långt inlägg om mina tankar kring hästköp och...

köpet kring Chelsea. Varför vi köpte henne och hur vi gick tillväga. Vi har ändå köpt ett par hästar genom åren nu och vi har lärt oss massor. Jag har även kollat mycket på hur andra duktiga hästhandlare gjort och gör. Lisen är ju ett exempel, hon har bra öga för bra hästar. Har läst mycket hon skrivit och även lyssnat lite poddcasts hon vart med i där hon pratat om just hästköp. 
 
Först tycker jag man ska fundera på vad för häst man letar efter. Vi hade först tankarna på en yngre häst, 5åring med bra kapacitet.Testade ett par stycken.  Men efter mycket tänkande så kände jag ändå att jag ville ha en lite äldre häst. Det krävs ändå väldigt mycket att hitta rätt unghäst som jag ska klara utbilda, förvalta och ta upp i klasserna. Det krävs mycket hjälp av tränare eftersom jag inte kan själv. Det beror ju såklart på vad det är för häst, vissa unghästar är väldigt okomplicerade medan vissa är lite svårare och med dom kan det också bli väldigt fel. En äldre häst skulle dessutom kunna följa med de andra två på tävling ganska så snart. Det skulle ge mig mer rutin på tävling, fler språng i kroppen och förhoppningsvis mer utveckling. Men ju äldre hästen blir och ju mer resultat den gör så stiger ju priset. Därför fick det bli en häst som inte hade gjort för mycket resultat men ändå hade mycket potential. 
 
Jag tycker det sämsta man kan göra när man letar häst är att stressa. Vi letade i flera månader. Kollat mååååånga annonser, suttit och kollat hästar på tävling, provat några stycken osvosv... Denna gången så ville jag ha en häst som var lite piggare, kvickare och känsligare för att jag tror det passa min ridning lite bättre. Galoppen är viktig, den ska vara lättreglerad och hästen ska galoppera i en bra balans både före och efter hindren. På hästen teknik så har jag kollat mycket på frambenen, det kan se flashigt ut med en fin bakbensteknik men det är ändå frambenen som är dom viktiga. Hästen ska ha mycket vilja, den ska älska att arbeta varje dag och ha bra framåtbjudning. Sen kan man såklart önska ännu mer, som en stor kapacitet, bra scoop osvosv.. Men man kan ju inte få allt. Jag tycker ändå det är viktigt att hästen vill arbeta och har en vilja att hoppa felfritt.  Jag har även kollat mycket på vad mamman har gjort och även syskonen. Mamman är minst lika viktig som pappan. 
Chelsea har en fin frambensteknik och har verkligen visat vilken vilja hon har för att hoppa felfritt.
 
När annonsen på Chelsea dök upp så kollade jag upp vad mamman och syskonen gjort (på blup). Mamman hade inte gjort så mycket (fick sen reda på att det berodde på en skada) och inga av syskonen heller tills jag fick fram Chamie. Hon hade placering i svårhoppning som 8-åring. Så då blev ju genast Chelsea mer intressant. Chelsea stämde bra in på min ''drömhäst'' med att vara pigg, känslig och kvick. Hennes språng är inte så stort och därför tyckte jag inte det såg ut som hon hade största kapaciteten. Men hon hade en bra frambensteknik, hoppade väl och ville vara felfri samtidigt som hon var modig på hinder. Vi bestämde oss för att provrida.
 
Chelsea var inte fullt igång då. Så på första provridningen hoppade jag ett par språng bara och sen avslutade vi med att höja upp ett räcke till ca 1,30. Första gången ''stannade'' hon faktiskt men sen styrde jag på igen och då hoppade hon. Vi blev lite tveksamma över det. Men har kommit på i efterhand att hon gärna går lite i sin egna värld och speciellt när hon stått stilla. Hände samma på en framhoppningen för ett par helger sen. Hoppade oxern något språng. Sen vilade ett par minuter då vi hade god tid på oss. Sen styrde jag på igen och då gick hon där i sin egna värld och såg inte hindret förrän det var precis framför näsan på henne. Inne på banan sen är hon alltid uppmärksam dock!
 
