lilla aqua ♥

Om 2,5 vecka har jag en tävling med Aqua, hon har inte tävlat sen i höstas. Mycket pga försäljningen, sen kom vintern med lite vila och nu har jag velat fokusera på de andra. Aqua kommer tyvärr lite i andra hand men det blir så när jag inte har några mål med henne mer än att hitta ett gott hem. Jag har aldrig sålt en häst tidigare men det verkar som hon är ganska svårsåld? Jag kan inte riktigt förstå varför, jag känner nästan lite irrititation över det hela. Detta är en superbra häst för någon som är där jag var när jag köpte Aqua. När man är osäker (eller livrädd) på hinder, rädd att hoppa högt men vill ändå få rutin på tävling upp till 1,30-1,35. Aqua störs inte ett dugg av att ryttaren är osäker, hon hoppar ändå!
Det är en väldigt lugn häst, ganska långsam och hon kräver ridning. Man får inget gratis mer än ett gott självförtroende på hinder av henne. Man kan inte sitta och åka, man måste rida varje steg. Hon är svår på marken innan man kommit på henne, jag tror det är de många drar sig ifrån?
 
Jag är så glad att jag haft Aqua, tänk vilken utveckling hon gjort för mig som ryttare. Jag var en osäker ryttare som inte ens vågade hoppa 1 meter till att nu styra på nästan vad som helst. Skulle aldrig vågat debutera en ny häst på tävling i en 1,20 klass annars. Jag skulle aldrig klarat av att rida Chelsea om jag inte varit så säker på hinder och orädd. Chelsea är modig på hinder men extremt känslig och jag tror inte att hon tar att man gör fel för många gånger. Då blir hon nog lätt osäker. När jag fick total blackout i 1.30 debuten vägrade vi ut oss till exempel. Jag tror inte man riktigt förstår att det är en sån här häst (säger inte att det behöver vara Aqua, finns många bra läromästare!) man behöver när man ska lära sig hoppa och tävla. Vi har gjort exakt det misstaget, vi köpte Tess som var superrädd om sig, noll tävlingsrutin och osäker på hinder. Jag var redan då osäker och hade oxå noll rutin på tävling, Tess var den sämsta tänkbara hästen för mig just då. Det var när jag fick Aqua som jag kunde börja utvecklas och lära mig rida. 
 
Jag är glad att Aqua aldrig gett mig något gratis, jag har fått kämpa, men hon har ändå alltid gjort sitt för mig, att ta mig runt varenda(!) bana i 4 år, hur många misstag jag än har gjort. Hon har alltid tagit mig i mål. Det är inte många hästar som hoppar hur fel man än kommer, eller hur hårt i bommarna den en slår sig. Aqua tar bara i ännu mer nästa gång. Hon har tagit mig hit till den ryttaren jag är idag och det är jag så tacksam över. Utan henne kanske jag hade slutat tävla, för varken Appis eller Tess kunde ta mig runt en bana. 
 
Det känns bra att Aqua fortfarande är kvar, jag har kunnat smälta allting, men nu känner jag att tiden för henne inte räcker till. Jag vill kunna fokusera fullt ut på mina andra hästar och jag hoppas snart att jag hittar ett bra hem till henne. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0