar kring hästköp och...

köpet kring Chelsea. Varför vi köpte henne och hur vi gick tillväga. Vi har ändå köpt ett par hästar genom åren nu och vi har lärt oss massor. Jag har även kollat mycket på hur andra duktiga hästhandlare gjort och gör. Lisen är ju ett exempel, hon har bra öga för bra hästar. Har läst mycket hon skrivit och även lyssnat lite poddcasts hon vart med i där hon pratat om just hästköp. 
 
Först tycker jag man ska fundera på vad för häst man letar efter. Vi hade först tankarna på en yngre häst, 5åring med bra kapacitet.Testade ett par stycken.  Men efter mycket tänkande så kände jag ändå att jag ville ha en lite äldre häst. Det krävs ändå väldigt mycket att hitta rätt unghäst som jag ska klara utbilda, förvalta och ta upp i klasserna. Det krävs mycket hjälp av tränare eftersom jag inte kan själv. Det beror ju såklart på vad det är för häst, vissa unghästar är väldigt okomplicerade medan vissa är lite svårare och med dom kan det också bli väldigt fel. En äldre häst skulle dessutom kunna följa med de andra två på tävling ganska så snart. Det skulle ge mig mer rutin på tävling, fler språng i kroppen och förhoppningsvis mer utveckling. Men ju äldre hästen blir och ju mer resultat den gör så stiger ju priset. Därför fick det bli en häst som inte hade gjort för mycket resultat men ändå hade mycket potential. 
 
Jag tycker det sämsta man kan göra när man letar häst är att stressa. Vi letade i flera månader. Kollat mååååånga annonser, suttit och kollat hästar på tävling, provat några stycken osvosv... Denna gången så ville jag ha en häst som var lite piggare, kvickare och känsligare för att jag tror det passa min ridning lite bättre. Galoppen är viktig, den ska vara lättreglerad och hästen ska galoppera i en bra balans både före och efter hindren. På hästen teknik så har jag kollat mycket på frambenen, det kan se flashigt ut med en fin bakbensteknik men det är ändå frambenen som är dom viktiga. Hästen ska ha mycket vilja, den ska älska att arbeta varje dag och ha bra framåtbjudning. Sen kan man såklart önska ännu mer, som en stor kapacitet, bra scoop osvosv.. Men man kan ju inte få allt. Jag tycker ändå det är viktigt att hästen vill arbeta och har en vilja att hoppa felfritt.  Jag har även kollat mycket på vad mamman har gjort och även syskonen. Mamman är minst lika viktig som pappan. 
Chelsea har en fin frambensteknik och har verkligen visat vilken vilja hon har för att hoppa felfritt.
 
När annonsen på Chelsea dök upp så kollade jag upp vad mamman och syskonen gjort (på blup). Mamman hade inte gjort så mycket (fick sen reda på att det berodde på en skada) och inga av syskonen heller tills jag fick fram Chamie. Hon hade placering i svårhoppning som 8-åring. Så då blev ju genast Chelsea mer intressant. Chelsea stämde bra in på min ''drömhäst'' med att vara pigg, känslig och kvick. Hennes språng är inte så stort och därför tyckte jag inte det såg ut som hon hade största kapaciteten. Men hon hade en bra frambensteknik, hoppade väl och ville vara felfri samtidigt som hon var modig på hinder. Vi bestämde oss för att provrida.
 
Chelsea var inte fullt igång då. Så på första provridningen hoppade jag ett par språng bara och sen avslutade vi med att höja upp ett räcke till ca 1,30. Första gången ''stannade'' hon faktiskt men sen styrde jag på igen och då hoppade hon. Vi blev lite tveksamma över det. Men har kommit på i efterhand att hon gärna går lite i sin egna värld och speciellt när hon stått stilla. Hände samma på en framhoppningen för ett par helger sen. Hoppade oxern något språng. Sen vilade ett par minuter då vi hade god tid på oss. Sen styrde jag på igen och då gick hon där i sin egna värld och såg inte hindret förrän det var precis framför näsan på henne. Inne på banan sen är hon alltid uppmärksam dock!
 
