det handlar om att bygga upp en kommunikation

Det verkar som att vissa folk ser det här med ridning lite svart på vitt. Antingen rider man med träns eller utan. Rider man utan träns är häst och ryttare väldigt samspelta men tydligen inte när man har ett träns på. Jag ser det inte riktigt så. Det handlar hela tiden om att bygga upp ett eget ''språk'' mellan sig själv och sin häst, skapa en bra kommunikation. Man kan lika väl skapa en bra kommunikation med träns på som utan. Varje dag när jag rider så strävar jag efter att hästarna ska lyssna på mina hjälper, vi tränar alltså på språket oss emellan. Jag strävar hela tiden efter att rida med mitt säte och så lite hand som möjligt, som om jag inte hade några tyglar. Svänga, minska, öka, övergångar ska ske med sätet och skänklar, inte med handen. Det är också så många ryttare i världseliten jobbar. Jag kommer ihåg från en clinic som Kevin Staut hade i Scandinavium (en av världens bästa ryttare), där han upprepade flera gånger ''first your body, than your hand'' när ryttarna som red för honom skulle bromsa sina hästar. Varför? Jo, för ju mer du drar desto mer kommer hästen på frambenen, tappar balansen vilket resulterar till att den springer mer. Hästen ska ridas bort från handen och ha vikten på bakbenen. Sen är jag allergisk mot att dra och rycka i hästens mun, spelar ingen roll om en duktig tränare säger att man ska ta tag i hästen - munnen är otroligt känslig och den ska vi vara rädda om.
 
Att bygga upp en kommunikation mellan häst och ryttare kan göras på olika sätt, men det verkar inte vissa förstå. Kanske ser det inte lika harmoniskt ut att rida med bett och träns som det gör att rida utan, men samtidigt så kan någon som rider med bett ha en bättre kommunikation med sin häst än någon som rider utan. För flera år sedan hade Jens Fredricsson en clinic(?) på Flyinge där han först red hingsten Callahan med sadel och träns och sen utan. Han hoppade hinder och gjorde galoppombyten (hittar tyvärr ingen film på detta). Jag tror inte Jens rider runt sin hingst hemma utan träns vardagligen utan det är en kommunikation som han har jobbat upp med träns på. Jens tar alltid upp hur viktigt det är att hästen svänger för dina vikthjälper och att hästen lyssnar tillbaka på sätet. Han har suttit upp på flera hästar där ryttarna sagt att hästen bara springer, men efter Jens arbetat dom några minuter så kan han sen galoppera dom på långa tyglar utan att de springer iväg. Just för att han skapat en kommunikation mellan han och hästen där hästen rids bort från handen och lyssnar på vikthjälperna.
 
När jag red Appis utan träns första gången så fick jag mängder av frågor hur jag gjort. Då svarade jag bara att jag varje dag arbetat på kommunikationen oss emellan fast med träns på och när det väl åkte av förstod hon mig fortfarande. Samma häst, samma ryttare, bara att vi inte hade träns. Jag har aldrig övat på att rida henne lös utan hon förstod mig lika bra utan träns, just för att jag rider med så mycket säte.
 
Här är en film från när jag rider Appis lös för några år sen. (skrattar lite åt vafan jag har på mig för snygga kläder... jaja, kunde jag inte valt en lite bättre outfit kanske :p). Där gör vi övergångar, galoppombyten, hoppar ett litet hinder.. Det svåra med Appis, både med och utan träns är ju att hon gärna springer iväg från mig. Men tillslut kunde jag få henne så pass lydig att jag inte behövde ta till handen.
 
 
För mig handlar det inte om att rida med eller utan träns, för mig är det viktigast att bygga upp en bra kommunikation med mina hästar. Jag kan rida både med och utan träns. Appis lyssnar lika bra för att vi förstår varandra och hon förstår mitt ''språk''. Sen kan man fundera över hur man bygger upp kommunikationen. Jag anser att det inte kommer av ryck i munnen, hårda tygeltag eller flängiga hjälper, ingen bestraffning på något vis, utan genom beröm. Hästar är otroligt känsliga djur, de kan känna en fluga, och vi behöver inte ta till större hjälper än de för att de ska förstå. Vi måste förstå dom och dom ska förstå oss, genom bara kroppsspråk. Det är harmoni.
 
Sen vad det är för ögat är ju en annan sak. Kan hålla med om att detta ser mer harmoniskt ut...
 
än detta...
 
Men båda bilderna ser harmoniska ut, fast på olika sätt och vi är lika samspelta på båda bilderna. Samma sak som att denna filmen nedan på Marcus Ehning ser riktigt harmonsik ut och de har verkligen ett bra samspel.
 
Det vi strävar efter är en kommunikation mellan häst och ryttare och den byggs upp på olika sätt. Respektera detta så länge det sker på ett bra sätt för hästen då inget är rätt eller fel. Vi strävar ju trots allt efter samma sak, att rida med så lite hand som möjligt....
 
Jag ser mig varken som ''NHare'' eller inte ''NHare'', jag är bara en person som vill bygga upp en kommunikation utan bestraffning, har mina hästar på lösdrift för att jag vill att de ska få vara hästar. Jag tränar trickträning och rider i halsring för att det är kul och jag arbetar mina hästar mycket från marken för att jag vill ha mina hästar lydiga och för att det underlättar vardagen. Jag tränar och tävlar i hoppning för att utvecklas, bli bättre och komma upp i klasserna. Jag ser mig varken som ''NHare'' eller inte ''NHare'' utan jag ser mig som en person som ''skapat'' ett system som funkar utifrån hästens perspektiv.
 

Kommentarer
Postat av: Annie

Väldigt bra inlägg och väldigt klokt skrivet. Jag red för första gången min islandshäst utan utrustning igår - och hon förstod mig precis. Jag blev helt paff, jag trodde detta var någonting som vi var tvungna att träna för. Men när jag läst dina argument så förstår jag att vi två har under hela tiden med utrustning fått fram en kommunikation som hon förstår även utan utrustning. Jag tycker det låter som ett väldigt klokt och trovärdigt argument! :)

2014-04-26 @ 08:15:21
URL: http://annienilsdotter.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0