Min och tess vändpunkt

Satt och kollade på en träningstävling på mej och tess i påskas och började tänka på en sak.

Enda sen jag fick tess har det varit lite sådär mellan oss. Jag visste inte hur jag skulle rida henne och hur jag skulle ta tag i dom problemen som uppstod. Jag kunde inte rida ut själv vilket var ett riktigt stort problem, hon vägrade gå ett steg med mej på ryggen, när vi var på en träningstävling kunde jag inte komma in på framhoppningen för hon vägrade gå, hon ''dog'' på nya ställen, var tittig osv... Men om man tänker efter så hänger allt detta ihop med en sak - framåtbjudning. Hon måste ta skänkeln framåt och bjuda.

När vi åkte på en träningstävling i Laholm under påsken gick det inte alls bra. Hon sket fullständigt i mej, jag kom inte runt banan 0a på ens 80 cm. I 90 ska vi inte ens tala om. Jag kom inte in på framhoppningen och hon var jätte tittig på oxern på framhoppningen.

Här är en film från 80 cm runda, haha... Jag fokuserar mer på avståndet innan hindret än på en bra grundgalopp och att tänka framåt. Har ett spö i handen som jag inte ens använder, inte för att jag skulle använda det som bestraffning utan som framåtdrivande hjälp! Sen vågade jag inte ens ha sporrar när jag hoppade eftersom hon blev sur om man kom åt lite med sporren i hoppet och då började bocka. Tur att vi utvecklats endel sen dess.



Kommer ihåg hur det kändes efter den träningstävlingen, trodde hon hade ont eller nåt... Man har det i bakhuvudet hela tiden efter det som hände med appis.

Men sen fick jag hjälp med just problemet att rida ut. Om jag inte ens kan rida ut hur ska jag då kunna få runt henne på en bana egentligen? Så jag fick massa hjälp den gången, på med sporrar och börja använda spö. Lite övningar på marken och på hästryggen. Några dagar efter det tränade jag för eamon hickey och fick en jätte bra träning då med. Hoppade mycket tittiga hinder och jag började bli mer bestämd.

Efter det började allt vända. Jag förstod hur viktigt det var med att hon tog skänkeln framåt och att jag skulle vara bestämd. Hon började se mej mer som en ledare, skänklar jag framåt ska hon gå framåt inget annat. Det är det jag har använding för inne på banan, när hon stänger av mej eller börja titta. Skänklar jag då till ska hon veta att det är framåt hon ska.

Efter allt tvivel på fall jag ens skulle kunna komma runt utan några stopp på en 90 cm bana kändes det rätt bra att sätta den där nollan i 1m med dessutom en jätte bra känsla. Nu måste jag sluta tvivla på att jag kanske inte klarar av denna hästen och tro på mej själv istället. Är också glad att jag har så kunnig personer runt mej som jag litar på, annars hade det aldrig gått.

1m rundan.

Kommentarer
Postat av: Katja - en talangsblogg

Oftast sitter problemen sitt eget huvud. Våga tro på dig själv och använd dig av målbilder! :)

2011-06-28 @ 10:28:12
URL: http://stallkatjap.bloggplatsen.se/
Postat av: Therese

Hade oxå en häst som var som den första videon. Dock utvecklades inte han lika bra som din. Nu har jag dock en ny häst som snart ska få visa vad han går för :D

2011-06-28 @ 20:01:44
URL: http://ponymupp.blogg.se/
Postat av: amanda

wow vilken skillnad på filmerna, himla roligt att se. Grattis & lycka till i fortsättningen, du är grym :)

2011-06-30 @ 15:28:19
Postat av: Hanna

Känner igen det där, min unghäst var precis sådan som din häst är i första videon. Börjar släppa nu sakta men säkert.. Skulle nog släppa helt om det gick att rida ut på honom.. Men videon nedan såg super ut!

2011-06-30 @ 22:05:57
URL: http://ramells.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0