Jag tyckte det kändes rätt så fort jag satt upp på henne. Allt stämde när vi hoppade och det kändes jätte bra. Vi bestämde oss för att provrida igen och då hoppa en lite längre bana med titthinder. Eftersom hon inte var fullt igång så blev det en låg bana (hade hon varit igång hade man velat testa en högre bana såklart!). Andra gången kändes det fortfarande lika bra. Jag skickade filmerna till min tränare för att se vad hon tyckte. Vi pratade med uppfödaren, vi pratade med Fredrik som ridit henne tills hon var fem. Frågade bla om hon var ärlig på hinder eftersom hon stannade en gång på första provridningen. Men det tyckte han verkligen hon var då hon gick så bra nere i Falsterbo utan att stå emot. Så vi bestämde oss för henne. Eftersom hon bara gjort några få starter de senaste två åren och inte var fullt igång vid försäljningen så gick ju priset ner. 
På andra provridningen.
 
Sen skulle vi besiktiga. Jag tycker köparen ska välja veterinär och man ska röntga. Jag förstår inte varför man inte röntgar sin häst vid besiktning. En exportröntgen kostar 3500kr, hur mycket lägger man på en häst per månad? Hur mycket lägger man på en häst på ett meeting? Hur mycket betalar vi per år för en häst? Varför snålar man då på en röntgen vid en besiktning? Och tänk då om man inte röntgar hästen. Vi lägger ner så mycket tid på våra hästar, kämpar, tränar, tävlar och så efter ett par månader kommer det fram något som inte visats sig pga att man inte röntgade. Så blir man bara besviken, all tid och pengar kanske man då lagt ner i onödan. Kanske även att hästen fått lida?
Ja iallafall, vi röntgar alltid!! Aqua är den enda hästen vi köpt som varit helt ren på röntgen, på alla ben och sen har vi även röntgat ryggen i efterhand där hon var helt ren också. Tess hade endel ''fel'' men som inte påverkat och Chelsea hade också en liten grej men som aldrig påverkat henne under alla hennes år. Kommer förmodligen inte påverka henne heller. Men då vet man iallafall. Kunde varit andra grejer som gjort att man inte vågat köpa.
 
Ja tillbaka till att köparen ska välja veterinär. För oss blev det alldeles för långt att ta Chelsea till våran egna veterinär så vi rådfrågade andra och till slut valde vi Åsa Frykman. Jag tycker hon gjorde en bra besiktning och vi fick säga vad vi ville kolla. Ex. så är vi noggranna med att vi vill se hästen longeras på både mjukt och hårt underlag då vi alltid gör så hos vår egna veterinär. Tänderna kollade hon också då jag ville det. Annars som vanligt med böjprov och koll av hjärta, ögon osv.. Hon gick igenom och tre månader senare är vi väldigt nöjda. Hon är en prinsessa att hantera, så himla lugn och sen när man kommer upp på ryggen blir hon som en tiger haha. Jag kan säga så som så här, vi har inte köpt oss mer problem iallafall. Snarare tvärtom. Vi vet inte hur mycket kapacitet hon har, kanske tar det stopp vid 1,30 (vilket jag inte tror dock) men då har jag ändå haft en fantastisk häst att utvecklas på.
 
Man ska inte köpa en för svår häst utan en häst som man som ryttare kan utvecklas på. Ta hjälp av kunniga människor(!!!), be någon duktig följa med på provridningen eller visa filmer senare. Det är inte kul om man köper en för svår häst då det handlar om endel pengar och man kan inte alltid bara lämna tillbaka den. Sen måste jag avsluta med att skriva att något som jag tycker man ska värdera högt är att hästen är ärlig på hinder och vill hoppa. Mina tre hästar är väldigt ärliga på hinder och då kan jag ta att en bom faller. Hellre det än att hästen stoppar. Det drar ner självförtroendet hos ryttare och det är ju nu man (iallafall jag) håller på att bygga upp det.
 
