aneby lördag

Inte riktigt min dag idag, men man måste ju ha såna oxå för att lära sig något!

Chelsea hoppade felfritt i 120 klassen, rundan kändes bra och jag tänkte att det var en helt okej tid som skulle räcka till en vit rosett. Nej vi blev istället första utanför placering!! Jag var helt enkelt för långsam...finns inget annat att skylla på.
125-klassen var en ackumulatorhoppning med jokerhinder. Hon hoppade super hela rundan, jag får till bra svängar och allt men sen kommer vi lite stort på en trippelbarr (som man ska komma lite intill på..) och jag tappar lite balans i språnget. Tar en alldeles förstor förhållning till nästa hinder (det var en båge) och hon blir då lite tajfsig i munnen (hög hals, sänkt rygg) och vi kommer förstort. Hon rev med bak. Sen klarade vi jokerhindret utan problem. Längesen jag kände sån ilska.... näst sista hindret! Men men, finns inget att göra åt det nu. Bara nya tag imorgon.
Som hon kämpade över trippeln!! Viljan att vara felfri finns alltid där.
 
TB hoppade 120 med ett nedslag. Jag var sen med min förhållning på en båge (samma båge och hinder som jag rev med Chelsea i 125) så det blev alldels för nära. Slarvade pga att jag satt dåligt, höll inte balansen i språnget pga att jag inte rätade upp mig. Rundan kändes fruktansvärd. På film ser den okej ut. Men känslan är viktigast!!!
I 125 trillade jag av. Blev alldeles för stressigt mellan hästarna och hon behöver tid att ridas fram då hon kan vara väldigt känslig. Det blev bara av från transporten, på med grejerna och sen full fart.
Hon var rädd för lite saker när jag kom in på banan (inte hindren) så när jag vände upp på hinder nr 6 står det funktionärer bredvid som hon tittade till på och jag lägger på skänkeln men hon tar den inte. Gör istället ett litet hopp åt sidan och jag flyger av, på fötterna iallafall haha. 
 
Har såklart analyserat denna händelsen om och om igen. Känner inte hästen så bra ännu men jag vet att hon är känslig. Såklart ska man ge hästen bästa förutsättningen innan start och detta kunde jag inte göra idag. Allt blev stressigt. Men hon ska ändå ta min skänkel även fast något är läskigt. Det gjorde hon inte och jag har bara mig själv att skylla där. Jag har mesat hemma, jag måste vara mer bestämd. Nu är det slutmesat, hon ska lyssna på mig. :) Imorgon går båda 120, känner bara, gör om gör rätt och snälla låt tiden vara på min sida. Båda hästarna har hoppat väldigt fint och de är fantastiska!!!! 
 
(Bästa med min blogg är att jag kan skriva ner både mina bra och dåliga tankar, alltid, och jag tvingar ingen att läsa).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0