självförtroende

Efter senaste tävlingen så fick jag lite självförtroende och massa motivation. Jag är en sån som funderar och tänker väldigt mycket. Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sen om jag verkligen kan ta mig dit jag vill utan att flytta utomlands för hästjobb (här). Ibland kan jag tvivla väldigt mycket på mig själv och känner ibland att jag aldrig kommer klara av vissa saker jag gör. Men nu känner jag att jag har en sån vilja, och den viljan kan ta mig exakt dit jag vill. Jag har en vilja att utvecklas och jag har en vilja att lära mig. Jag är öppen för nya saker och små förändringar. Jag lyssnar på vad dom bästa i Sverige säger och gör. Jag sitter fortfarande två år senare och rider utan stigbyglar för att Lisen sa till mig det när jag var där och jobbade. När jag under förra tävlingen lyckades så bra resultatmässigt, felfri i en nationell 1,30, om jag kunnat ta mig dit då ska jag oxå kunna ta mig till 1,40 utan problem. Så då fick jag äntligen lite självförtroende. Jag känner att jag verkligen utvecklats mycket under detta året, jag lägger fokus på rätt saker och en häst till har gett mig ännu mer rutin. 
 
Någonting som jag är rädd för är att inte utvecklas, ser så många som gör samma fel om och om igen och ingen förändring sker. Där vill jag aldrig hamna! Om jag gör något fel, då tränar jag stenhårt och ändrar på det. Förändring=utveckling. För att utvecklas måste man testa nya saker, de kan handla om väldigt små eller lite större. Jag tror jag kan sluta vara rädd för att inte utvecklas, för jag hela tiden har den där viljan att utvecklas.
 
Jag har nu valt lite större tävlingar under resten av året för att utvecklas ännu mer. Jag har innan funderat lite över vilka tävlingar jag ska välja men har nu kommit fram till detta. Det säger ju sig självt att man lär sig mer att vara i en miljö där de duktigaste ryttarna i Sverige är än där amatörer är. I Vaggeryd så var faktiskt Douglas där och tävlade. Kollade alltid hans rundor om han hoppade samma klasser som mig för att ''se hur banan skulle ridas''. Man blir oxå väldigt inspirerad när man får se bra ridning! Iallafall jag. :D
Roligaste ärovarvet från Falbygdens i 1,30. Då kände jag att jag äntligen lyckats ta mig ett snäpp framåt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0