Dela gärna med er om era tankar kring hästköp! Håller ni med mig eller inte? :)

jobb inom hästbranchen

Har ni kollat? En kort ''serie'' om hur hästbranchen ser ut. Jag vet inte vad jag ska säga, det är hemskt att det ser ut så här men jag har oxå varit där och jobbat för knappt några pengar. Jag ville ju utvecklas och lära mig. Och skulle jag vilja jobba med hästar nu så hade jag inte tackat nej pga dålig lön eller ingen försäkring. Så är det ju. Men jag försöker hela tiden se det så att det inte är ett jobb, utan en utbildning och en plats man lär sig på. För ska man komma någon vart genom att jobba med hästar så är det så här det ser ut. Är man ute efter att tjäna pengar så ska man jobba någon annastans. Tycker det lät ganska bra för henne med 6000kr vitt och träningar/stallplats/boende utöver det! Finns ju så mycket värre ställen... 
Men skulle jag jobba med det igen så ska det vara en plats där jag utvecklas och lär mig, jag skulle aldrig slita så igen utan att få någonting ut av det.
 
Jag kan förstå att det förekommer svarta löner osv i mindre stall men det jag inte förstår är hur stora tävlingsstall i Sverige inte alltid ger vita löner och dessutom väldigt dåliga löner. Jag jämförde min nuvarande arbetsplats på Konsum (där jag tycker man tjänar rätt så bra) med ett stort tävlingstall i Sverige. Om man jämför omstättning vinst osv... så handlar det om helt andra siffror i tävlingsstallet. Och såklart handlar det om helt andra pengar när man köper topphästar än när man köper in varor. Det är en lite mer jämn ekonomi på konsum än vad det är när man driver ett tävlingsstall. Men jag tycker ändå det är ganska konstigt..... Om man har en omsättning på tiotalsmiljoner men ändå inte ''har råd'' att ge vita löner/högre löner. Är det bara för att det är så här hästbranchen ser ut? Eller är det en del i det hela att tävlingsstall omsätter så mycket pga ''utnyttjande'' av arbetskraft? Kommer det någon gång ske en förändring?

lite tankar

Vilket långt inlägg det blev då heheh...
 
Efter Drammen så har jag funderar väldigt mycket hur jag ska kunna lyckas ta mig dit jag vill. Jag är inte nöjd med att rida 1,30 lite halvdant utan jag vill ta mig upp i klasserna och göra det bra. Jag var ju iväg hos Lisen och Peder för snart två år sen. Men då var det inte rätt tid eller rätt ställe för mig. Att komma dit och se hur ett professionellt stall fungerar var jätte nyttigt, lärde mig mycket runtomkring. Men för att kunna utveckla min ridning var det inte rätt ställe.
Många väljer den vägen att åka utomlands för att jobba, lära och utvecklas. Men är det verkligen den enda vägen? Jag har funderat många gånger på det, att bara åka iväg ett par månader för att se, lära och utvecklas. Men jag tror inte att jag hade trivts med det. Jag har inga problem med att arbeta hårt, men jag hade saknat allt här hemma... Man måste kanske offra vissa saker i sitt liv för att komma dit man vill, men är det verkligen värt det? När jag var på Grevlunda saknade jag ''det vanliga livet''. Det går ju liksom inte att kombinera ett hästjobb med ett vanligt liv, om man inte har turen att bo i närheten. Vilket jag inte har.
Vissa har turen att växa upp i en hästfamilj där föräldrarna tävlat på hög nivå under många år. Där får man redan från början lära sig och utvecklas. Jag har inte haft den turen, jag har fått börja från noll och det känns som jag bara är en ynka liten bit på vägen. Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan.
 
Jag har just nu tre bra hästar där jag kan utveckla min ridning på, men räcker det? Jag sitter hemma och trimmar mina hästar själv, åker på träning någon gång i veckan och sen tränar jag själv hemma igen. Räcker det verkligen för att utvecklas? Jag vet att alla inte tar den vägen att åka utomlands, man kan lyckas att utvecklas på andra sätt också. Men ibland känns det som det inte räcker för att ta mig dit jag vill. Det är svårt när man inte har ögonen på sig av någon annan mer en knappt någon gång i veckan. Jag tränar och tränar, men om jag inte tränar på rätt saker så är det bortkastad tid. Ungefär så känns det. 

