att inspireras och inte jämföra

Tycker det är så kul att se alla yngre hoppryttare utvecklas och göra bra resultat i större tävlingar. Nu i Göteborg var det många yngre ryttare som fick chansen att rida där och det var väldigt inspirerande att se. Samtidigt kan det vara väldigt omotiverande om man börjar jämföra sig med dom. Evelina som nu bor i Tyskland hos Henrik, eller Steffi som varit på Grevlunda i många år nu. De har fantastiska möjligheter där, alla möjligheter för att utvecklas.
 
Ställer mig själv ofta frågan, varför åker jag inte iväg och jobbar? Försöka hitta ett bra ställe att jobba mig uppåt på och utvecklas. Det som tar emot är att jag trivs väldigt bra som det ser ut nu, jag prioriterar bort mycket - men inte allt. Min situation ser ut som den gör och då måste jag vara realistisk och ärlig mot mig själv. Det finns en begränsning i min utveckling när jag rider så mycket själv som jag gör. Däremot håller jag mig motiverad då jag trivs med min situation. Att jobba i stall vet jag sen tidigare inte riktigt är min grej och därför tar det emot. Om jag inte skulle trivas skulle jag inte ha samma motivation för att utvecklas.
 
Jag vill rida SM i framtiden, det känns som ett realistiskt mål för mig, men just nu känns det väldigt långt bort - mycket som krävs för att ta sig dit. Inte bara ridsmässigt utan ekonomiskt och något av det viktigaste, en häst som kan ta en dit. Men att försöka ha mindre delmål som man uppnår påvägen gör att man någonstans där faktiskt tar sig framåt. När jag känner mig omotiverad försöker jag påminna mig själv, varför håller jag på med hästar och denna sport? För mig är detta det roligaste som finns, det är mitt egna lyckopiller, mitt liv. När man ser en utveckling i en häst, eller sig själv så blir man återigen påmind om hur fantastiskt roligt det är. Så mycket man får tillbaka av dessa underbara djur och av ridsporten. Inget kan ersätta det, inget!
 
Ibland kan vägen kännas lång, vem vill inte vara bäst? Men man behöver inte rida på högsta nivå, man kan vara bäst på sin nivå. Egentligen är inte målet det viktigaste utan vägen dit och vägen efter. Nya mål, nya möjligheter att utvecklas. Jag vill lära mig rida bra, med känsla, i samspel med hästen och en bra balans. Kunna vinna och vara bäst på min nivå. Det kan jag lyckas med här hemma, om jag bara vill och är motiverad till att lära mig. Så varför ska jag egentligen fokusera på vad jag inte har? Oavsett vilken nivå jag tävlar på så tycker jag det är roligt och det är viktigast!
 
 

Kommentarer
Postat av: Sandra SG

så fin bild!

2018-02-27 @ 08:53:07
URL: http://sandrasg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0