Jag tyckte det kändes rätt så fort jag satt upp på henne. Allt stämde när vi hoppade och det kändes jätte bra. Vi bestämde oss för att provrida igen och då hoppa en lite längre bana med titthinder. Eftersom hon inte var fullt igång så blev det en låg bana (hade hon varit igång hade man velat testa en högre bana såklart!). Andra gången kändes det fortfarande lika bra. Jag skickade filmerna till min tränare för att se vad hon tyckte. Vi pratade med uppfödaren, vi pratade med Fredrik som ridit henne tills hon var fem. Frågade bla om hon var ärlig på hinder eftersom hon stannade en gång på första provridningen. Men det tyckte han verkligen hon var då hon gick så bra nere i Falsterbo utan att stå emot. Så vi bestämde oss för henne. Eftersom hon bara gjort några få starter de senaste två åren och inte var fullt igång vid försäljningen så gick ju priset ner. 
På andra provridningen.
 
Sen skulle vi besiktiga. Jag tycker köparen ska välja veterinär och man ska röntga. Jag förstår inte varför man inte röntgar sin häst vid besiktning. En exportröntgen kostar 3500kr, hur mycket lägger man på en häst per månad? Hur mycket lägger man på en häst på ett meeting? Hur mycket betalar vi per år för en häst? Varför snålar man då på en röntgen vid en besiktning? Och tänk då om man inte röntgar hästen. Vi lägger ner så mycket tid på våra hästar, kämpar, tränar, tävlar och så efter ett par månader kommer det fram något som inte visats sig pga att man inte röntgade. Så blir man bara besviken, all tid och pengar kanske man då lagt ner i onödan. Kanske även att hästen fått lida?
Ja iallafall, vi röntgar alltid!! Aqua är den enda hästen vi köpt som varit helt ren på röntgen, på alla ben och sen har vi även röntgat ryggen i efterhand där hon var helt ren också. Tess hade endel ''fel'' men som inte påverkat och Chelsea hade också en liten grej men som aldrig påverkat henne under alla hennes år. Kommer förmodligen inte påverka henne heller. Men då vet man iallafall. Kunde varit andra grejer som gjort att man inte vågat köpa.
 
Ja tillbaka till att köparen ska välja veterinär. För oss blev det alldeles för långt att ta Chelsea till våran egna veterinär så vi rådfrågade andra och till slut valde vi Åsa Frykman. Jag tycker hon gjorde en bra besiktning och vi fick säga vad vi ville kolla. Ex. så är vi noggranna med att vi vill se hästen longeras på både mjukt och hårt underlag då vi alltid gör så hos vår egna veterinär. Tänderna kollade hon också då jag ville det. Annars som vanligt med böjprov och koll av hjärta, ögon osv.. Hon gick igenom och tre månader senare är vi väldigt nöjda. Hon är en prinsessa att hantera, så himla lugn och sen när man kommer upp på ryggen blir hon som en tiger haha. Jag kan säga så som så här, vi har inte köpt oss mer problem iallafall. Snarare tvärtom. Vi vet inte hur mycket kapacitet hon har, kanske tar det stopp vid 1,30 (vilket jag inte tror dock) men då har jag ändå haft en fantastisk häst att utvecklas på.
 
Man ska inte köpa en för svår häst utan en häst som man som ryttare kan utvecklas på. Ta hjälp av kunniga människor(!!!), be någon duktig följa med på provridningen eller visa filmer senare. Det är inte kul om man köper en för svår häst då det handlar om endel pengar och man kan inte alltid bara lämna tillbaka den. Sen måste jag avsluta med att skriva att något som jag tycker man ska värdera högt är att hästen är ärlig på hinder och vill hoppa. Mina tre hästar är väldigt ärliga på hinder och då kan jag ta att en bom faller. Hellre det än att hästen stoppar. Det drar ner självförtroendet hos ryttare och det är ju nu man (iallafall jag) håller på att bygga upp det.
 
Dela gärna med er om era tankar kring hästköp! Håller ni med mig eller inte? :)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Väldigt roligt inlägg att läsa! Håller helt med dig, man ska inte köpa problem dom brukar komma ändå

2016-06-02 @ 09:26:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0