Detta inlägg skrev jag efter Drammen. Sen satt jag igår och kollade igenom min blogg och kom in av en slump på ett inlägg jag skrivit om Jens Fredricsson's clinic vi var på under en höst. Alltså finns det någon mer inpirerande människa än han?? Så här hade jag skrivit:
 
''Han fortsatte att berätta om när han gick från att vara bra till att bli mycket mycket bättre. Han gick och pratade med en mental coach (kommer inte ihåg vad han hette..) och ville att han skulle skriva ner hur en dag ser ut för honom och även berätta vad det är i det han gör som är en satsning. Det var nästan inget, kanske 10%. Sen skulle han ringa upp sina förebilder och fråga dom samma sak. Bla Ludger Beerbaum. Deras satsning låg på 90%. Då förstod han att han inte hade satsat tillräckligt. Men samtidigt tänkte han bara på alla problemen som fanns. Ex. att man ''måste'' flytta utomlands för att komma någon vart. Och där tog han upp en viktig grej. Man kommer ingen vart med att se problem utan man måste se möjligheterna. Man kanske inte har alla möjligheter i världen, man kanske inte har samma möjligheter som en annan person har men då får man hitta andra möjligheter. Man måste skita i problemen och bara tänka positivt. Alltså sitter det mesta i huvuvdet, mycket sitter i huvudet!! Den mentala biten. Han berättade om en tjej han hade hjälpt tidigare i veckan, suttit upp på hästen och visat. När hon sen själv satt upp på hästen och skulle då berätta om hon kände någon skillnad sa hon bara något drygt. Där har vi ett exempel på att man inte kommer någon vart med den attityden. Dels för man då inte kan ta åt sig av kritiken (vilket är jätte viktigt) och vilken tränare vill lägga ner jobb på en sån person?''.
 
Och då kom jag på mig själv att jag precis tänkt i samma banor som Jens gjort. Jag ser bara problemen och inte möjligheterna. Jag har fantisktiska möjligheter nu. Jag har tre bra hästar som har kapacitet för minst 1,40, jag har mitt egna ställe där jag äntligen kan träna precis hur jag vill. Jag har börjat träna för en jätteduktig och engagerad tränare som gjort att jag utvecklats massor de senaste. Jag får chansen att följa med henne på tävlingar och på så sätt kunna lära mig mer. Jag kan åka på de tävlingar jag vill trots att det kostar mycket pengar. Jag har tre friska hästar. osvosvosv... Det finns saker som skulle göra att jag utvecklas ännu mer men nu måste jag se möjligheterna jag har och göra det bästa av det helt enkelt. Inga negativa tankar, bara positiva. :)

utveckling!! :)

Kollade på några filmer på Cazzilla från några månder sen, och det har hänt så mycket. Den stora skillnaden syns såklart i hennes språng, nu hoppar hon runda språng och är mer rädd om sig. Innan rev hon lätt räcken som på filmen nedan. Hon kunde inte byta galopp vilket sitter väldigt bra nu, men kan såklart bli bättre. Hon var väldigt lång i kroppen och lite långsam i sina bakben. Nu har jag fått ihop henne mer och så är hon mer aktiv i bakbenen.
 
Tänk vad rätt hjälp kan göra mycket. Har som jag tidigare skrivit inte hittat rätt tränare förrän jag bytte nu i slutet av förra året. En tillfällighet då jag var där och provred hästar och tidigare tränat någon gång för henne. Jag är väldigt öppen för hjälp och VILL lära mig. Säger min tränare åt mig att träna på något så åker jag hem och gör det stenhårt. Sen checkar jag av och ser att vi är på rätt väg. Känns så roligt att jag äntligen hittat en duktig, engagerad tränare och att jag ser att jag och mina hästar utvecklas. Första gången jag var där med Cazzilla så kunde hon inte byta galopp, vi fick henne att byta galopp på den träningen, något jag tragglat med under hela den tiden jag haft henne. Det ''löste'' vi på en träning (har såklart tagit flera månader att befästa det men ni fattar säkert). Dessutom sitter hon upp på mina hästar, visar och förklarar! Har lärt mig väldigt mycket hur jag ska jobba dom på marken då jag fått det visat och förklarat för mig. Roligt och är väldigt tacksam för all hjälp! Det har hänt så mycket på bara några månader nu och jag ser fram emot vad året har att erbjuda. :)
 
