min utveckling genom bloggen del 2

(del 1 hittar ni här!!)

Här kommer alltså andra delen av min utveckling genom bloggen, står inte så mycket om hästarna som sagt utan mer hur jag utvecklats som ryttare och mitt tänk. Blev ganska mycket text denna gången men hoppas ni orkar att läsa :)

2010:

I början av detta året fick appis en låsning i bäckenet vilket gjorde att hon till och med var oren, vi visste inte att det bara var en låsning då så hon fick vila helt under 2 veckor tills kiropraktorn kom. Det var då jag började mer med markträning, satte igång med ''de sju lekarna''. Började då förstå mig på hästens språk lite.



Appis står och hänger själv i nya hagen, ledsen häst utan kompisar

Fortsatte mycket med träningen från marken och lärde appis sitt första trick, skrapa med hoven.



Eftersom det inte fanns något ridhus där jag står nu så hade jag ett helvete varje gång vi skulle in till ridhuset då appis inte gick att lasta. Slutade med att jag red in till ridhuset varje gång då det tog dubbelt så lång tid att hålla på o försöka lasta henne... Om hon ens gick på över huvudtaget. Försökte mig på flera gånger själv att försöka lastträna henne men inte fasen gick de :p


De flesta gångerna tog hon inte ens ett steg upp på rampen...

Jag tog tag i mitt problem med handställningen och jag fick appis att ta ett mycket bättre stöd på båda tyglarna.



Jag hade väldigt höga mål och förväntningar inför 2010 eftersom appis gått super under hela hösten och vi debuterade 1,10. Men fidde flyttade till tyskland och då blev det ingen regelbunden träning. Vi hade inte alls samma rutin i hoppningen som innan och jag trodde att vi kunde mer än vi var redo för. Därför tappade jag självförtroendet i hoppningen för att jag inte längre tränade regelbundet i hoppningen.

Jag tränade för en annan tränare ungefär en gång i månaden som jag tidigare gjort oxå men det funkade inte alls. Tyvärr insåg jag det alldeles för sent och sen gick vi omkull. Efter den händelsen har jag funderat så mycket över allting, varför det gick som det gick. Jag har lärt mig väldigt mycket av det. Att aldrig stressa och inte göra sånt jag själv inte är redo för, att aldrig stressa upp appis så och inte träna för en tränare jag själv blir stressad av.


Var väldigt höjdrädd under den tiden och tyckte 1m var jätte högt.

I maj läste jag boken ''dansa med hästar'', jag tror faktiskt det är en stor grund till min ridning idag. Precis när jag läst den så började jag rida på längre tyglar med mindre stöd i handen (boken handlar om att kunna rida i samlad galopp på hängande tygel). Det blev lite så igen att jag drog för snabba slutsatser utan att egentligen reflektera över vad som stod i boken. För att sen skapa mig en egen uppfattning. Men efter jag läst den boken var då jag verkligen fick igång appis bakben ordentligt. Jag lärde mig hästens anatomi och VARFÖR man ska rida hästen på bakbenen. Det har hjälpt mig så mycket i ridningen.



Under maj till ungefär november utvecklades jag inget alls ridmässigt tror jag, snarare tog steg tillbaka. Appis var ju inte fräsch så jag kunde ju inte rida seriöst. Men istället utvecklade jag mitt tänk på många plan samt lärde mig att lasta.

Fick under denna sommaren hjälp med lastningen, efter det och än idag lastar jag appis själv. Det är så svårt när man har lastproblem (eller något annat problem) och så vet man inte vem man ska vända sig till. Jag tror att med lastningen så lärde jag mig också att man alltid måste TA SIG IGENOM ett problem och inte ta sig runt det. Det finns ingen genväg. Efter det har jag alltid försökt att lösa problemen jag har med hästarna. Har man ett problem så visar det ofta sig i andra situationer också. Så löser man problemet förbättras oftast allt annat också. Tex så har jag haft problem med tess framåtbjudning och det har visat sig när jag ska ta in henne från hage, när vi ska skritta ut och lämna stallet samt när hon är tittig. Men efter att jag har lärt tess att bjuda framåt har vi inte problem med detta längre.


Så här såg det ut innan, kunde ta hur lång tid som helst att bara få upp henne på rampen.

Under denna tiden blev jag också väldig ''mild'' i hanteringen med hästar. Började se hästars ''dumheter'' på ett annat sätt och ''slutade använda våld'' när hästen gjorde ''fel''. Ja ni fattar säkert vad jag menar. Vissa kanske ser detta som jag blev blev väldigt snäll mot hästar i hanteringen medan jag ser det som jag blev mer förstående mot hästarna i haneringen. Som ett exempel på det kan vara om en häst står och skrapar med hoven i stallgången utan anledning, istället för att gå fram och slå till den och säga att det är fel på det sättet. Skulle jag nu istället backa den två steg och ta fram den två steg eftersom då skulle den till slut att LÄRA SIG att det är bekvämare att stå stilla än att skrapa med hoven. Jag tror det hänger ihop lite med ovanstånde text, att ta sig igenom ett problem istället för runt det. Jag började helt enkelt förstå hästar mer.

Under hösten var då jag bytte från box till lösdrift, utan direkt anledning till det. De var smidigt helt enkelt :) Sen började jag gymnasiet där min rektor kunde mycket om just djurens beteende. Så det var egentligen där jag började lära mig om hästens beteende och då jag insåg att det var bra med lösdrift. Dock inte VARFÖR! Så var väl lite halvt intresserad av det här med lösdrift och att hästarna ska få leva som de gör i vilt tillstånd. Förstod dock inte hur tåliga hästar faktiskt är, hade alldelse för tjocka täcken på appis :p



Ridmässigt utvecklades jag väl fortfarande inte så mycket, jag ställde av appis eftersom hon inte känts bra och så. Vi kollade ju upp henne under sommaren men hamnade på fel klinik med fel veterinär. Till slut hamnade vi iaf på hos rätt veterinär, men det var inte förrän i slutet av året. Under den tiden tränade jag ganska mycket från marken med appis som jag iofs gjort hela sommaren, mitt intresse för markträning finns alltid där men motivationen varierar väldigt mycket.

Andra små saker som hände:


- Jag började träna själv!
- Vi köpte tess, då jag kunde börja rida ordentligt igen men jag tror inte att jag utvecklades så mycket under den sista månaden på året, blev mest att ''komma tillbaka'' till där jag var innan allt hände i april.. Jag var fortfarande väldigt osäker i hoppningen eftersom appis stannat så mycket när jag hoppade henne då hon var skadad (inte så konstigt).


Första ridpasset på tess hemma :)

Ja, år 2010 är verkligen ett år jag vill glömma. Men det var ett år då jag började utvecklas till den ''hästmänniska'' jag är idag. Inte just som ryttare utan allt runtomkring det. Det började iaf klarna upp lite mot slutet och jag trodde det var slut på otur.
Trackback
RSS 2.0