Cazzilla i november förra året, o så jämför med hur hon ser ut nu både i sin hoppning och på marken. Stor skillnad!

mer snack om clinicen

Ibland undrar jag fall ni läsare läser allt jag skriver haha, men då känns det ändå skönt att veta att jag också skriver för min skull. Det är så kul att kunna gå tillbaka och läsa hur man tänkte under en period, vad man la mycket tid på, vad man la mindre tid på, för man testar ju nya grejer hela tiden. Annars utvecklas man inte.
 
Jag har varit på två clinics för Roffe nu och båda var ganska lika varandra, själva grunderna var ju likadana. Men ju mer man lär sig desto lättare har man att förstå, för denna gången fick jag med mig mycket mer än första gången för två år sen. Jag har jobbat jätte mycket med hästarna stöd nu, ett ärligt stöd. Ibland har jag suttit och hållt för hårt för att jag vill ha ett stöd, men då får jag inget ärligt stöd. Har jobbat jätte mycket med övningen att när man driver på framåt ska också handen följa med neråt så hästen kan ta stödet, då får man ett ärligt stöd (tror jag!). Stödet kommer lite ''längre fram'' och man får ut halsen på ett annat sätt. Den känslan har jag fått iallafall.
 
Detta ärliga stödet är ju så viktigt sen när vi ska hoppa. Roffe tog upp flera gånger att man måste lämna plats framför hindret så hästen har chansen att sträcka fram huvudet och hoppa ett runt språng. Om hästen inte har ett ärligt stöd kan vi heller inte hjälpa hästen att få fram huvudet innan språnget. Denna skillnaden har jag märkt på Aqua nu, jag har fått ett helt annat stöd, ett ärligt stöd. Då har jag även fått henne att få fram halsen innan språnget och det har blivit ett helt annat språng, igår hoppade hon jätte fint!! Det är kanske också därför jag upplever att hon hoppar bättre på hackamore, för då får hon fram halsen mycket bättre då hon trivs bättre utan bett. Men ju mer jag övar på detta så kommer hon säkert hoppa bättre med bett också. 
 
Sen är det ju viktigt att lämna plats åt hästen innan hindret, så hästen får chansen att sträcka fram huvudet. Så där är det bara avståndsbedömnings-träning som gäller. Tänk hur många hästar och språng Roffe har hoppat för att kunna rida perfekt till varje hinder, så det är bara att träna på!! :)
 
Denna filmen har jag redan lagt ut, men här ser man hur han hela tiden lämnar plats framför hindret åt hästen och den har chansen att hela tiden ha nosen framme.
 
Denna har jag inte visat, sista banan han hoppade. En lite kortare där han lägger in ett extra språng på linjen, ja ni hör på filmen.

vad jag tog med mig från clinicen

Tänkte skriva ett inlägg om clinicen för Roffe för er som är intresserade och även för mig själv så jag kan gå tillbaka och läsa. Jag antecknade ner massor av bra saker, om man inte skriver ner så glömmer man bort det som sagts i början av clinicen. Man kan inte ta in allt och komma ihåg. Men sen var det mycket samma saker hela tiden, yttertygel, lätt innerhand, tempoväxlingar osv.. Skriver ner allt jag tog med mig i punktform och kanske lite mer om större saker. Roffe red två hästar själv och hade tre grupper.
 
    • Om hästen är spänd och rädd för något i ridhuset/banan så ska man ta det steg för steg. Rid inte längst ut i hörnet direkt utan låt det få ta lite tid. 
    • Jobba med små tempoväxlingar. I samlingen så ska man driva in bakbenen, samla med sitsen och handen kommer sist (samla på yttertygel med en lätt inner). Utmana bakbenen lite! När man sen driver på så ska handen följa med framåt så hästen vill ta bettet och sänka huvudet. Detta har jag verkligen tagit med mig och jobbat mina hästar med de här två dagarna. Mycket fokus på att ha en lugn, mjuk och stilla hand. Gå med i ökningen och låt hästen ta stödet.
    • Det var en häst som hade lite problem med galoppombyten. Då tipsade han om att av hindren som står framme, ex rida mellan två stycken så man får lite ''stöd''. Han tyckte inte man skulle göra för många utan ett par stycken för annars blir det lätt ett stressmoment - tar med mig det till Cazzilla. :) 
    • Under hela clinicen red de mycket över bara en bom på volt och då var det viktigt att ge hästen plats innan bommen, att man inte lägger den för nära. Den ska sträcka ut halsen sista galoppsprånget så den kan använda halsen över hindret och runda ryggen. Om man kommer för nära så går huvudet uppåt istället och hästen sänker ryggen. Samma sak över hindren såklart. Kom inte för nära!! Roffe hade alltid perfekta avsprångspunkter (såklart!) och hade alltid framåtlägen. Inga bromsarlägen alls. Tar med mig det!
En film när han hoppar en kort bana. Perfekta avsprångspunkter hela tiden.
  • Rid mycket innanför spåret och häng inte på sargen.
  • Rid hästen rak på voltspåret för att få ett bättre stöd i inner innan man formar insidan. Ha en lätt innerhand här (som alltid).
  • Rid raka linjer efter hindren, använd båda skänklarna och tyglarna.
  • Ge försiktiga hästar mer plats innan hindren, det kan skapa spänning annars om den får ta i för mycket.
  • Om hästen krullar ihop sig och ska få ut näsan lite. Ha en lugn och mjuk hand, krama lite för att få hästen acceptera handen.
  • Öva avståndsbedömning i olika tempon. Korta galoppsprång/långa galoppsprång. Man kan rida över bommar, små hinder eller bara rida efter något som ligger på marken. Det finns många sätt att träna det på.
  • Använd i första hand sitsen och väldigt lite hand. Ha alltid ett stöd på yttertygel och en mjuk innerhand.
  • Ta och ge med handen kan handla om bara några millimeter. Knyta handen lite eller mjukna. Små hjälper.
  • Förvänd galopp är en väldigt bra kommunikationsövning. Han nämnde bara det om förvänd galopp. Inget om att det var stärkande, utan att det bara ger en bättre kommunikation mellan häst och ryttare. Det behövs för toppryttarna när de rider på väldigt små framhoppningar. Det tar jag med mig och ska öva hästarna på. :)
Ska skriva om någon/några hoppövningar också som han visade upp.

Mål - Cazzilla

Målen för 2015 med Cazzilla var att debutera 1,20, bli stadigare i galoppen och att hon skulle få rutin på tävling. Jag tycker vi har nåt alla målen trots att vi fick ett break precis när vi skulle debutera 1,20 under slutet av utomhussäsongen. Galoppen har blivit stadigare nu mot slutet tack vare att jag fick rätt hjälp, jag har iprincip jobbat på ''fel'' saker under hela året. Men när jag fick se Victoria rida henne förstod jag direkt hur jag skulle jobba henne och det var så bra för mig att få se henne från marken. Rutin på tävling är verkligen något hon fått under året, hon är mycket mer avslappnad under tävlingar nu och inte alls lika tittig. Det har dock varit några starter under året som hon tyckt blivit för mycket, då har hon hoppat extremt spänt och sen sprungit förbi hindren. Men nu i höst känns det som det har släppt. Hon är även debuterat 1,05,1,10,1,15 och 1,20, så vi har tagit oss en bit framåt på tävling.
 
Under 2016 är målen att gå stadigt 1,20, debutera 1,25 och förhoppningsvis även 1,30. Ge henne ännu mer rutin på lite större tävlingar. Stärka upp och göra galoppen stadigare, bli mer balanserad i hoppningen och bli stadigare i galoppombyterna. Jag har under året tyckt att hon hoppat väldigt ojämna språng, endel väldigt flacka och klonkat i bommarna med frambenen lite väl mycket. Men senaste träningen så hoppade hon så runda och luftiga språng, förmodligen för att markarbetet gått framåt. Under året har vi oftast varit felfria i första starten för att hon då är lite mer uppmärksam, men under andra rundan är det inte lika läskigt och då hoppar hon heller inte lika väl. Men nu när jag kommer kunna utveckla henne på marken mer och få fram dom där luftiga sprången så hoppas jag att vi kommer kunna göra bra resultat även i andra starten. Ju bättre hon börjar hoppa desto bättre förutsättningar har vi att kunna gå felfria. :)
 
Lite starter från året.
 
I början på året, en väldigt spänd och vinlig Cazzilla med en svag och obalanserad galopp. Trots att jag inte jobbat på helt rätt saker så har det ändå hänt endel!! Att hon slår om till korsgalopp är iprincip helt borta nu.
 
En lite trevligare runda med bättre ridning. Felfri 1,10 runda. Här var hon ganska slängig med huvudet men det har släppt under året och nu är hon inte alls så irriterad längre av bettet.
 
En bra 1,10 runda, men sista hindret ner i omhoppningen. Så duktig att hon hoppar runt avslappnat på denna tittiga bana. På nedslaget så kom ett sånt dåligt språng där hon blir flack, pga dåligt markarbete.
 
Här hoppade hon så fint, tyvärr klantade jag till det på tredje hindret och red iväg henne. 
 
1,20 debuten får avsluta. Blir bättre sen när vi kan ha lite mer energi i galoppen utan att hon blir lång.

mål - aqua

Målen för 2015 med Aqua var att debutera 1,30 vilket vi gjorde. Vi har ridit några stycken med godkända resultat men vi är långt ifrån stadiga. Ett annat mål var att hitta rätt galopp och en bra rytm inne på banan vilket vi lyckats bra med under ett par starter nu i höst. Vi har blivit placerade i en nationell 1,25 vilket är det bästa hittills. Jag har även lyckats utveckla hennes galopp väldigt mycket och fått henne mycket känsligare för skänkeln. Innan red jag alltid med de längsta sporrarna på banan/i ridhuset men nu rider jag med väldigt korta eller utan. Väldigt stor skillnad där.
 
Jag har ridit Aqua nu i 3 år och vi har verkligen utvecklats mycket tillsammans. Från att vara hopprädd på 1 meters höjd till att rida 1,30 och styra på nästan vad som helst. Jag tror och hoppas att det finns mer potential för oss två, jag har tvivlat ett par gånger under året om jag verkligen kan rida henne till en felfri runda. Men nu känner jag att jag hittat knapparna mycket bättre. Det ska bli kul att hoppträna Aqua för Victoria nu under januari och förhoppningsvis få mycket ny inspiration på vad jag ska jobba med. Jag känner att jag behöver hjälp med hur jag ska utveckla henne vidare på marken. 
 
Under 2016 vill jag bli stadig i 1,30 klasser, debutera 1,35 och utveckla markarbetet ännu ett snäpp. Lite starter från året:
 
Årets nationella 1,30 debut, 4 fel. Hade precis innan det debuterat regional 1,30 med 0+4 fel.
 
Årets mest tragiska tävlingsklass, i Björbäck i juni. Under 1,20 klasser precis när jag skulle starta gick en tjej omkull på framhoppningen och fick hästen över sig. Hon blev medvetslös och dog senare på sjukhus... :( Händelsen satte sig i huvudet men vi gick ändå in och red en bra runda.
 
Första tävlingen med hackamore, funkade väldigt bra och vi gjorde en bra runda i 1,20 klassen.
 
Årets bästa resultat och prestation. Felfri i en lång, svår och maxad nat 1,25. Vår bästa runda, Aqua var riktigt på hugget och ville inget annat än att vara felfri!! Placerad.
 
Vår sista 1,30 start för året, nöjd och ser fram emot att bli stadiga i 1,30 klasser under året.
 
Ser fram emot tävlingarna 2016 och hoppas att vi kan utvecklas mer ihop!!
 

utveckling

Satt och läste lite inlägg från början av året (bästa med en blogg är att man kan gå tillbaka och läsa precis allt!) och vilken utveckling både jag och mina hästar har gjort. Största utvecklingen måste ha varit efter sommaren. Jag var inte alls nöjd över året och gav mig fasen på att jag skulle bli bättre. Började träna på rätt saker samtidigt som jag kunde börja hoppa Tess vilket har gett mig mycket. Ska skriva ett eller flera inlägg om detta. :) Kolla bara filmen nedan, från början av året. Går inte ens jämföra med nu. Vart är galoppen????
 

hålla på på heltid med hästarna

Hemma och vilar upp mig idag, men hästarna ska såklart ridas, de kan inte vila mer nu. Varje dag när jag vaknar och ska åka till jobbet så hade jag istället velat att ''jobbet'' innebar att jag gick ut och red mina hästar. Men pengarna måste ju komma in någonstans. Jag har aldrig velat jobba med hästar men ändå kan jag inte låta bli att känna så. Jag hade bara velat lägga alla mina timmar om dagen på mina hästar för att kunna utveckla mig själv och hästarna. Istället för att behöva lägga flera timmar på ett annat jobb och sen trycka in flera timmar med hästarna. 
 
Att kunna hålla på med hästar och samtidigt kunna tjäna pengar på det är jätte svårt. Det finns några olika alternativ att få det att gå runt. Man kan köpa och sälja hästar, gör man några bra affärer så kommer allt gå runt. Lisen är ju ett bra exempel på detta som verkligen lyckats. Blir så imponerad av henne att redan när hon var så ung kunde göra riktigt bra affärer och sen under åren gjort fler bra affärer. Det krävs nog både lite tur och ett bra öga för hästar som hon verkligen har. Nej hon är verkligen ett jätte bra exempel på detta.
 
Man kan ha hästar i träning och försäljning, det finns mängder av ryttare som har det på detta sätt. Men det är svårt att få det gå runt på detta sätt. Man måste vara duktig, göra bra resultat och få hästägare att vilja lämna sin häst hos en. Hålla träningar är ett bra sätt att tjäna pengar på. Vissa lever ju endast på att hålla träningar och man får bra betalt för det. Att driva ett inackoreringsstall är också ett bra sätt. 
 
Vill man rida och tävla men samtidigt tjäna pengar på det så blir det svårt. Men det är absolut inte omöjligt. Jag hade velat att mina dagar bara bestod av hästar och ridning där jag själv kunde fokusera mer på att utvecklas som ryttare och utveckla mina hästar. När vi flyttar till gården sen kommer det bli lättare för oss att köpa fler hästar och sen även sälja någon då och då. Det krävs att man gör det för att kunna få in mer pengar och även kunna satsa lite mer. Sen kommer allt bli mycket billigare att ha de hemma och pengarna som vi nu betalar för att stalla in hästarna kommer kunna gå till annat.  
 
Vad man än väljer att försöka tjäna pengar på så handlar de i slutändan bara om hur pass duktig man är på sin grej. Är man en duktig tränare får man många elever, är man en duktig ryttare får man hästägare att vilja lämna sin häst hos en eller är man en duktigt affärsmänniska så gör man bra affärer. Inte svårare än så, eller? ;) 

en liten tanke bara

Har ni tänkt på att när en häst blir rädd eller spänd så säger man oftast ooohhh, lugn och klappar hästen. Då blir hästen berömd för att den blir rädd. Istället brukar jag jobba hästen exempelvis fram för skänkeln eller ställa den från det otäcka och sen berömma. Då blir hästen fokuserad på dig, blir trygg och glömmer förhoppningsvis bort det otäcka. Upprepar man detta gång på gång kommer hästen börja fokusera mer på dig vid sådana tillfällen och du kommer säkert få en mer avslappnad och fokuserad häst. :)
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0